Gå direkt till textinnehållet

”Det kändes som att vi var offerlamm”

Som den värsta Robinsontävling. Vuxenmobbning. En kafkalik upplevelse. Det är några reaktioner på att tolv av Dagens Nyheters medarbetare uppmanats arbeta med ett projekt som är förlagt i lokaler utanför tidningen.

De tolv medarbetarna har valts ut att jobba med DNs 150-årsjubileum och ska tagga gamla DN-artiklar som filmrecensioner och recept så att de blir sökbara i arkivet. För att kunna göra detta ska de gå en kurs som började i måndags. Under två veckor var de arbetsbefriade med lön.
Ingen av dem har fått en förklaring varför just de blivit utsedda att jobba med projektet, trots att de bett om det. De har fått några vaga förklaringar om att de inte har valts bort, utan att DN valt andra då redaktionen ska bantas och endast ha 189 anställda. Några fick förklarat för sig att i framtiden måste journalister jobba snabbare, men utan att det sades att medarbetaren arbetade långsamt eller att ledningen var missnöjd med vad de gjort. Det tydligaste svaret de fått är att ledningen aldrig kommer att förklara varför just de blev utvalda.

Eftersom ledningen inte vill ge en förklaring har de börjat spekulera i anledningen: har cheferna samlat på sig uppgifter om dem?  Att de anses vara obekväma, är för gamla, varit sjukskrivna?
De tolv erfarna journalisterna får inte längre skriva i Dagens Nyheter, inte ens om de skulle ha egna nyheter: en form av skrivförbud. De får inte heller ta med sig sina arbetsredskap som datorer och de program som finns i dem. Ledningen uteslöt även gruppen från redaktionens mejlinglista, men backade efter protester.

Att arbetet med projektet ska ske i en lokal utanför redaktionen gör att de tolv känner sig utsorterade, avstängda från redaktionen. De uppfattar det som om hela konstruktionen med projektet går ut på att bli av med dem, att de frivilligt ska säga upp sig eftersom arbetet känns meningslöst. Ledningens motivering till att hyra en lokal är att det inte finns plats för dem på redaktionen. Den inofficiella är att DN vill bygga upp ett nytt team och att det skulle sänka moralen att ha de tvångsförflyttade i samma lokaler. Få vågar gå ut och offentligt berätta om hur de blivit behandlade.
De Journalisten varit i kontakt med säger att det kändes som att vara med i ett avsnitt av Expedition Robinson och bli utröstad till en öde ö. Andra talar om att det var en kafkaistisk upplevelse att bli omplacerad utan att få en motivering. Vissa anser att ledningen sysslar med vuxenmobbning, att peka ut några som de ogillar och sedan förflytta dem.
De säger att de aldrig i sitt liv har blivit så illa behandlade och att ”redaktionsledningen har fått oss att skämmas när det är de som borde skämmas”.

Tidningens skyddsombud har varnat för att separera de medarbetare som ska jobba med projektet från redaktionen, eftersom det kan leda till både psykisk och fysisk ohälsa. Och det är vad som redan skett. Oron inför framtiden, över att eventuellt förlora jobbet efter flera decennier på DN, har tagit på hälsan. Några känner sig sönderstressade och har blivit sjuka.
Även medarbetare som är kvar på redaktionen har påverkats av att kolleger fått lämna redaktionen. Det vill inte uttala sig offentligt eftersom de är oroliga för att få problem i framtiden. Nästa gång kanske det blir deras tur att hamna i ett ”projekt”.

Peter Wolodarski, DNs chefredaktör och ansvarig utgivare, säger att det är illa om medarbetare känner rädsla att framföra sin mening.
– Dåligt arbetsklimat leder dessutom till en sämre tidning, så ingen redaktionsledning har intresse av att skapa en rädslans kultur.
Han påpekar att det förekommit ganska många synpunkter på nedskärningar på internmejl och i branschpress det senaste halvåret.
– Någon tystnad råder knappast vad gäller utvecklingen på DN, även om en del överord använts i stridens hetta. Om arbetsgivare och fack försöker lösa problemen tillsammans tror jag att skadorna minimeras. Vi har suttit i diskussioner med vår journalistklubb i ungefär ett halvår, och vänt och vridit på de flesta stenar. Sedan blir man inte alltid överens om allt, något som kanske också ligger i våra olika roller. Säkert är dock att konfrontation och demonisering inte är bra för någon, säger Peter Wolodarski.Hur länge projektet ska pågå är ännu inte klart. De som jobbar med det har inte heller där fått några svar. Misstanken finns att det läggs ner efter ett år och att medarbetarna då varslas om uppsägning.

En av de få som vågar ställa upp med sitt namn är Anita Bengtsson. Hon har fått ett stipendium att studera litteratur så hon kommer inte att jobba med projektet under hösten.
– Det är för jävligt att bli behandlad på det här sättet av sin arbetsgivare efter att ha jobbat på tidningen i 33 år, säger Anita Bengtsson.
Hon känner sig förödmjukad av det sätt hon fick beskedet att hon skulle jobba med projektet. Under ett arbetspass kallades hon till personalchefen. Ett dokument lades framför henne där det stod att hon erbjöds en omplacering och att hennes nuvarande jobb upphört på grund av arbetsbrist. Tre dagar fick hon på sig att skriva under, vägrade hon skulle hon bli uppsagd. Därefter fördes hon till ett angränsande rum där några andra som fått ett liknande dokument att skriva under satt.
– Det kändes som vi var offerlamm som var på väg till slaktbänken. DN har inte uppfört sig anständigt mot oss. Vi har förtjänat ett bättre öde efter så många års hårt jobb, tycker Anita Bengtsson.

Många är besvikna på journalistklubben på DN och att en arbetsgivare verkar kunna göra som de vill utan att facket har något att sätta emot. Eftersom DN inte sagt upp de tolv har tidningen rätt att omplacera dem. Enligt de arbetsrättsliga regler som gäller vid en arbetsbristsituation har en arbetsgivare skyldighet att omplacera till lediga tjänster för att undvika uppsägning.
– Om en anställd tackar nej till ett skäligt omplaceringserbjudande finns det risk för att personen blir uppsagd. Vilken plats medarbetaren har i turordningen har då inte någon betydelse, säger Katarina Dahlskog, arbetsrättsjurist på Journalistförbundet.­

DNs redaktionschef Caspar Opitz säger att omplaceringen av de tolv medarbetarna var den väg som ledningen valde för att undvika ännu fler uppsägningar, eftersom inte tilläckligt många slutat på frivillig väg.
– Det är väldigt tråkigt att läget i branschen tvingat oss att minska redaktionen med 50 tjänster. För vissa medarbetare har det inneburit omplaceringar som man kanske inte hade tänkt sig. Som i alla nedbemanningsprocesser kan det innebära smärtsamma beslut för enskilda medarbetare, men i förlängningen är det något vi gjort för att säkra DNs framtid och för att vi ska fortsätta vara Sveriges främsta kvalitetstidning, säger Caspar Opitz.



Medarbetarnas kritik riktas även mot den gamla ledningen och Gunilla Herlitz som i dag är VD. Under hennes period gjordes inga offensiva satsningar. Ledningen tar inte ansvar för felaktiga beslut, utan det blir medarbetarna som får ta smällen, menar medarbetare på DN.

Fotnot: Journalisten har sökt DNs HR-chef Henrik Fontin för en kommentar.

FAKTA: 12 omplacerade i omorganiseringen

  • Dagens Nyheter genomför just nu en omorganisering där de skär ner den redaktionella styrkan till 189 personer.  
  • 12 personer har blivit omplacerade till ett projekt utanför redaktionen, som är knutet till tidningens 150-årsjubileum. Sju av dem är kvinnor.
  • 22 har sökt och fått avgångsvederlag.
  • 8 har gått i pension eller slutat utan kompensation.
  • 10 har blivit uppsagda. Sju av dem är kvinnor.

 

LÄS MER

”Det här är Ryanair på svenska”, skriver representanter för Dagspressdistriktet.
”Beklagansvärd utveckling på DN” skriver Jonas Nordling, Journalistförbundets ordförande. journalisten.se/debatt

Fler avsnitt
Fler videos