Gå direkt till textinnehållet

”Chefläkaren lyfter bandaren en halvmeter och drämmer den i bordet”

Sveriges Radios grävande reporter Emelie Rosén tänker inte ändra något i sina rutiner efter händelsen då hon blev fysiskt attackerad av en chefsläkare under en ansvarsutkrävande intervju. ”Det är inget vi journalister ska behöva räkna med kan hända”, säger hon.

Sveriges Radio polisanmälde i går den chefsläkare vid Södertälje sjukhus som den 17 maj agerade våldsamt mot Ekots reporter Emelie Rosén under en intervju. Incidenten ska också anmälas till Arbetsmiljöverket.

När Journalisten når Emelie Rosén är hon på väg till nästa intervju i den pågående vårdgranskning hon gör tillsammans med kollegan Daniel Velasco.

– Södertälje sjukhus och det vi pratade om där är bara en del av vår granskning, och det var de informerade om. De har under en längre tid haft kännedom om vad vi tittat på, jag hade till och med skickat frågorna i förväg för att öka förutsättningarna att få rätt svar. Så det var oerhört klara förutsättningar för intervjun, berättar hon.

Vad hände där i rummet?
– En bit in i intervjun frågar jag om ett missförhållande vi hittat. Han svarar först väldigt tvärsäkert att han vet att det inte är ett problem hos dem, och upprepar det flera gånger. När jag sedan presenterar uppgifter som jag menar motsäger det så upplever jag att han helt vänder och svarar på ett annat sätt, men undvikande. Då ser jag det som en journalistisk självklarhet att för lyssnarna peka på vad jag upplever händer. Vänligt och lugnt frågar jag: ”Men betyder det att du satt och ljög för mig, tidigare?”. Det är det som utlöser hans angrepp.

Själva angreppet pågick i ungefär 20 sekunder, enligt Emelie Rosén.

– Det börjar med att han slår undan mikrofonen, slår undan den. Jag jobbar med en extern mikrofon och en ganska stor bandare. Den lyser rött när den bandar och ligger på bordet mellan oss. Efter att han slagit bort mikrofonen kastar han sig på bandaren och lyckas stänga av den. Jag är där nästan samtidigt och får igång den igen. Jag finns inte som Emelie Rosén i det här läget, utan försöker bara vara kvar i min profession. Det är också en trygghet att ha det som händer i en stökig situation inspelat.

– Han ser att den spelar in igen och tar bandaren, lyfter den en halvmeter och drämmer ner den i bordet. Men den fortsätter att banda. Då kastar han sig på den igen och får av den. Men jag är framme med min hand på en gång och lyckas få på den igen. Det är då han kastar sig på mikrofonen och slänger runt den i ansiktet på mig, vispar runt den på läppar och kinder. Den slår mot mig fram och tillbaka i snabbt tempo i några sekunder.

Vad hände sedan, bad han om ursäkt?
– Jag var darrig och chockad över det som hänt. Han sätter sig tillbaka i stolen och börjar i stället läxa upp mig efter angreppet, pratar om att jag är provokativ. Jag sitter samtidigt och skruvar ihop min mikrofon, och tänker fortfarande att jag har bitar kvar av intervjun som jag vill få med. Jag ställer någon fråga till, han svarar. Sedan stoppar jag honom och börjar prata om det som hänt, att jag inte är van vid att folk tar sig fysiska friheter med mig och mina saker. Han svarar undvikande och börjar säga något om att jag överdriver. Jag säger att det ju finns på band. ”Hur ska du kunna visa det?”, svarar han. Det upplever jag som obehagligt. Jag försöker intervjua i kanske tio minuter till. Sedan avslutar jag, säger att jag är för chockad. Då säger han att han beklagar att jag är så provokativ och att det får honom att tappa fokus.

Hur ser du på SRs agerande efter händelsen?
– Jag är jätteglad och stolt över att få jobba på SR när något sådant här händer. Jag ringde min chef direkt när jag kom ut. Hon tyckte det här var jätteallvarligt, och ringde en taxi. Vid Radiohuset möttes jag av min chef, min kollega, säkerhetsavdelningen och min bästa vän, som alla debriefade mig. Sedan har det varit pågående samtal om på vilket sätt det här ska hanteras. Ledningen sa direkt att de tyckte att vi skulle polisanmäla.

Hon tyckte att det var ganska jobbigt att lyssna igenom ljudfilerna.

– Det här var en så oförberedd situation för mig. Jag förbereder mig mycket säkerhetsmässigt inför intervjuer med personer inom extremistiska eller kriminella miljöer, det var så oerhört oförberett att en chefsläkare skulle agera på det här sättet.

Hon är glad över att cheferna också lagt vikt vid att hon ska kunna fortsätta granskningen på samma villkor som innan.

Ändrar du något i dina rutiner efter det här?
– Nej. Att bli fysiskt angripen av en ledande person i det offentliga Sverige för att man gör en ansvarsutkrävande intervju är inget vi journalister ska behöva räkna med kan hända. Riskanalyser är jätteviktigt, men vi ska inte anpassa oss utifrån att vi tror att vi kan bli angripna av personer i maktställning som vi intervjuar. Det är en viktig demokratisk princip.

Fler avsnitt