”Journalistförbundet behöver radikaliseras”

I vintras upptäckte journalistklubben på bemanningsföretaget Schibsted Media att många av de journalister som arbetade på företaget gick på så kallad ”behovs­anställning”. Det är en form av visstidsanställning som är tänkt att vara i högst tre månader vid ett tillfälligt ökat behov av arbetskraft. Som exempel i kommentarerna i kollektivavtalet nämns sommarsemesterperioden då efterfrågan från kundföretagen att hyra journalister växer. Flera av journalisterna på Schibsted Media hade fått behovsanställningar staplade på varandra, i upp till ett och ett halvt år.

– Det var mellan 20 och 30 solklara brott mot kollektivavtalet. De täckte ett permanent arbetskraftsbehov på Aftonbladet och Svenska Dagbladet med visstidsanställningar. Många av de behovsanställda hade rätt till fast anställning, säger Henrik Ståhl som vid det tillfället var förhandlare och ledamot av klubbstyrelsen.

De lokala förhandlingarna strandade. Arbetsgivaren ansåg inte att de hade gjort något fel. Men snart efter att förhandlingarna inleddes upphörde behovsanställningarna. Ett antal av journalisterna fick fasta jobb vid sidan av förhandlingarna, men drygt tjugo lasades ut.

Annons

VD Eva Idmark uppger för Journalisten att 6 av 101 är visstidsanställda i dag.

Den 19 februari avslutades de lokala förhandlingarna i oenighet och centrala förhandlingar mellan Medieföretagen och Journalistförbundet vidtog.

– Vi hade stora förhoppningar på förbundet. Vi hade gjort en gedigen utredning själva, och det var väldigt tydligt att arbetsgivaren inte hade på fötterna i förhandlingen, säger Henrik Ståhl.

De centrala förhandlingarna ledde inte till att någon behovs­anställd fick fast anställning. En person blev dock tillsvidareanställd efter en separat Las-förhandling.

– Jag tycker att man kunde ha drivit fallen till Arbetsdomstolen eftersom detta är en så pass allvarlig fråga. Men det är inte allt. Jag är besviken på hanteringen av processen och på resultatet. Det här är människor av kött och blod som drabbas och de får ingenting, inte ens en ursäkt, säger han.

Johan Lif, ombudsman på Journalistförbundet, höll i förhandlingarna och ger en annan bild av situationen.

– Jag delar Henrik Ståhls uppfattning att arbetsgivaren gjorde fel i många fall och jag hade precis som Henrik Ståhl förstås hellre sett ett annat resultat av förhandlingen. Klubben hade gjort ett bra jobb. Problemet var att de berörda personerna inte jobbade kvar och att anställningarna låg flera månader bakåt i tiden, upp till ett halvår, och många hade fått and­ra jobb. Vi var beredda att driva ett fall där en person fått sex på varandra staplade behovsanställningar till Arbetsdomstolen. Men den personen ville inte stämma arbetsgivaren, säger Johan Lif.

Kunde ni inte ha drivit det ändå som ett kollektivavtalsbrott?
– Det är inget självändamål att få AD att tolka våra kollektivavtal. Vi ska göra det som ger bäst resultat. I det här fallet ledde klubbens arbete och även vårt arbete till att Schibsted Media slutade missbruka behovsanställningar. Vi är överens med Medieföretagen om hur behovsanställningar ska användas, även om det finns några gråzoner.

Problemet med oriktiga behovs­anställningar har spritt sig till andra företag.

– På bemanningsområdet finns det ett avtalsråd som ska ta sådana här ärenden, och där ligger det just nu en sådan fråga när det gäller ett annat bemanningsföretag, säger Johan Lif.

– Man skulle önska att Medieföretagen stått upp bättre för vår gemensamma tolkning av avtalet gentemot sina egna medlemmar.

Henrik Ståhl håller fast vid sin kritik, och väljer att lämna klubbstyrelsen och sitt förhandlingsuppdrag i Schibsted Media i protest mot Journalistförbundet.

– Journalistförbundet är för defensivt. Jag kan inte med gott samvete arbeta för det här förbundet. Det finns en generell inställning hos förbundet att inte ta strid för våra viktiga frågor. Ingen annanstans på arbetsmarknaden finns det en Las-karusell som spårat ur så fullständigt som i journalistbranschen. Arbetsgivaren mobiliserar och pushar på gränserna hela tiden och jag kan inte se vad förbundet gör för att mota tillbaka.

– Journalistförbundet behöver radikaliseras. Det finns en rädsla för att driva saker till AD för att man kan förlora. Om vi förlorar i AD i en kollektivavtalsfråga beror det på att vårt kollektivavtal är för dåligt skrivet – varför har då Journalistförbundet gått med på ett så dåligt kollektivavtal? säger Henrik Ståhl.

Anna Flytström, ordförande i journalistklubben på Schibsted Media, säger att hon riktar sin kritik mot arbetsgivaren.

– Jag kan inte bedöma om Journalistförbundet kunde ha gjort något mer. Jag är frustrerad över att arbetsgivaren kommer undan så lindrigt och att de journalister som drabbades inte får någon kompensation för att de blev utnyttjade på det här sättet, säger Anna Flytström.

– Arbetsgivaren har slutat ta in behovsanställda, men eftersom de vidhåller att de inte har gjort något fel finns det inga garantier för att de inte börjar igen.

Några av de klubbar som Jour­nalisten har varit i kontakt med anser att det finns frågor där förbundet kunde vara skarpare, bland annat när det gäller frågor om anställningstrygghet och anställningsformer. ”I vissa fall känns det meningslöst att driva saker centralt därför att man vet att förbundet kommer att släppa det”, säger en klubbföreträdare.

I en motion till Jour­nalist­kongr­essen vill Södra distriktet se ett bättre strategiskt arbete inom förbundet för att stärka anställningstryggheten. Distriktet anser inte att man har tillräckligt med stöd från förbundet att driva fall som rör kvalifikationer vid uppsägningar, ”eftersom man inte är beredd att dra dem till AD”.

– Här tror förbundsstyrelsen att det kan handla om ett missförstånd. Vi har ju pågående fall i AD, varav ett handlar just om kvalifikationskrav i Las. Men oavsett detta är det bra att saken kommer upp via en motion, precis som det ska fungera i en demokratisk organisation, säger Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling.

Vad säger du om kritiken från Henrik Ståhl?
– När det gäller Henrik så träffade jag honom direkt efter att han hoppat av sina uppdrag för att försöka förstå hans kritik. Jag har många års erfarenhet av lokalt fackligt arbete och har full förståelse för den frustration man ibland känner i denna roll. Vi är en facklig organisation som bygger vår verksamhet på en stark lokal organisation, där är vi mycket tydligare än många andra förbund. Journalistförbundet är därför också extremt lyhört för klubbarnas behov, så den som vill påverka vårt arbete utifrån sina medlemmars önskemål bör inte lämna sina uppdrag, tvärtom. Inte minst om man vill se någon form av förändring.