Krönika

Lisa Bjurwald frilansjournalist & författare
skicka e-post rss

Mer än en lydig valp i koppel

19 augusti, 2019

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Thomas Mattsson fick sluta som Expressens chefredaktör för att han var för mycket självständig publicist och för lite själlös räknenisse. Så kan man sammanfatta storyn mellan raderna i Dagens Medias avslöjande, som Journalisten-podden Bjurwald med Giertta också diskuterar.

”Unikt kreativ och med en enorm simultankapacitet”, ”hängiven publicist och yttrandefrihetskämpe”, ”närmast religiöst hängiven Expressen” – så lyder några av Dagens Medias insamlade omdömen om Thomas Mattsson, som investerat i princip hela sitt yrkesliv i Mariebergsdraken och suttit på chefredaktörsposten i ett decennium. Mattsson har varit sällsynt beredd att diskutera journalistik och publicistiska beslut på alla möjliga arenor, från egna poddar och bloggar till öppna debatter i exempelvis Almedalen. Det har stärkt dessa områdens tyngd i det offentliga samtalet och uppmuntrat alla oss i branschen som försöker lyfta frågor om mediegranskning, pressetik, journalisters arbetsvillkor och hat och hot mot mediearbetare.

Allt detta verkar vid första anblick som en typ av ledargestalt som alla medieägare skulle vara stolta över, en driven chefredaktör som inte bara sätter den egna tidningen före sitt eget välbefinnande (betänk den långvariga hotbilden mot landets chefredaktörer från olika typer av extremister), men som också står upp för press- och yttrandefrihet. Under Thomas Mattsson har Expressen varit tongivande i kampen mot den organiserade högerextremismen såväl som den militanta jihadismen. Tidningen har drivit en lång och enveten kampanj för att få Dawit Isaak fri. För att bara ta några exempel.

Problemet är bara att en sådan galjonsfigur ligger helt fel i tiden. De män som idag åtnjuter imponerande Twitter-likes eller röstsiffror (eller båda delarna) är karikatyrer som Donald Trump i USA, Matteo Salvini i Italien, Boris Johnson i Storbritannien. De är folkvalda som använder sin position inte till att skapa positiva samhällsförändringar utan för att sparka nedåt. Exempelvis genom att hetsa mot utsatta grupper, som de två förstnämnda och vår egen riksdagsledamot (M) Hanif Bali. Ironi, låga påhopp och hö-hö-ig humor blandas med hets mot folkgrupp och uppvigling. Det är ett snart globalt samhällsklimat som är direkt livsfarligt för demokratin.

Ingenting går emot strömmen så mycket som att likt Thomas Mattsson, som naturligtvis också sökte klick och nya intäktsvägar och stundtals fattade kritiserade publiceringsbeslut, samtidigt försvara större och viktigare värden. Och det är just därför den typen av chefredaktör är ovärderlig idag. Självständiga och anständiga publicister behövs för att kontra de antidemokratiska strömningar som suger ned allt fler politiker, kulturpersonligheter, makthavare och vanliga medborgare i en ond spiral. Slutstationen stavas fascism.

I sin roll som chefredaktör för en av landets två stora kvällstidningar var Thomas Mattsson en stark enmanna-motkraft mot den utvecklingen. Man kan bara hoppas att han nu går vidare till ännu tyngre uppdrag – och att Expressen hittar en efterträdare som vill mer än att vara en lydig valp i ägarnas koppel.

Journalisten-podden

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet

Säg upp din prenumeration här

Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies