Det dagliga ordet
Men där i folkvimlet tänker jag att Metro, Stockholm News och Everyday ibland når människor som annars vore lämnade utan daglig kontakt med det tryckta ordet. Den kontakten är viktig. Det handlar om folkbildning. Jag hörde dock en folkbildare en gång säga att man måste skilja på information och kunskap. Information är passivare till sin karaktär, kunskap kräver mera av såväl budbärare som mottagare.
Hemma hade vi ingen dagstidning. Ändå hade vi det inte sämre än många andra. Far var hyggligt avlönad gjuteriarbetare och med en sådan lön brukade en familj klara sig då i 60-talets början.
Vi prenumererade inte, emellertid köpte vi lösnummer av lokaltidningen ibland. Jag vet det eftersom jag har gulnade tidningsurklipp sparade, till exempel en enspaltare om en trafiktävling för lågstadiet där jag fått en hedrande andraplats.
Mor och far ansåg inte att det var angeläget nog med en dagstidning. Annat kom före. TV hade vi redan 1959.
Tidningsläsande är inte bara en fråga om ekonomi, det handlar i hög grad om vad man tycker är betydelsefullt. För somliga är tidningen självklar, ett hjälpmedel om man vill följa med. I andra miljöer är det inte lika givet att det är viktigt att i spalterna följa med i olika frågor.
Tidningsläsande är en klassfråga, kort sagt.
En LO-rapport berättar att 28 procent av LOs medlemmar varken har morgon- eller kvällstidning i hemmet.
En annan uppgift: 60 procent av ensamstående med barn i LO-kollektivet saknar daglig tidning. Siffran är dramatisk: alltså 60 procent.
Det är fullt möjligt att klara sig bra utan dagstidning, samtidigt måste man fundera över följderna av att stora grupper står utan direktkontakt med dagspressens förhållandevis rika innehåll.
Ett visst ljus spårar LO i att dagstidningsläsandet trots allt gått upp en aning de senaste åren, inte minst i stockholmsområdet. En något bättre ekonomi och Metros ankomst spelar in, tror LO.
Dagligen promenerar jag i centrala Stockholm. Där möter mig alla så kallade gratistidningar i ställ och via utdelare. Mina känslor är blandade.
Ännu så länge är gratistidningarna inte lika bra som de traditionella dagstidningarna. I enskildheter ja, men inte ifråga om helheten. Både de sobrare morgontidningarna och de yvigare kvällstidningarna har framför allt en större bredd.
Men där i folkvimlet tänker jag att Metro, Stockholm News och Everyday ibland når människor som annars vore lämnade utan daglig kontakt med det tryckta ordet. Den kontakten är viktig. Det handlar om folkbildning.
Jag hörde dock en folkbildare en gång säga att man måste skilja på information och kunskap. Information är passivare till sin karaktär, kunskap kräver mera av såväl budbärare som mottagare.
Det är lätt att framför sig se en skiktning: rika läser kunskapsgivande dyra tidningar, fattiga får hålla till godo med informationen i kostnadsfria tidningar. Förutsättningarna för att vara med i diskussionen i samhället blir olika.
Löst kringflygande information har en tendens att förvirra mera än den förklarar. Sammanställningen, tolkningen och prövandet ger kunskap. Där borde tidningarna ha sin främsta uppgift – oavsett om de är gratis eller ej.
Chefredaktör
