Gå direkt till textinnehållet

Journalister utanför storstäder förlorare när löneklyftan växer

Journalistförbundets stora löneutredning visar att klyftorna mellan stad och land växer. Under de senaste tio åren har löneläget på landsortspressen inte ens utvecklats med kollektivavtalets värde. Vinnarna är journalisterna på TV4 – där har snittlönen ökat med 60 procent.

Journalistkongressen 2021 uppdrog åt Journalistförbundet att granska lönesystemet och utvärdera lönemodellen och de senaste årens löneavtal mellan Medieföretagen och Journalistförbundet. Den 150 sidor långa utredningen är nu klar och presenteras idag under Journalistförbundets avtalskonferens för dagspressområdet. Den ska också göras tillgänglig på Journalistförbundets sajt, bakom medlemsinloggning.

Utredningen visar att Journalistförbundets medlemmars snittlöner ökat mer än den procentuella höjningen i kollektivavtalen under perioden 2010-2021. Journalisterna har alltså fått så kallad löneglidning, det vill säga löneökningar som är större än industrimärket som är normerande i svensk lönebildning.

Medlemmarnas snittlöner har gått från 32 000 kronor till 42 000 kronor i månaden mellan 2010 och de sammanslagna åren 2020-2021. Hade lönerna höjts med bara den procentuella höjningen i kollektivavtalen under perioden hade snittlönen för 2020-2021 legat cirka 1 700 kronor lägre.

Journalisterna har också fått en procentuellt bättre snittlöneutveckling än vad privatanställda tjänstemän fått. Löneökningen för journalistkåren har under perioden varit 31 procent medan den varit 21 procent för tjänstemän med eftergymnasial utbildning som är kortare än tre år (snittlön 44 200 kronor år 2021). Lönerna för tjänstemän med eftergymnasial utbildning som är tre år eller längre har ökat med 27,5 procent till 50 600 kronor i månaden. Journalistlönen ligger alltså fortfarande tusenlappar lägre än snittlönen för privatanställda tjänstemän.

Snittlönerna för medlemmarna på Journalistförbundets fem olika kollektivavtal. (Se även tabell längst ned i artikeln.)

Det kan tyckas förvånande eftersom svensk dagspress under perioden har genomgått ett stålbad med stora sparpaket – men paradoxalt nog har stålbadet bidragit till att genomsnittslönen för journalister har ökat.

Sparpaketen har framför allt drabbat landsortspressen, som har lägre journalistlöner än vad storstadstidningarna har. Antalet medlemmar som jobbar inom landsortspressen har mer än halverats, från 2 600 till 1 200 individer mellan 2011 och 2021. Inom storstadspressen har antalet medlemmar minskat från 1 800 till 1 100, en minskning med 39 procent.

Det betyder att andelen organiserade dagspressjournalister som är verksamma i storstäderna har vuxit markant, från en tredjedel till nästan hälften. Det finns alltså en demografisk delförklaring till att snittlönen i kåren har ökat så pass mycket.

Antalet medlemmar på de fem olika kollektivavtalen har skiftat kraftigt under 10-talet.

Lönesnittet för journalister inom landsortspressen har ökat med något mindre än kollektivavtalets värde under perioden, medan lönesnittet för journalister inom storstadspressen har ökat betydligt mer än den procentuella ökningen i kollektivavtalen. Det är alltså Stockholmslönerna som står bakom hela löneglidningen i dagspressen, även om det i underlaget även finns Stockholmsredaktioner med relativt låga löner.

Individerna som arbetat inom landsortspressen under hela perioden har dock fått ut mer än kollektivavtalets värde. Att löneökningen är lägre än industrimärket för hela gruppen landsortspressjournalister beror på att gruppen har förändrats; de journalister som har anställts kan ha kommit in på låga löner, de som slutat kan i större utsträckning vara äldre medarbetare med högre löner, och den löneglidningen som förekommer kompenserar inte för de förändringarna, vilket lett till en utarmning av lönepotterna utanför storstadsområdena.

”Effekten av att medlemmar med högre löner lämnar företagen blir att en del av löneavtalens värde försvinner med medarbetarna som slutar”, konstaterar Journalistförbundet i analysen.

Löneklyftan mellan stad och land har ökat kraftigt. 2021 tjänade journalister på storstadstidningarna i snitt 47 639 kronor i månaden medan dagspressjournalisterna i övriga landet tjänade i snitt 35 166 kronor i månaden, en löneskillnad på 12 500 kronor i månaden. För tio år sedan var skillnaden 8 300 kronor.

Jobben har försvunnit i större ut sträckning inom landsortspressen (dagspress övriga landet) än inom storstadspressen. (Ökningen 2010-2011 beror på fel i statistikunderlaget, det saknas uppgifter för flera medieföretag år 2010.)

Journalistförbundets ordförande Ulrika Hyllert ser utredningen som starten på ett nytt arbete mot högre löner.

– Utredningen är verkligen omfattande och gedigen och det finns resultat som jag verkligen vill gå vidare med och annat som jag vill veta mycket mer om, säger Ulrika Hyllert.

Löneklyftorna mellan stad och land växer kraftigt. Är det ett problem?
– Det är absolut ett problem. Men löneläget generellt för journalister är för lågt jämfört andra yrkesgrupper oavsett ort. Det är dock särskilt bekymmersamt att löneläget är så lågt utanför storstäderna och att det är otroligt svårt att få en löneutveckling värd namnet.

– Det är helt bisarrt att löneläget släpar efter när vi redan förra avtalsrörelsen lyfte svårigheterna att rekrytera och att arbetsgivarna behöver ta ansvar för de låga lönerna. Det är obegripligt att vårt yrke som är avgörande för demokratin har lägre lönenivåer än jämförbara yrken, säger Ulrika Hyllert.

Det är bara inom dagspressområdet som det går att utläsa skillnader mellan stad och land ur statistiken. Inom public service finns dock enligt journalistklubbarnas egen statistik också löneskillnader mellan storstäderna och övriga landet, men skillnaden är mindre än vad den är inom dagspress.

Inom public service har lönerna ökat mer än kollektivavtalets värde, knappt 28 procent jämfört med 25 procents uppräkning i avtalet. Snittlönen under de sammanräknade åren 2020-2021 var 41 900 kronor i månaden. Samtidigt har antalet medlemmar på public service-bolagen ökat stadigt från 1 600 till över 2 000.

De stora vinnarna är journalisterna som går på det kommersiella etermedieavtalet (i huvudsak medlemmar som arbetar på TV4).  Där har lönerna ökat med 60 procent på tio år – från 30 700 kronor i månaden 2010 till 49 200 kronor i månaden 2021.

Även här kan det finnas en demografisk delförklaring. Den stora ökningen skedde åren 2014-2016, efter att TV4 lagt ned de lokala nyhetssändningarna och sagt upp alla lokaljournalister. Statistiken för journalisterna som går på det kommersiella etermedieavtalet är dock delvis svårtolkad, bland annat eftersom TV4 haft journalister anställda i flera olika bolag som sedan lagts ned.

Löneläget för tidskriftsjournalisterna har försämrats under perioden. På tio år har snittlönen ökat med 21 procent, jämfört med de 25 procent som kollektivavtalet ger, och låg under 2020-2021 på 43 700 kronor i månaden. Återigen förklaras en del av löneavmattningen med förändrad demografi: antalet medlemmar som går på tidskriftsavtalet har minskat från som mest cirka 580 (2014) till cirka 350, och de äldre tidskriftsjournalister med högre löner som slutat har ersatts av journalister med lägre löner.

Bemanningsanställda journalister har låg snittålder och har också de lägsta lönerna, i snitt 32 900 kronor under 2020-2021. Det finns en del osäkerhetsfaktorer i lönestatistiken kring bemanningsavtalet, men siffrorna pekat på att gruppen som går på bemanningsavtalet har fått ut mindre än procenten enligt avtalet, och att snittlönen sjönk mellan 2019 och 2020-2021. Personalomsättningen är hög i gruppen, som omfattar cirka 100 medlemmar, varav nästan alla är anställda på Bonniers interna bemanningsföretag Marieberg Media.

Hur stor betydelse har då den lönemodell som finns i Journalistförbundets kollektivavtal haft för medlemmarnas löneutveckling? Ja, det går inte att säkert slå fast eftersom det finns många faktorer som påverkar lönesättningen. Däremot går det att utläsa ur statistiken att medlemmarna som kollektiv inte haft en sämre löneutveckling efter att individgarantierna slopades 2015, samt att medlemmar som erhållit ett lågt lönepåslag inte heller har ökat i antal.

”Sammantaget visar analysen av lönestatistiken inte på att de förändringar som genomförts i Journalistförbundets löneavtal och införandet av ett löneprocessavtal haft en negativ inverkan på löneutvecklingen för Journalistförbundets medlemmar”, konstaterar förbundet i analysen.

Ulrika Hyllert, ordförande i Journalistförbundet. Foto: Tor Johnsson

Ulrika Hyllert hoppas att utredningen ska väcka intern debatt på arbetsplatserna och att en diskussion inom förbundet ska leda till nya idéer.

– En tänkbar väg som vi får diskutera när vi fastställer krav är ordentligt höjda lägstalöner i avtalen. Men generellt ser jag att det är arbetsgivarna som måste ta ett ansvar. Och här hoppas jag att utredningen visar svart på vitt hur illa det ser ut och att varje arbetsgivare nu tar ansvar för detta eftersom vi vet att lönen är en faktor som både spelar roll för att locka nya journalister och behålla befintlig.

Mot bakgrund av det som framkommer i löneutredningen, ser du någonting som skulle behöva förändras i lönemodellen?
– Ja, flera saker. Och vi hade redan förra avtalsrörelsen ett ordentligt omarbetat förslag utifrån det vi visste då om vad som behöver bli bättre. Nu har vi ett ännu bättre underlag och kommer diskutera på avtalskonferenserna och avtalsdelegationerna om vilka ändringar som är mest angelägna.

– Generellt kring lönearbete så har förbundsstyrelsen slagit fast att högre lön och arvoden är en prioriterad fråga för förbundet. En konsekvens av detta är att det kommer finnas en ny roll på förbundets kansli som både kommer arbeta särskilt med lön och att stötta klubbar. Vi kommer ta fram en plan för fortsatt arbete och det behövs fortsatt analys i flera delar av resultaten.

Fakta

Snittlöner för medlemmar i Journalistförbundet per avtalsområde 2010-2021 

Fler videos
Fler avsnitt