Gå direkt till textinnehållet
Bild på författaren
Axel Andén
Chefredaktör och ansvarig utgivare

Staten och journalistiken

Journalisten har besökt Århus i Danmark där staten finansierar ett slags insatsstyrka för lokal grävande journalistik. Ett liknande projekt finns redan i Norge, men där kommer pengarna både från branschen och från staten (reportage från grävcentret i Bergen fanns i Journalisten 3/2023).

Att journalistik kan behöva stöd är inte konstigt, men det är viktigt att det kan ske utan direkt inflytande från staten. Fri journalistik är helt avgörande för ett demokratiskt samhälle och i kärnverksamheten ingår att ständigt stöta sig med olika maktsfärer. Men i de flesta länder är det staten som står för det största hotet mot det fria ordet. Min erfarenhet är att rikspolitikerna i Sverige i dagsläget värdesätter den lokala granskande journalistiken, medan det kan vara lite si och så med den saken bland de lokalpolitiker som är föremål för granskningarna.

Något hårdraget kan man säga att för dagspressen gäller att ju mer riktade pengarna är mot journalistiken, och särskilt den lokala journalistiken, desto bättre ur politikernas synvinkel. Det är därför alla har varit så nöjda med det svenska vita fläckar-stödet, som lever kvar även inom det nya mediestödet. Det bidrar till att upprätthålla journalistisk bevakning i områden med sämre möjligheter att bedriva lönsam nyhetsverksamhet.

Annons Annons

För public service gäller däremot att bolagen i hög grad ska få medel även för att göra sådant som inte är riktat specifikt mot journalistik. Det är viktigt för public service att behålla sin samlande roll med hög räckvidd för att många ska kunna ta del av ett högkvalitativt utbud. Däremot är det så att en krona som går till lokal granskande journalistik brukar ses som en fullträff av de flesta, medan en krona som går till bredare underhållning framkallar mer blandade känslor. Om man inte är SVT förstås, för då kan även de riktade satsningarna på journalistik ifrågasättas eftersom de kan störa de kommersiella mediernas affärsmodell att ta betalt för sina nyheter. Det är en svår balansgång och därför är det inte konstigt om frågan är känslig för SVT, vilket framkommer av Journalistens senaste fördjupning. Särskilt nu i samband med public service-kommitténs utredning inför det nya sändningstillståndet som ska börja gälla 2026.

Jag tror inte att den modell med statligt finansierad grävande journalistik som nu testas i Danmark och Norge kommer att prövas i Sverige i närtid. Regeringen har efter många vedermödor lyckats baxa det nya mediestödet i hamn och är nog inte jättesugen på att kasta sig in i en ny holmgång på området. Men det ska bli spännande att följa utvecklingen, och så småningom se utvärderingar av projekten. Om de faller väl ut kan modellen komma att prövas även i Sverige på sikt. I så fall gäller det, precis som för public service, att hålla politikerna på armslängds avstånd.

Kommentarer

Ett svar till ”Staten och journalistiken”

  1. ”Om man inte är SVT förstås, för då kan även de riktade satsningarna på journalistik ifrågasättas eftersom de kan störa de kommersiella mediernas affärsmodell att ta betalt för sina nyheter. Det är en svår balansgång ..”
    Ja, de kommersiella medierna lever på nyheter, bland annat. De lever också på att producera struntprogram och där har vi sett att SVT alltmer ser det som sitt publicservice-uppdrag att göra exempelvis ”Hotell Romantik” och inte alls verkar tycka att det stör de kommersiella mediernas affärsmodell. Som SVT och SR har utvecklats till idag så gör de public service alltmer irrelevant i samhällsdebatten.

Lämna ett svar

Vi hanterar läsarkommentarer som insändare. Regler för kommentarer.

Fler avsnitt
Fler videos