Tjejer är heliga kor

Efter satirprogrammet Ursäkta röran! (Vi bygger om) undrar man varför en bestört Göran Persson inte tagit initiativ till en upplysningskampanj om förintelsen bland kändisar. Var är den stora riksdagsdebatten och broschyrerna specialskrivna så att till och med kändisar förstår och kan ta till sig information om nazisternas krigsförbrytelser? Var är alarmrubrikerna – Sveriges kändisar känner inte till förintelsen – och de uppföljande frågorna till prinsessan Madeleine, Carola och Kristin Kaspersen om Reichsfüher SS, Wannsee-konferensen och tvillingexperiment?

bryt

Den fejkade intervjun för programmet Treblinka visade att sångerskan Robinson-Emma varken har koll på nazism eller musikbranschen. Hon antog att 50 nazianspelningar som exempelvis Machtübernahme, Goebbels, Leni Riefenstahl, Tredje Riket, axelmakterna, Buchenwald istället var termer eller personer aktiva inom hennes eget gebit. Robinson-Emmas ofattbara nollkoll på elementär nutidshistoria och häpnadsväckande okunnighet om en av de mest kända och tragiska historiska händelserna i modern tid har inte orsakat någon moralisk panik bland politiker, journalister och debattörer. Indignationen har istället riktats mot programledarna och mot TV4-ledningen. I riksdagen har frågan väckts om lagstiftningen inte borde ses över för att förhindra att människor kränks i offentligheten, men om det skulle specialdesignas en lag för att komma åt den här typen av humor finns risk att yttrandefriheten kraftigt skulle begränsas för exempelvis skribenter som jag själv som använder satir för att kommentera samtiden.

Annons

bryt

För egen del undrar jag varför ingen som intervjuat Emma har ställt de naturliga frågorna om varför hon är så obildad och om hon tänker ta reda på mer om förintelsen mot bakgrund av att det är välinformerade medborgare som legitimerar demokratin. Människors okunskap brukar som bekant definieras som ett hot mot detta styrelseskick. Istället har hon blivit något slags offer. Varför?

En av anledningarna sägs vara att satir måste slå nerifrån och upp. Att man inte får spaka på den som ligger. Men Emma är ju knappast något resurssvagt byte som med våld tvingats in i förnedrings-TVs strålkastarljus. Hon är en förslagen kändis som sett till att få åka räkmacka till skivkontrakt, kändisfester och medieuppmärksamhet. Robinson-Emma är en av mediesamhällets många maktmänniskor vars helkroppsexponering hela tiden har åtföljts med de sedvanliga försäkringarna att hon minsann inte är någon bimbo. Får man inte utsätta mediekåta, ytliga människor som surfar på sitt utseende för satiriska spratt. Jo, det är klart man får, men inte om de är tjejer. Men nu råkar Emma vara just en sådan och då är man blir man automatiskt helig ko. Det vill säga en person som får sympati och som måste vinna de mediematcher som dagligen anordnas. Ute i samhället har däremot tjejer/kvinnor lite makt och blir därför enligt regeln – svagast vinner – oantastliga i medievärlden.

bryt

Tänk er istället att två tjejer hade lurat en stackars okunnig manlig mediebimbo. Hur sannolik skulle en frågestund i riksdagen då vara. Noll, jag lovar och självklart hade vi fått uppleva ett annat sorts drev. Mediehäxor, hade pressen uppskattande myst åt de modiga starka unga kvinnornas tilltag. I hyllningsintervjuer hade de fått redogöra för hur de kom på idén och hur de bar sig åt. Var de kanske nervösa för att bli avslöjade av den stackars manlige fårskallen? De hade blivit hjältar och mansbimbon hade givetvis fått frågor om hur han kan vara så in i norden korkad och vad han tänker göra åt saken. I en mängd uppföljande skämterier hade han blivit utpekad som dumma hunken som i plugget var för upptagen med att vara snygg för att kunna hålla huvudet på skaft.

bryt

Emma vill bli medieexponerad, vill bli kändis. Och hon har valt att bli det på det där speciella kvinnliga viset. Bland annat genom att iförd en t-shirt med texten Treblinka – Class of 45 förföriskt stoppa ena fingret i munnen som en bebis och uppmana oss att titta på henne i vad hon trodde var ett kommande TV-program. Varför ska just den sortens kändisar leva i moraliska frizoner?

Ann Charlott Altstadt