DAs Rasmus Lygner om prisregnet: ”Vi har haft otur förut”

Dagens Arbete fick tre priser under gårdagskvällens prisutdelning, och Rasmus Lygner var inblandad i två av dem. Den stora modebluffen och priset för Bästa grepp som gick till Orden som tar plats i politiken i Dagens Arbetsmiljö, där han varit inblandad i programmeringen tillsammans med tidningens digitala utvecklingschef Lotta Holmström och byggt ett skript som tagit reda på vad arbetsmarknadspolitiska talespersoner gjort under förra mandatperioden.

– Det känns väldigt roligt och att det var två sådana olika jobb också. Ett för berättande och ett för programmering.

Reportaget Den stora modebluffen handlar om hur svenska Domsjös trämassa blir till viskosfiber i Indien på ett sätt som skadar både människor och miljö. Juryns motivering till priset var  ”… ett effektivt berättat globalt drama, både upprörande och intresseväckande. Den historiska tillbakablicken med det gamla Sverigeperspektivet gör att berättelsen fördjupas och att problematiken sätts i ett större sammanhang. Många röster och många olika sidor kommer till tals i denna ambitiösa folkbildningsbragd.” 

Annons

Hur länge jobbade ni med ”Den stora modebluffen”?
– Lite svårt att säga för vi hade väldiga problem med att ta oss till Indien på grund av pandemin, jag tror resan blev uppskjuten tre gånger. Vi började i slutet av 2021. Indien låg ofta några månader efter med smittspridningen av covid, men när det väl blossade upp där så blev det förödande. Vi höll på med jobbet lite vid sidan av från slutet av 2021, men jag hann vara pappaledig där emellan och jobba med annat också. Men det har funnits med i tankarna länge.

Ni är flera som varit med på researchen?
– Ja. Mikael Färnbo var med och gjorde research inledningsvis. Sedan reste jag och fotografen David Lundmark till Indien, vi jobbar alltid ihop, jag och David, som ett team. Vi gör alla intervjuer ihop och pratar om researchen, vi delar på allt.

Så du delar priset lite med dem?
– Det tycker jag absolut att man får säga. Nu var det förvisso jag som skrev men det hade inte varit möjligt utan deras insatser.

Rasmus Lygner och David Lundmark var två veckor i Indien och besökte tre delstater.

– Det var en del resdagar för att bara ta sig runt.

Hur mycket visste ni om hanteringen innan ni kom ner till Indien?
– Vi hade läst miljörapporter och så, som signalerade att det skulle finnas brister. Men vi ville inte utgå från det. Vi ville vara ärliga i vårt uppsåt gentemot företaget om att vi ville följa processen från Sverige till Indien, och så fick vi se vad vi upptäckte längs vägen.

Rasmus Lygner hade läst på om hur produktionen gick till historiskt. Det fanns en misstanke om att det inte skötts snyggt.

Hur föddes idén att göra jobbet?
– Mikael Färnbo läste en rapport från en organisation som heter Changing Markets som tog ett grepp om hela viskosindustrin som har sina största säten i Indien, Indonesien och Kina. I någon passus såg han att företaget Aditya Birla, som vi skulle komma att granska, äger svenska Domsjö, massabruket utanför Örnsköldsvik. Det ligger under vårt bevakningsområde i och med att det är pappersarbetare. Där började vi känna att kopplingen var intressant. Inte minst för att man profilerar sig så mycket med det svenska bruket och framhåller det i sin marknadsföring. Det var där det började.

Du var nominerad till en Guldspade tidigare i år, men den gick dig förbi…?
– Ja, det gjorde den tyvärr, men jag tyckte Hem & Hyra hade ett fantastiskt jobb så det var inte något som någon av oss tre sörjde, tror jag. Men det var kul med det här priset, och berättande ligger mig väldigt varmt om hjärtat så det känns ärofyllt.

Ni tog hem flera priser, har ni ändrat något i ert sätt att jobba eller vad har hänt?
– Jag tycker mer vi har haft otur förut. Vi har ofta varit nominerade men blivit snuvade på priset. Men det har tillkommit lite nya kompetenser. Vi har fått en bra mix på lite olika inriktningar och olika passionsprojekt som folk sysslar med för att de brinner för det. Det är väl det som ger utdelning, tänker jag.

Den grävande journalistiken är ett signum för Dagens Arbete, enligt Rasmus Lygner.

– Tidningens ägare vill att vi ska lyfta industriarbetarnas vardag och villkor i andra medier inte minst, och då har den grävande journalistiken en nyckelroll. Det är alla införstådda med.

Här finns alla pristagare.