Arbetaren firar 100 år med bok och fest: ”Jag är glad att vi lyckas ställa till med en fest”

I dag den 30 september släpps jubileumsboken ”Arbetaren – 100 år som fri tidning”. Boken gör nedslag i olika turer och tider under tidningens historia.

– Under andra världskriget spelade tidningen stor roll som en pressröst som inte lät sig tystas mot Hitler och naziregimen. Det var väldigt skönt att se när man kollar igenom bevakningen från den tiden, att man var jättekritisk till Sovjet och Stalin även då. Det överraskade mig inte men det är en skön påminnelse om att vi hela tiden har ställt oss utanför de här två auktoritära rörelserna och hållit en frihetlig linje, säger tidningens reporter Johan Apel Röstlund.

Annons

Han har själv varit med och skrivit två av bokens kapitel. Det ena handlar om mordet på fackföreningsmannen Björn Söderberg, som dödades av nazister efter att han i Arbetaren avslöjat att en nazist tagit plats i fackföreningen Handels. Kapitlet fokuserar på dagarna kring mordet, hur Arbetaren och fackföreningen Syndikalisterna hamnade i centrum.

När mordet ägde rum 1999 gick Johan Apel Röstlund i gymnasiet och var engagerad i den antirasistiska rörelsen.

– Jag minns den dagen då han mördades och manifestationerna efteråt väldigt väl. Det var en turbulent tid 1999 med många nazistdåd som polismorden i Malexander och sprängattentat mot andra journalister. Fallet om Björn Söderberg känns högst aktuellt. Man aldrig får glömma att nazister är kapabla till det här.

Det andra kapitlet handlar om hur Arbetaren tog strid för de två italienska anarkisterna Zacco och Vanzetti som avrättades i USA på 1920-talet, anklagade för två mord som det senare visade sig att de aldrig begått.

– Arbetaren hade en central roll i Sverige för att driva en solidaritetskampanj för de här människorna. Strejker för att de skulle bli frikända pågick i hela världen.

Den senaste tidens interna konflikt på Arbetaren, där Kajsa Ekis Ekman tillsattes som tf chefredaktör för att sedan fråntas uppdraget, hann inte komma med i boken.

– Så stormigt som det varit efter sommaren fram till nu har det nog aldrig varit för tidningen.

Hur har den här tiden varit?
– Väldigt turbulent och ganska uppslitande. Vi har varit tre personer som jobbat med nyhetsrapporteringen. Jag är väldigt glad att vi trots svårigheterna fått ut två nummer i veckan, samtidigt som vi roddat med boken och ska ställa till med fest. Trots allt som varit har vi få som varit på redaktionen lyckats hålla ihop.

Johan Apel Röstlund tycker att konflikten börjar ebba ut.

– Det känns som att vi är på rätt väg och att organisationen, även om det är sent, har börjat ta situationen på allvar och satt in de resurser som krävs för att få rätsida på saker igen.

Han vill också dementera ryktena att folk varit rädda för att vistas på redaktionen.

– För att få arbetsro när det pågår en konflikt har vi jobbat hemma eller hos varandra. Det är inget personligt mot Kajsa Ekis Ekman, det handlar om hur det har gått till. Vi har ingen personlig konflikt, jag tycker synd om henne också.

Vad tror du om Arbetarens framtid?
– Jag hoppas att vi kommer kunna fortsätta att jobba med den journalistik som vi gör och bevaka de här frågorna som faktiskt känns mer angelägna än på länge. Det har slagit mig när jag suttit och bläddrat i arkiven att vi är tillbaka i den tid som var när tidningen startade för 100 år sedan. Speciellt migrantarbetarens arbetsförhållanden är som i början på 1900-talet, daglönare och cykelbud utan några rättigheter. Och vi har ett politiskt läge som också påminner om 1930-talet, nu senast i Italien. Vi har fascister vid makten i Europa.

Fotnot: Jubileet firas med uppträdanden, panelsamtal och mingel i Medborgarhuset på Medborgarplatsen lördagen den 1 oktober. Tidningens digitala arkiv kommer också att finnas tillgängligt. Evenemanget är gratis och öppet för allmänheten.