Tidigare medietoppar: Lägg alla planer på ett bantat public service åt sidan
Lägg alla planer på ett nedbantat public service åt sidan. Det är uppmaningen till Göran Hägglund, ordförande för den statliga public service-utredningen, från flera före detta medietoppar i Föreningen oberoende public service.
Idag presenterade Föreningen oberoende public service sin slutrapport ”Viktigare än någonsin – ett starkare public service”.
I en debattartikel i Aftonbladet, undertecknad av de tidigare medietopparna Kerstin Brunnberg, Christina Jutterström, Allan Larsson, Jan Petersson och Jan Scherman, ger man fem goda råd till Göran Hägglund och parlamentarikerna i kommittén.
Råden är: Garantera det breda uppdrag som gäller idag, med resurser att fortsatt odla en svensk kreativ produktionsmarknad. Ge public service ett nytt uppdrag som samlande kraft för att stärka motståndet mot desinformation. Stärk oberoendet av politiska, kommersiella och andra intressen. Tillsätt en expertutredning med uppgift att bedöma för- och nackdelar med den nuvarande modellen med tre bolag, SVT, UR och SR, och med en mer sammanhållen organisation. Behåll finansieringsmodellen med en public serviceavgift, men pröva nya modeller för anslagen till programföretagen.
”Ja till ett oberoende och starkt public service med ett brett uppdrag i en ny digital tid. Nej till begränsningar och politisering”, är sammanfattningen av föreningens skuggutredning.
Public service-medierna borde också ges uppdraget och riktlinjerna att bryta med sin faktaresistens och ge en nyanserad, och därmed sannare, bild av verkligheten och händelseflöden.
Med faktaresistens menar jag ovilja att gå utanför tankeboxen. Den box som nu är tydlig gräns för vad som får tyckas och sägas. Allt utanför den politiskt korrekta tankeboxen utsorteras som konspirationsteorier eller som att inte ha nyhetsvärde, vilket är väldigt dåliga argument för att dölja oönskade fakta, fakta som är nödvändiga för förståelsen av världen, samhället och händelsekedjor. Det tycks råda en stor rädsla på redaktionerna för att ta till sig fakta som inte ryms inom boxen.
Är rädslan grundad på okunnighet och ovilja att ta till sig dessa fakta så är det en sak. Då tyder det bara på ointresse för sin arbetsuppgift som journalist. Men jag tycker synd om de journalister som pga rädsla för repressalier av överordnade inte vågar berätta för sina tittare, lyssnare, läsare om dessa “oönskade” fakta. De får sin självaktning och sin yrkesstolthet krossad med psykisk ohälsa som en mycket överhängande konsekvens.
Dagens ensidiga urval i verklighetens händelseflöde ger en felaktig – kalla det desinformation, missinformation eller propaganda – bild av verkligheten vilket lurar tittare, lyssnare, läsare och fråntar dem deras demokratiska möjligheter till ett rationellt ställningstagande i aktuella ämnen och politiska skeenden.
Visserligen finns redan idag kraven i sändningstillståndet att “Kontroversiella ämnen eller händelser får inte behandlas på ett ensidigt sätt.” och att “Inslag får inte vara vilseledande, till exempel genom att betydelsefulla uppgifter utelämnas.“. Men dessa regler respekteras inte varför inte heller Demokratibestämmelsen i Radio- och tv-lagen följs “Enligt den så kallade demokratibestämmelsen i radio och tv-lagen ska programverksamheten som helhet präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om allas lika värde och den enskildes frihet och värdighet.”
Eftersom vare sig Granskningsnämnd eller medierna själva behagat uppfylla dessa lagkrav så måste mer tvingande åtgärder till för att public service-medierna ska ta lagstiftningen på allvar.