Vision och praktik
Svenska dagstidningar har av tradition haft en bred bevakning och samtidigt hållit förhållandevis hög kvalitet. Läsarna har kunnat ta del av såväl händelsenyheter och sport som kultur, samhällsbevakning och politisk analys.
Till en del har det förklarat varför det varit svårt att få tidskrifter liknande amerikanska Time magazine eller tyska Der Spiegel att lyckas i Sverige. Svenska dagstidningar har redan innehållit mycket av vad sådana tidskrifter kunnat tillföra.
Just nu ser ändå samhällsmagasinet Fokus ut att klara av att både hålla en hög kvalitet och komma ut i en hygglig upplaga. Och i dagarna kommer magasinet Filter ut med sitt första nummer, en tidskrift med höga och heroiska ambitioner att blåsa nytt liv i det svenska berättande reportaget.
Kanske är det ett tecken i tiden att sådana fördjupande tidskrifter startas i en tid då de dagliga papperstidningarnas upplagor dalar och somliga till och med daterar deras dödsår: 2014 går papperstidningarna i graven.
Andra tror dock – likt utvecklingsbolaget Mindparks VD Joakim Jardenberg och Bo Hedin, VD på Svenska Dagbladet digitala medier – att papperstidningen överlever, men att den kommer att spela en annan roll. Den blir en elittidning med låg hushållstäckning.
Tidningarnas framtid finns på webben, heter det. Där erbjuds förutom snabba nyheter också diverse tjänster, av vilka många är nyttigheter som inte har mycket med journalistik att göra.
Ibland framförs förhoppningar om att de nya möjligheterna till interaktivitet ska leda till en sorts demokratisering. Läsare och journalister kan på webben ha en dialog, läsarna kan granska journalisterna och ge dem mothugg. Relationen mellan medier och publik antas bli mera jämlik. Flera medier försöker nu aktivt göra läsarna mer delaktiga i tidningsproduktionen. ”Användargenererat material” är det uttryck som används för att beskriva att läsarna själva kan bidra med text och bilder.
Det finns skäl att förhålla sig avvaktande till mycket av det nya som de saligaste framtidsvisionärerna ser framför sig eller som redan är här.
Frågan är exempelvis hur nytt det är med läsarreportrar och vad som skiljer dem från gamla dagars ortsmeddelare.
Naturligtvis är det en dröm för varje tidningsägare att få material helt gratis. För det verkar inte vara tal om att betala läsarna för deras medverkan.
Stefan Melesko varnar i mittenreportaget för att utrymmet för journalistik minskar när papperstidningens minskande intäkter ska täckas av webbens ännu blygsamma intäkter. Fördjupande journalistik kräver att tidningen har resurser.
Jämför man det högstämda talet om interaktivitet och demokrati med praktiken i form av läsarkommentarer på webben är det lätt att bli betänksam. Nivån på kommentarernas höjer sig knappt ovanför nivån på det anonyma klottret på offentliga toaletters väggar.
Risken är att vi får billigt strunt i gyllene webbdosor till populasen. Kvalificerad, viktig och exklusiv information blir förbehållen dem som har råd med elittidningar på papper.
Tack
PUSSAR SOM OB?
Beröm och bra lön får oss att må bra på jobbet; det är knappast ett nobelprispåstående.
Men nu har den engelska konsultfirman White Water Strategies gjort en undersökning bland 1007 anställda där man konstaterar att tre fjärdedelar tycker att cheferna är för otacksamma, och att det ger otrivsel och dålig lönsamhet. Ja, företaget har till och med räknat ut att ett enkelt tack har samma effekt som en en-procentig lönehöjning!
Kan fem tack på rad då motsvara fem procents höjning? Kan en kram i veckan ersätta vinstdelning? Nästa avtalrörelse blir tacksam att följa. KA
TV
UNG FÖRVIRRING
Det gäller ju att veta hur de unga vill ha det om vi ska kunna satsa rätt. Teracom, som äger de statliga TV-näten, har därför låtit forskarna på Kairos Future undersöka hur de under 24 år vill se på TV. Resultatet är en aning förbryllande.
80 procent tycker att det viktigaste är att bild- och ljudkvaliteten är bra. Samtidigt tittar allt fler på halvsunkig webb-TV. Näst viktigast är att programmen inte avbryts av reklam. Samtidigt tittar en stor majoritet på TV3, TV4 och Kanal 5 istället för reklamfria SVT.
TV-makarna går en svår framtid till mötes. KA
Tunt
MAGER MORAL
”Perrelli för smal” meddelade Aftonbladet på löpet inför schlagerstjärnans uppträdande i delfinalen häromveckan. En anorexi-expert konstaterade att hennes BMI var i kategorin ”underviktig” och tyckte att hon borde stoppas från deltagande.
Att ifrågasätta dem som är förebilder för unga och påpeka att Perrelli faktiskt kliniskt sett är på gränsen till anorektisk är jättebra.
Men när Aftonbladet.se någon vecka senare tipsar ”så lyckades Charlotte Perrelli rasa 8 kilo på 3 månader” känns det bara osmakligt. Hur kort är minnet? SL
