”Redaktörerna tvekar för komplexa storys”

Som journalist sedan ett femtontal år har saudiskfödda Safa Al Ahmad framför allt rapporterat från Mellanöstern, för medier som BBC, Al-Jazeera och PBS grävprogram Frontline. Den arabiska våren följde hon tätt.

I förra veckan besökte hon Sverige för en konferens på Stockholms universitet och berättade bland annat om vilken resurs filmmaterial från lokala aktivister varit i hennes arbete i stängda länder som Saudiarabien.

För hennes Emmynominerade dokumentär ”Al-Qaida i Jemen” (2013) var Safa Al Ahmad inbäddad med terrororganisationen när den höll på att växa sig stark i landet. Hon mötte unga män som inte var där på grund av religiös fanatisk – utan pragmatism. Det var män som hade varit en del av den fredliga självständighetsrörelse som sedan 2007 arbetat för en återuppdelning mellan södra och norra Jemen (landet bildades 1990 genom en ihopslagning av de två). De anslöt sig till al-Qaida för att de såg gruppen som den mest effektiva för att bekämpa dåvarande presidenten Saleh, berättar Safa Al Ahmad.

Annons

– I västerländska medier är bilden ofta svartvit: alla som är med i al-Qaida är terrorister, punkt. Ja, man kan säga så på grund av hur rörelsen beter sig. Men det tjänar dig inte att inte försöka förstå dynamiken bakom: varför dras folk till rörelsen? Västerländska journalister borde i högre utsträckning komma och lyssna på människor utan en bestämd uppfattning, säger hon till Journalisten.

Hon ser en liknande tendens till svartvitt tänkande hos många redaktörer på ledande medier.

– Många redaktörer har inte varit ute i verkligheten i samma utsträckning som sina frilansmedarbetare. Det finns ett motstånd hos dem att ge klartecken till storys som de inte riktigt förstår, som framstår som för komplexa. Jag vet inte hur många gånger jag har hört ”ingen är intresserad av Jemen”. Men när jag gör mina dokumentärer vill alla se dem.