Förlaget som ger ut flest guldspadevinnare
Ibland är ett stort uppslaget avslöjande bara början. Många förlag ger idag ut undersökande journalistik i bokform. När det gäller guldspadeböcker är Ordfront klart bäst i klassen.
Pelle Andersson är vd och förläggare på Ordfront förlag, som både har flest guldspadenominerade böcker (9 av totalt 35) och flest vinnare (6 av 14). Hela sex av Ordfronts nio nominerade böcker vann alltså.
Har ni medvetet satsat på att ge ut guldspadevinnande böcker?
– Förlaget som sådant vinner mycket priser, vi är konstant nominerade till Augustpriset fast vi är mindre än många andra. Men att satsa på journalistik och grävande journalistik var ett medvetet val när jag kom in på förlaget 2008. Den traditionella debattboken och samhällsskildringen, den tyngre fackboken, har fått det lite tyngre på marknaden, blivit svårare att sälja. Då är de grävande reportageböckerna ett sätt att kunna tala om samhället på ett mer levande sätt, säger Pelle Andersson.
Den avslöjande reportageboken passar också in i Ordfronts profil som förlag, menar han: att ifrågasätta samhällsutvecklingen, ha ett kritiskt anslag.
– Jag är också personligen väldigt förtjust i journalistik och tycker att det är viktigt. Just då, runt 2008, var den längre texten också ifrågasatt. Det var en period när digitaliseringen var som värst, och det kändes som att det grävande reportaget var hotat. Sedan har det ju inte alls blivit så.
Många böcker har kommit till genom att Pelle Andersson plockat upp journalistik han läst, sett eller hört och tyckt att det funnits utrymme att utveckla vidare, och kontaktat journalisterna.
– Med tiden har allt fler journalister kommit till oss. Men det händer fortfarande att jag skriver till journalister jag tycker är duktiga och har ett bra berättande. Ibland kan de återkomma med idéer flera år senare.
Säljer de journalistiska reportageböckerna bättre än vanliga fackböcker?
– De är betydligt säkrare kort i alla fall. De säljer kanske inte fruktansvärt mycket, men kan bära sina egna kostnader. Och det finns alltid chansen att några blir storsäljare.
Hannes Råstams bok om Thomas Quick var Ordfronts fjärde guldspadevinnare, och är en av förlagets största succéer någonsin. Sjukt hus av SvD-reportrarna Henrik Ennart och Fredrik Mellgren, och Mats-Eric Nilssons böcker om mat- och vinfusk har också gått bra.
Vilken är fördelen med att jobba med grävande journalister?
– De kan ofta skriva. Har ett sinne för dramaturgi. Och de har en lust att skriva, är intresserade.
Finns det några nackdelar?
– Journalister kan ibland tro att det ska vara lättare att skriva bok än det är. Man tror att det är som att lägga 15 stora reportage efter varandra, men så enkelt är det inte, det kan vara svårt att hitta den bärande långa tråden. De kan också göra bedömningen att de mäktar med mer än de gör.
Några idéer ni sagt nej till som du ångrar?
– Jag kan bli sur när jag inte har fått frågan om något jag tycker är bra. Framgångsrika böcker man önskar att man åtminstone fått chansen att läsa. Som Johanna Bäckström Lernebys Familjen, till exempel. Det kan ju hända att jag någon gång fått ett mejl men inte förstått det, knappt ens varit medveten om att jag tackat nej.
***
VÄGEN TILL BOK
Pelle Anderssons tips till grävande journalister med bokambitioner:
- Fundera alltid på om det finns ett större material till det jobb du gjort, eller om det finns en större problematik.
- Ta kontakt med förlag så fort som möjligt. Ibland är det bra att göra det parallellt med grävet. Ju tidigare man börjar tänka bok, desto bättre, annars kan man skriva fast sig i en dramaturgi.
- Var beredd på att ganska snabbt leverera ett synopsis och kanske ett provkapitel efter kontakt med förlag. Oftast har vi läst eller sett reportaget, vi vill veta hur nästa steg ser ut; hur kan det bli i bokformat?
De kan vinna årets bokspade
Johanna Bäckström Lerneby, nominerad för Familjen (Mondial):
Varför blev det just en bok?
– Efter att jag hade gjort ett reportage i Aftonbladet 2017 hörde förlaget av sig och ville att jag skulle skriva en bok. Nej, sade jag, för jag hade redan skrivit en bok och visste exakt hur mycket jobb det är. Av olika anledningar – jag var understimulerad på jobbet och det var rätt tid – sade jag ändå ja, ett och ett halvt år senare. Jag är så tacksam över att Mondial fortsatte tjata och över att jag skrev den. Det hade inte blivit en bok om de inte hört av sig.
– Ambitionen med boken var att när man har läst den ska man känna i kroppen vad ett parallellt samhälle är och förstå hur myndigheterna arbetar för att bekämpa det. Det behöver man nästan en bok för.
Var det lika svårt andra gången?
– Nej. Första gången jag skrev jobbade jag parallellt på UG, det blev för övermäktigt. Och jag hade aldrig tidigare skrivit en bok. Det tar ett tag innan man hittar sin röst som författare.
Jens B. Nordström, nominerad för Det stora pensionsrånet. Miljardsvindeln i Falcon Funds (Lind & Co):
Varför blev det just en bok?
– När man har jobbat ett antal år som reporter märker man när spindelkänslan slår på: det pirrar, man känner att här har det hänt grejer. Jag började nysta i det här med Falcon Funds. Ju mer jag höll på, desto mer tänkte jag att det var jävligt spännande. Efter ett tag förstod jag att det kunde bli en bok. Jag gick upp till min förläggare Kristoffer Lind och sade att det här tycker jag är intressant, vad tycker du? Om man har ett förlag sedan tidigare är det ganska mycket enklare. Det finns ett förtroende, de vet att man kommer leverera.
Var det skillnad att skriva bok för fjärde gången?
– Nu har man lärt sig arbetsprocessen. Och det är psykologiskt lite lättare. En bok, som alla andra större projekt, har en period i början då det är jättekul, en period i mitten då man hatar exakt allt, och en slutperiod då projektet börjar koka ned. Målet är att göra perioden i mitten så kort som möjligt. Men man vet att den kommer att finnas.
Lasse Wierup, nominerad för Gangsterparadiset, (Bokförlaget Forum):
Varför blev det just en bok?
– Det är omöjligt att göra den typen av djupgående reportage i någon annan form än bok, om det är skriva man vill. Dessutom befann jag mig utomlands som medföljande till min fru och hade ganska mycket tid. Jag såg en möjlighet att famna utvecklingen som Sverige genomgått under 2010-talet.
– Jag skrev i nästan ett år, sedan kontaktade jag Forum, och därefter skrev jag i ett år till. Min erfarenhet är att det finns ett ganska stort intresse i bokbranschen för den utveckling jag beskriver. Men innan man går till förlag bör man ha prövat lite hypoteser, bestämt sig vad man vill skildra och gärna ha en titel.
Det här är din sjätte bok. Har det blivit lättare?
– Nja, det vet jag inte. Fast jag vet hur mycket tid saker och ting tar, har kanske blivit bättre på att tidsbudgetera. Men den här gången hade jag en tydligare granskande ambition, så boken krävde betydligt mer tid per sida än tidigare böcker.
TIDIGARE GULDVINNARE
Böckerna som vann guldspadar mellan 2005 och 2019:
Störningen, Katarina Bjärvall (Ordfront)
Chateau Vadå, Mats-Eric Nilsson (Ordfront)
Nätverket, Baris Kayhan (Norstedts)
Modeslavar, Moa Kärnstrand, Tobias Andersson Åkerblom (Leopard Förlag)
Norrlandsparadoxen, Arne Muller (Ord&visor förlag)
Saabs sista strid, Jens B Nordström (Lind & Co)
Mannen som slutade ljuga, Dan Josefsson (Lind & Co)
Fallet Thomas Quick, Hannes Råstam (Ordfront)
Den dolda alliansen, Mikael Holmström (Atlantis)
Affärer i blod och olja, Kerstin Lundell (Ordfront)
Världens lyckligaste folk, Lena Sundström (Leopard Förlag)
Pillret, Ingrid Carlberg (Norstedts)
Tyst hav, Isabella Lövin (Ordfront)
Tre bröder, Christian Holmén och Dick Sundevall (Ordfront)
MESTA GRÄVFÖRLAGEN
35 böcker har nominerats till en Guldspade 2005-2020. Här är förlagen med minst tre nomineringar:
Ordfront 9
Norstedts 7
Natur & Kultur 4
Lind & Co 3
Mondial 3
