Trist trend när Tesla gör en Trump
Tesla lägger ner sin PR-avdelning i USA och vägrar svara på frågor från journalister. Det är ett tecken i tiden. Det är inte bara världens just nu mest hypade börsföretag som börjar låta som Trump för att slippa insyn. Det blir allt svårare för journalister att få makthavare att ställa upp på intervjuer. Den som drabbats av ett missförhållande utsätts för ännu en kränkning genom att inte ens få svar på sina frågor.
Det är branschsajten Electrek som uppger att elbilstillverkaren Tesla upplöst sin PR-avdelning i USA.”
Det är i sig inte något problem, om företaget uppmuntrar sina anställda att fritt svara på frågor från journalister och allmänhet.
Nu är budskapet det motsatta. Att vägra svara på mediefrågor går i linje med Elon Musks tidigare attacker mot journalister. 2018 försökte han tysta den journalistkår som granskat Teslas säkerhet, bland annat genom att twittra att allmänheten inte längre har förtroende för medier och föreslå en plattform, ”Pravda”, där journalisters trovärdighet skulle rankas.
Han är tyvärr inte ensam.
Allt fler makthavare vägrar svara på frågor, eller dikterar villkoren för att ställa upp på intervjuer.
När Zlatan utsatte Aftonbladet för en mångårig intervjubojkott efter att tidningen 2003 i samband med en intervju publicerat en kontaktannons som drev med fotbollsstjärnan sågs det mest som divalater.
Nu beter sig till och med skattefinansierade verksamheter som rockstjärnor.
Kommuners och myndigheters kommunikationsavdelningar har svällt, inte sällan med motiveringen att ge medborgarna mer och bättre information.
Men de som jobbar på en redaktion vet att många skattekronor går till att hindra journalister från att ställa frågor till ansvariga.
Allt fler myndigheter kräver att frågor ska mejlas. En del kräver att få läsa citat, eller ta del av publiceringar i förväg. Andra vägrar likt Zlatan att svara på frågor från vissa mediehus och hänvisar till att de redan pratat med andra redaktioner, eller kommenterat på sin sajt eller i sociala medier. En del svarar inte på frågor före publicering, utan kräver ett genmäle i efterhand.
Det gör det betydligt svårare för läsaren att bilda sig en helhetsuppfattning.
Det är också att i grunden missförstå vad journalistik är.
Journalister ställer inte frågor för sitt eget höga nöjes skull.
Vi ställer frågor i andras ställe.
Den som drabbats av ett missförhållande har sällan möjlighet att själv göra sin röst hörd. Tvärtom finns det risk att bli utsatt för ytterligare repressalier om det kommer fram vem som avslöjat brister hos en myndighet eller företag.
Därför har den som tipsar en redaktion med ansvarig utgivare rätt att vara anonym. Utgivaren tar över ansvaret för uppgiften som publiceras och redaktionen kan därmed skydda uppgiftslämnaren. Att röja en källa kan i Sverige ge upp till ett års fängelse.
När den som är ansvarig för ett missförhållande vägrar svara på journalisters frågor kränks den drabbade än en gång.
Vi har upprepade gånger sett makthavare som Ikeas Ingvar Kamprad eller SEBs vd Johan Torgeby fly undan Uppdrag gransknings kameror.
Men alla redaktioner har inte samma resurser att jaga ovilliga intervjuobjekt.
Enligt spelreglerna för press, radio och tv ska kritiserade personer ges möjlighet att bemöta kritik. Vi ska tillmötesgå rimliga önskemål från intervjuade att i förväg få veta hur och var deras uttalanden återges.
Men det betyder förstås inte att det går att hindra en publicering genom att inte svara.
