Gå direkt till textinnehållet

Snälla fråga mig varför jag bor i Sverige?

Jag var fyra år när jag flydde hit tillsammans med min lillebror och min mamma. Vägen från Turkiet till Sverige gick – för mina föräldrar – via fängelsestraff, minnen av tortyr, yrkesförbud på livstid, dagar och nätter inlåsta hos vänner av rädsla för att gripas eller fängslas på nytt. Och sedan till slut en flykt till fots över minerade bomullsfält. Jag var som sagt fyra år, lika gammal som min äldsta dotter är i dag. Det är exakt 30 år sen.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

I dag sitter flera tusen politiska fångar i fängelser runt om i Turkiet. Över 600 av dem hungerstrejkar bland annat för rätten till sitt språk, varav minst sex av dessa är journalister.

En av dem heter Tayip Temel och är före detta chefredaktör på Turkiets enda dagstidning på kurdiska. Han är omnämnd i CPJs (Kommittén för skydd av journalister) senaste rapport ”Pressfrihetens kris i Turkiet”. I den konstateras att Turkiet i dag har flest fängslade journalister i världen. Fler än länder som Iran, Kina och Eritrea.  Antalet inspärrade journalister i landet är bland det värsta som CPJ har sett sedan de började följa pressfrihetsfrågan för 27 år sen – bara Turkiet självt har haft fler fängslade journalister under dessa år och det var 1996.

Rapporten beskriver också att staten främst försöker stoppa kurdiska journalister. Cirka två tredjedelar av dagens fängslade journalister är kurder och många anklagas för samröre med terrorism, däribland Tayip Temel.

I lördags kväll skrev jag mitt andra brev till honom. Han kommer inte att kunna läsa det själv för han har hungerstrejkat för länge för att längre kunna läsa eller skriva. I 52 dagar. Jag vet inte ens om han kommer att leva när brevet når honom.

Myndigheterna vill ha insyn i allt som når fångarna så ytterligare en omständighet är att brevet måste översättas till turkiska för jag har skrivit det på kurdiska; det modersmål som jag har lärt mig läsa och skriva på i Sverige för när jag flydde var det ett förbjudet språk i Turkiet. Än i dag är kurdiska ett olagligt undervisningsspråk i landets grundskolor och ett av de hungerstrejkandes krav är just att det ska bli ett officiellt språk i skolorna.

Tayip Temel har varit fängslad i 13 månader. Om jag inte fått stanna i Sverige hade jag lika gärna kunnat sitta där bakom fängelsemurarna, men jag är här och jobbar på SR International, en redaktion som sänder nyheter på kurdiska varje dag – utan repressalier .

När jag påbörjade den här texten häromdagen fick jag samtidigt flera bilder som sms i min telefon från min mamma och pappa som för närvarande befinner sig i min födelsestad Diyarbakir. De deltog den dagen i stora demonstrationer utanför ett av stadens fängelser för att protestera mot att deras vänner sitter inlåsta några meter bakom murarna av exakt samma anledning som vi flydde för; rätten till vårt språk, till vår identitet, till våra liv. Det har gått 30 år… Vissa saker ska man inte vara tyst om.
                                                                Sîlan Diljen
                                                                journalist på Sveriges Radio

Läs hela CPJs rapport här.

Fler avsnitt