Mittmedias frilansar protesterar mot avtal
I ett brev till Mittmedias ledning kräver 32 frilansar att få behålla sin upphovsrätt. Kravet kommer efter att Mittmedia under 2015 skickat ut tre olika kontrakt till sina frilansar som innebär att Mittmedia ska ha rätt att publicera allt material de köper in i alla företagets kanaler.
Eftersom innehållet i skrivelserna inte har förhandlats ser avsändarna av brevet det som ett brott mot frilansavtalet som är tecknat mellan Almega Medieföretagen och Journalistförbundet.
Det är bland annat följande formulering som skapar oro: ”Alla avtal avser publiceringar i samtliga Mittmedia-kanaler. Inget material köps in exklusivt för enstaka titlar.” Kontrakten dök upp redan förra året.
Karin Kämsby, ordförande i Mellannorrlands frilansklubb, är en av författarna till brevet.
– Det tar tid att organisera folk och det har varit svårt att se om det är en massiv satsning från Mittmedias håll eller bara spridda skurar, säger hon och fortsätter:
– Som jag har förstått det så vill de att frilansarna ska ha samma upphovsrättsliga villkor som för anställda. Men för oss skulle det innebära en katastrof. Det skulle inte gå att försörja sig. Det rycker undan fötterna för alla fristående skribenter.
Karin Kämsby berättar att Mittmedias frilansar har startat en Facebook-grupp för att organisera sig och diskutera vad som händer.
– Avtalen ska vara förhandlingsbara, de ska inte bara skickas ut för att skrivas på. Vi ska ha vår upphovsrätt kvar, säger hon.
Per Åhlin på Mittmedia-tidningen Östersunds-Posten ärredaktionell personalchef i Mittmedia och är den som håller i förhandlingar med Journalistförbundet. Han anser inte att det föreligger ett avtalsbrott.
– När vi köper material från frilansar så gör vi det så att upphovsrätten fungerar på samma sätt som om de vore anställda. Det beror bland annat på att vi låter allt gå samma redaktionella system och där kan vi inte särskilja frilansmaterial, säger han och fortsätter:
– Samma artikel kan alltså publiceras i flera av våra tidningar. Köper vi sedan material med avsikt att publicera i alla våra titlar så blir priset där efter. Köper vi in en krönika till Gefle Dagblad så kommer den bara gå där, men det här är en säkerhetsåtgärd om det skulle hända något.
Han säger att formuleringen som tas upp i frilansarnas brev förekommer i de standardkontrakt som används för att till exempel köpa nyhetsbilder och liknade material. Kontrakten förmedlas då via mejl och det finns tre olika mallar. Med mer frekventa frilansar skrivs en annan typ av kontrakt.
– Alla frilansavtal är en uppgörelse mellan den säljande parten och den köpande parten och är vi inte överens om villkoren så blir det inte någon affär, säger han och fortsätter:
– Man får se över sin egen affärsidé. Om man driver ett företag som säljer frilansmaterial så kan det inte vara köparens ansvar att affären går runt. Men jag säger det igen, om vi köper för att publicera i alla tidningar så betalar vi för det och när vi handlar tar vi höjd för att de kan gå någon annanstans.
Per Åhlin säger att upprinnelsen till de standardiserade kontrakten är ambitionen att samma prislista ska gälla inom koncernen.
– Jag har pratat med utgivarna och de som köper in material och sagt att de ska vara tydligare med frilansarna. Om en frilans vill ta en diskussion om sitt arvode så är vi självklart öppna för det, även om det inte behöver betyda att det blir ett annat arvode. Jag har även påmint om reglerna som gäller om man ändrar i ett pågående samarbete och att man ska diskutera med klubben.
