Dåligt att inte prata med de anklagade
Ibland gör jag granskande reportage om ämnen och företeelser där jag har en tydlig ingång i vad jag själv tycker.
För mig innebär det en utmaning att försöka förhålla mig objektiv och neutral i sådana lägen. Jag blir extra noggrann i att låta båda sidor komma till tals med sina bästa argument, och att ha på fötter i allt som artikeln påstår.
Detta är inga konstigheter, egentligen, utan tillhör formulär 1 A inom den journalistiska yrkesetiken. Dessvärre händer det alltför ofta att det inte tillämpas. Som i en artikel på Journalisten.se, publicerad 15 september. I artikeln förklarar chefredaktören på tidningen Aluma i Malmö varför hon sagt upp sig från sin tjänst, och hon får gott om utrymme att utveckla sin syn på saken. Anledningen är att tidningens nya ansvariga utgivare tidigare har arbetat som marknadschef i församlingen Livets Ord, och det kan inte chefredaktören acceptera av olika skäl. Genmäle däremot, ges via två klippta citat, ett från nya ansvarige utgivaren och ett från VD för ägarbolaget, ur Sydsvenskans bevakning av nyheten.
Jag anar var Journalistens reporter har sina sympatier, och det är helt i sin ordning. Men att inte låta de anklagade bemöta chefredaktörens argument och påståenden, utifrån nygjorda intervjuer, och att inte heller ställa en enda kritisk fråga till chefredaktören, det tycker jag är dålig journalistik. Jag skulle till exempel vilja veta om det finns fler religiösa minoriteter som Alumas chefredaktör inte vill se som ansvarig utgivare på tidningen.
Ulrika Nilsson Lokrantz, Frilansjournalist
Svar:
Självklart ska de som kritiseras få ge svar på det de kritiseras för. Men då måste de också vilja svara.
Vår reporter Hanna Lundquist pratade med chefredaktören och fick sedan lämna över till en annan reporter, Johannes Nesser, för att få fram kommentarer från ansvarig utgivare och ägaren till Aluma. Efter att ha sökt och lämnat meddelanden till företrädarna under flera timmar utan att få svar, så beslutade vi till slut att vi fick hänvisa till de svar som lämnats i andra medier.
Det var naturligtvis djupt otillfredsställande, men alternativet hade varit att den kritik som chefredaktören gav uttryck för inte kunnat publiceras hos oss, trots att den redan fanns i flera andra medier och vi hade en intervju färdig.
Jag tror att det hade blivit en sämre lösning, framförallt med tanke på den läsargrupp vi vänder oss till.
Även vid senare tillfällen har ägare och ansvarig utgivare varit ovilliga att lämna kommentarer kring det som händer på Aluma. Det är i deras fulla rätt, men det är då svårt att lyfta fram deras bästa argument.
Vad det gäller reporterns sympatier, tror jag inte att hon har några uttalade sådana i det här fallet.
I publicitetsreglerna står: "Sträva efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande material tillfälle att bemöta kritiken samtidigt" vilket jag menar att vi gjort i detta fall.
Vänligen
Helena Giertta, ansvarig utgivare och chefredaktör, Journalisten
