Så lyckas du med digital research

My Vingren har jobbat som frilansjournalist och researcher sedan 2013 och har bland annat varit med om att kartlägga förlossningsvården och avslöjat högerextremistiska nättroll genom gedigen research. Som frilansjournalist skiftar hennes arbetsuppgifter en hel del – en dag kartlägger hon personer eller företag, en annan dag gräver hon i något intressant som hon helt enkelt vill veta mer om.
– Jag brukar nästan alltid börja med att kolla folkbok­föringsregister, bostadsadress och vilka som bor där. Ofta använder jag tjänsten Mr Koll, där kan man också se var de bott tidigare och om de har bolagsengagemang. 

Nästa steg brukar vara att skanna av sociala medier. Det kan ibland vara klurigt att hitta Facebook- och Instagramprofiler, eftersom många har höga sekretessinställningar vilket kan göra det svårt att hitta dem om man inte har gemensamma vänner, enligt My Vingren. I sådana fall kan det vara bra att hitta en sambo eller få en översikt över personen.
Man kan också försöka hitta personens mejladress och på det sättet få fram information om hur mejladresserna används.
– Det finns flera tjänster som sysslar med att analysera mejladresser, men också tjänster som hjälper till att ta fram dem, till exempel Lusha, som kan ta fram mejladresser som Linkedin-profiler har registrerat. 

Större delen av hennes arbetstid består av att hon granskar något specialintresse som hon fastnat för.
– Jag ramlar över något som jag tycker känns spännande och kan inte sluta leta. Sedan får jag kanske inte betalt för all tid jag lägger ner på sådant.
När hon arbetar på uppdrag handlar det ofta om att hon ska kolla kopplingar med företag eller kontrollera att personer är den de utger sig för att vara. Det kan också vara att undersöka om vad som verkar vara missförhållanden stämmer. Hon använder ofta allmänna handlingar för att kartlägga problem eller händelser.

Annons

I fallet med granskningen av förlossningsvården, som hon gjorde på uppdrag av Vecko-Revyn fick hon fria händer. Hon gjorde en kartläggning av alla egenanmälningar av förlossningsvård till Ivo.
– Det hade ingen gjort förut, och det berodde på att det inte alls fanns sorterat på vad anmälan gällde. Jag var hos Ivo i en vecka och skannade in ­dokument. Det blev till slut en stor databas över anmälningarna till Ivo.
Vill man börja med ett gräv ska man sikta in sig på något som känns i magen, tycker My Vingren.
– Det är bra om det är något man kan något om innan, om man känner att ”här ligger det inte till som det borde”, då har man en bra utgångspunkt. Jag tror också på att lyssna på människor i sin omgivning som berättar om missförhållanden.

När hon börjat samla in fakta om ämnet lägger hon upp en dagbok med det hon hittar. 
I kaosfasen, som hon kallar fasen i början där det gäller att hitta så mycket som möjligt, kan det bli rörigt. 
– Så fort jag hittar något så lägger jag in direktlänk till resultatet och skriver något om det. Man kan använda molnbaserade tjänster, men jag brukar försöka göra backup så mycket det går. Jag använder inte molntjänster så mycket, jag är lite paranoid när det gäller det.

Faror eller fällor med att jobba med digital research kan vara att det är lätt att fastna i olika sorters statistik från myndigheter.
– Jag kan ofta gå vilse där. Det finns så mycket mer att hitta på nätet än det. Man ska våga ta sig till platser man inte är helt bekväm med, till exempel ett nytt socialt forum. Testa exempelvis Tiktok eller Telegram.

My Vingren använder ofta fejkprofiler när hon är inne och letar i sociala medier. Sin första fejkprofil skapade hon 2016 och nu har hon cirka 15 stycken. För att hålla reda på dem har hon en lista över vilka grupper de är med i, och vilka profilerna är. 
– Jag gillar att skapa en figur och göra den trovärdig genom att hitta på olika intressen.

Ska man in en ny bransch är det bra att starta en ny profil, tycker hon. Hon brukar skicka vänförfrågningar och säger att de flesta brukar acceptera. Men ska man in och titta i grupper bör man vara försiktig med hur man använder sitt konto och sin eventuella fejkprofil, poängterar hon.
– Det är väldigt lätt att själv gå över en gräns, jag tycker man ska vara noga med att man inte uppdaterar sitt konto med saker som inte känns bra i magen. Jag upplever att man inte behöver göra det, det räcker bra att bara finnas där och ”tjuvlyssna”.

Linkedin är också en underskattad källa, enligt My Vingren. Där finns det mycket information om människor, också om man granskar företag. Hur många anställda är det? Vilka är de? Du kan hitta kopplingar mellan personer. 
– Där har jag också fejkprofiler. Du måste nästan ha det. Är du journalist så ser ju alla att du varit inne på sidan.
 

My Vingrens tips om andra hjälpmedel

• Hunter heter en applikation som samlar in mejladresser. Den använde jag bland annat när jag gjorde research på Nordiska motståndsrörelsen. Då kan man skriva in en webbdomän, det kan vara allt från försäkringskassan.se till det här som var nordfront.se. Den letar upp alla mejladresser som finns på den domänen.
   
• Truecaller ska man vara lite försiktig med. Den samlar in all information som finns på din telefon, alla kontakter och så vidare, men också kopplingar till Facebook. Om det ringer någon till dig som du inte vet vem det är så får du information om den personen via andra personers telefonböcker. Tänk på källskyddet!
   
• Epois är ett ställe där man kan kolla om mejl­adress  er används och av vem.
   
• Släktforskningssidor är också bra. Family search, mormonernas sida, är jättebra. Den är gratis.
   
• Jandex, är ryska ­motsvarigheten till Google. Bra för bild­sökningar. 
   
• Mullvad VPN är gratis upp till en viss datamängd. Väldigt användarvänlig. Krypterar information. Svenskt företag.