Transparens räcker inte
Transparens kan inte bara ersätta etik, utan är etik. Det svarade Aftonbladets publisher Jan Helin på en direkt fråga från mig under Journalistförbundets etikdebatt om textreklam på torsdagen.
Tydligare kan det knappast sägas. Textreklam är inget problem för Aftonbladet och om man ska tro Jan Helins förutsägelser kommer det inte att vara ett problem för framtidens journalistik överhuvudtaget. Tvärtom – det kommer att bli den nya intäktskällan.
För mig är etik ett knippe förhållningsregler som jag på förhand säger att jag omsluter. Det ger förtroende för den som håller fast vid dem och i medievärlden gör det möjligt för läsare/tittaren/lyssnaren att förhålla sig till det som sägs.
Transparens är en del av det, men räcker inte.
I Spelregler för press, radio och tv finns riktlinjer mot textreklam. Jan Helin tycker att de är onödiga, ja obsoleta, inte önskvärda, i dagens medievärld.
Jag tror att han har fel. I en värld där det mesta är till salu, vill läsaren/tittaren/lyssnaren veta vad man kan lita på och inte. Det hindrar inte att enstaka modebloggare eller reseprogram kan få höga tittar/läsarsiffror eller blir kreddiga i sin målgrupp. Men har man en hel produkt, där man på en plats på webben/mobilen/plattan/pappret vill få läsaren att tro att nyheten är helt oberoende, så bör man sträva efter trovärdighet även på övriga sidor.
Jan Helin tror att läsarna förstår ändå, eller att de inte bryr sig. Jag hoppas och tror att läsarna av Aftonbladet fortfarande bryr sig om det de läser är oberoende eller köpt.
Journalistiken är beroende av en affärsmodell, eller intäkter om man så vill. Förr kunde man lita på att annonser och prenumerations/försäljningsintäkter skulle bekosta den. Trovärdigheten för journalistiken gjorde det lätt att sälja annonser och sälja produkten.
Där är vi inte idag, även om mediehusen fortfarande tjänar gott om pengar på sina produkter. Intäkterna är skakiga och det sker neddragningar snart sagt överallt.
Nya, kompletterande, fler affärsmodeller behövs. Försök pågår med olika betalningsmodeller på nätet och med kringprodukter. Jan Helin verkar tycka att han har funnit framtidens affärsmodell genom att sälja ut etiken och ersätta den med transparens.
Kanske är det förmätet att misstro honom, hans tidning är ju trots allt den mest framgångsrika på att få inkomster på nätet, men jag tror att på längre sikt gräver hans syn journalistikens grav.
Jag undrar också var Jan Helin drar gränsen. Under debatten sa han att tidningen på nyhetsplats aldrig skulle kunna ägna sig åt textreklam. Men hur länge kan han upprätthålla den gränsen? Om endast kommersiella överväganden spelar någon roll, när etiken inte är något att bry sig om, är jag rädd att det bara är en tidsfråga innan även den fördämningen släpper.
Jag hoppas jag har fel, men jag blev skrämd av den glädje med vilken Jan Helin omfamnar den etiklösa journalistiken.
Utdrag ur riktinjerna mot textreklam:
Det är viktigt att värna mediernas trovärdighet och integritet. Detta kräver att medierna står fria och är självständiga i sin medierapportering. Låt inga misstankar uppstå hos allmänheten att utomstående otillbörligt kan påverka innehållet i, eller utöva inflytande över, det som publiceras.