Terje Carlsson: : Tragedin i Gaza
Hur kunde det bli så fel? Varför utgick inte nyhetsrapporteringen från att bosättningarna är olagliga?
* Gaza och Västbanken är arabiskt territorium som Israel ockuperar sedan 1967.
* Enligt fjärde Genève-konventionens Artikel 49 är det förbjudet att förflytta delar av sin egen civilbefolkning till ockuperat område.
* 1979 antog FNs säkerhetsråd resolution 446 där det fastslogs att israeliska bosättningar på Västbanken och Gaza är olagliga.
bryt
Ovanstående faktapunkter borde legat till grund för all nyhetsrapportering från Gaza de senaste veckorna. Det gjorde de inte.
I augusti påbörjades Israels reträtt från delar av palestinskt område. Utan större svårigheter kunde polis och militär tvinga bort den judiska befolkningen från de olagliga bosättningarna i Gaza. Ariel Sharon hade stöd av en majoritet israeler när han erkände att området tillhör palestinierna. Reträtten från Gaza och israelernas stöd för dess genomförande är glada nyheter från Mellanöstern, men ändå spreds bilden av en tragedi i svenska nyhetsmedier.
Hur kunde det bli så fel? Varför utgick inte nyhetsrapporteringen från att bosättningarna är olagliga? Varför förklarades inte att gröna gräsmattor, växthus och synagogor har varit kärnan i en cynisk ockupationspolitik, som förts sedan 70-talet av både vänster- och högerregeringar i Israel?
bryt
Ingen förklarade det diffusa begreppet ”bosättare”, som är en amerikansk-israelisk term (settler). Kanske den fransk-palestinska termen ”kolonisatör” varit bättre för nyhetsrapporteringen? Jönköpings-Posten publicerade ett TT-telegram den 18 augusti där bosättarna/kolonisatörerna kallades för ”nybyggare”, med dess oskyldiga Lilla huset på prärien-associationer.
Relevanta begrepp som ”religiös sionism” eller ”StorIsrael” undveks. SR Ekot den 14 augusti är ett exempel på hur svenska nyhetsmedier inte förhöll sig tillräckligt kritiska mot bosättarnas drivkraft och ideologi. SRs Christer Fridén intervjuade religiösa judar vid Klagomuren i Jerusalem, en av dem sa att ”evakueringen” var ett steg mot nationellt självmord för Israel. Fridén berättade i sin speakertext att Gud, enligt människorna vid Klagomuren, har gett landet till judarna. Men inte en kritisk fråga om religiös fanatism eller religiös fundamentalism i Ekot.
bryt
En förklaring av den religiösa sionismen i nyhetsrapporteringen hade också fått konsekvensen att journalisterna då kunnat granska Sharons reträtt utifrån ett icke-sionistiskt perspektiv, det vill säga att judarna i Gaza borde fått stanna likväl som palestinier borde få leva i Israel.
Svenska nyhetsjournalister rapporterade inte att bosättarnas motstånd mot reträtten legitimeras av religiös sionism och bottnar i extrema bibeltolkningar av begreppet StorIsrael (där bl a Irak och Libanon ingår). Samma religiösa drivkrafter som på 90-talet legitimerade mordet på premiärminister Rabin, omsattes återigen i politiska våldshandlingar mitt framför nästan på journalisterna. Men att religiösa bosättare försökte stoppa reträtten genom att mörda åtta människor i Shilo och Shfarm, fick bara marginellt utrymme i svenska nyhetsmedier.
bryt
Det bästa exemplet på en fullständigt havererad rapportering var SVT Aktuellts 18-sändning onsdagen den 17 augusti, några timmar efter terrordådet i Shilo. Rapporteringen blev skrattretande när en sorgsen reporter berättade att ”Sharon rördes till tårar av TV-bilderna från Gaza”. Skrattet fastnade i halsgropen när Bengt Norborg, SVTs korrespondent i området, intervjuades av programledaren i 18-sändningen och inte ens nämnde mordet på fyra palestinier. Leta upp Aktuellts hemsida för patetisk journalistik. Korrespondenten kunde till exempel läst på Eskilstuna-Kurirens hemsida kl 16.38 (!) och informerat sig om bosättarens terrordåd.
bryt
Reträtten från Gaza är det bästa som har hänt ALLA inblandade i konflikten, både palestinier och israeler, på mycket länge. Ariel Sharon har ihop med en majoritet israeler visat sig själva, palestinierna och resten av världen att det finns ett slut på ockupation och bosättningspolitik. Varför skildrades det som en tragedi?
journalist, Jerusalem