Fårskallarna på Kalla fakta
Kalla fakta bojkottade Gräv i Sundsvall i helgen eftersom de inte hade lämnat sina bidrag till Guldspaden i tid och därmed inte fick tävla.Vi gjorde fel – men ni ska straffas.Får vi inte era priser? Då får ni inte våra pengar.
Kalla fakta bojkottade Gräv i Sundsvall i helgen eftersom de inte hade lämnat sina bidrag till Guldspaden i tid och därmed inte fick tävla.
Vi gjorde fel – men ni ska straffas.
Får vi inte era priser? Då får ni inte våra pengar.
Imponerande, grabbar, imponerande. Jag har inte sett argumentation på den nivån sedan elevrådet på Bräckaskolan i Fjärås under mellanstadiet.
Jag har hälsat på flera av Kalla faktas medarbetare. De verkar väldigt trevliga, och deras journalistiska resultat talar för sig själva. Därför förväntar jag mig förstås högsta tänkbara integritet från sådana sympatiska och kompetenta personer.
Att de deltar i en bojkott som tjuriga småbarn är helt oförklarligt.
Men kanske borde man inte höja på ögonbrynen. Kanske borde man inte förvånas alls.
Gräv är nämligen granne med rättshaveri.
bryt
Föreningen Grävande journalister – jag har själv ett pyttelitet uppdrag, som medlem i redaktionen för tidskriften Scoop – har en lång historia av låsta positioner, vilda visioner och petimäterbråk.
Att föreningen dessutom har betytt mycket för god journalistik i Sverige är givet, det behöver vi inte ens diskutera.
Bara på den korta tid jag har följt föreningen lite närmare har bråken avlöst varandra. Bråk i styrelsen, bråk om nomineringar som blivit och inte blivit, en puckad utdelning av Guldkrattan till juryn för spaden, eftersom för få kvinnor hade nominerats till priserna (ingen som tänkte tanken att det kunde ha att göra med att bidragen som skickats in historiskt sett till stor del är gjorda av män, och att det snarare är fel på verkligheten än på juryns arbete?).
Den duktige grävaren har drag av byråkrat, systemvetare, folkskollärare, estradör och – just det, rättshaverist. Den duktige grävaren biter sig fast. Den duktige grävaren skaffar sig en pärm.
Och det är egentligen inte konstigt att någon som har haft näsan klämd i ett och samma arkivskåp i två år tappar lite perspektiv på resten av tillvaron.
Bråket kring tidningen Världen idag (några häpnadsväckande debattinlägg har innefattat snudd på ärekränkande juryangrepp) är ännu ett exempel. Nuri Kinos bidrag har inte nominerats. Det kallar han – skratta inte nu – religiös diskriminering. Heja.
bryt
Men tillbaka till Kalla fakta. Kan man klara av att dra ner brallorna på sittande regering och göra en svensk Watergate, då är det kanske inte helt orimligt att man förväntas klara av att lämna in ett videoband i tid till, för redaktionen, årets mest självklara tävling.
Att en redaktör på TV4 – kanske klämd av vinstkrav och MMS-siffror – efter en sådan kardinalklantighet vill få debatten till att handla om föreningens missar, det är ett försök till spinndoktori som inte står UD efter då TV4 avslöjade skandalen om de avvisade egyptierna.
Kalla fakta-gänget har betett sig som fårskallar. De har heller inte, under de många veckor som gick mellan beslutet att inte delta och själva seminariet, lyckats samla sig och reflektera över hur detta ser ut, om man jämför med beteendet hos den typen av makthavare som Kalla fakta normalt granskar.
Man har således visat både dåligt omdöme i första läget och en halsstarrig oförmåga att backa från ett dåligt beslut.
Ska bli intressant att se om Kalla fakta kommer nästa år.
