Gå direkt till textinnehållet

Roa eller oroa – det är frågan

Sveriges Televisions chef Eva Hamilton har inlett marschen mot att avveckla regionala nyheter i TV. Det mesta skall ledas över till webben. Samtidigt omplaceras stora delar av personalen i norr till Sveriges sydligaste tredjedel.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Nyhetsutredningen kommer med sitt förslag i februari. Men det resultat den fått direktiv att komma fram till har redan börjat genomföras. En ny redaktion i Södertälje är utlovad.

Ska man kalla det för operation ”filttofflor” tro? Det gäller att se till att ägarnas folkvalda representanter inte väcks. På känt manér lanseras det hela därför som en förbättring.

I DN den 21 oktober tillkännagav Hamilton upptäckten av vita fläckar i Sverige. Måhända kollapsade persiennen i något av chefsmodulens fönster? De vita fläckarna hade annars varit lätta att identifiera långt tidigare.

Annons Annons

Många av dessa ligger inom bekvämt räckhåll för några av de nyhetsredaktioner Hamilton är högsta chef för. Rosengård, till exempel, finns 13 minuters väg från hennes redaktion i Malmö – Husby så där 20 minuter från ämbetsrummet. Så det vita får väl mest ses som bristande arbetsledning.

Operation fäfot är Hamiltons medicin. Två tredjedelar av landet skall börja tömmas på journalistik. Till de andra vita fläckarna skall läggas en gigantisk ny. Flyttlassen skall rulla mot Sveriges sydligaste tredjedel.

Ridån går ner för de regionala nyheterna. Någon studio skall inte längre finnas. Identifikation och egenart skall bort. Namn skall bytas, sändningar kortas. Krångelpellar som vill gräva, granska och skapa sammanhang hänvisas till webben. Om tid finns, vill säga, för webbmålet blir femton uppdateringar per dygn. Vare sig något har hänt eller inte.

Man behöver knappast vara stövare för att följa spåret mot slutmålet. Lite blåljus norr om Uppsala. Och möjligen lite twitter i snåren. Bilden av verkligheten skall skapas i Hamiltons korridorer. Den centralistiska agendan får inte utmanas.

Samtidigt accelererar tillväxt av mellanchefer, planeringsmöten, ledningsgrupper, styrkort och mallningar. Byråkratin sväller och i en hårt styrd struktur silas direktiven ner till golvnivå – förföriskt utspökad i en terminologi av öppenhet, inspel och bollplank.

Ett Sverige fyllt av vita fläckar. Javisst, de är otaliga. Både vad gäller innehåll, ämnen, närvaro, vilka som granskas och vilka som får komma till tals. Fräscht och fint?

Hoppas man att verkställande direktören är beredd att kolorera lite, så blir man besviken. Att inga pengar finns, är mantrat i nyhetsutredningen. Så vart har svenska folkets 4,1 miljarder tagit vägen?

Det handlar om prioriteringar. Skall SVT oroa makthavarna
– eller roa de maktlösa? Hamilton har satt ner foten. Nyheter får inte inkräkta på lekar, luxuösa frågesporter, sång, matlagning och soffmys.

För oss som ser public service som ett demokratiprojekt är situationen mer problematisk än någonsin, med den sorgliga utvecklingen på övriga mediemarknaden. Och nu hakar alltså SVT på i bakhasorna på TV4. Tidpunkten för abdikation är illa vald. De regionala nyheterna från olika landsdelar ska bökas ihop i några få studio­fabriker – med några timmars tidigare pressläggning som konsekvens. Var detta sker spelar ingen roll, enligt ledningen. Programledare är som tryckpressar eller servrar. Var de sitter är ointressant. Rapport, sänt från Calcutta kanske?

Tittarna i Norrland pytsar in en halv miljard om året. Vad tycker de om att få opersonliga, inaktuella programsnuttar på tre, fem eller sju minuter i gengäld?

Webben är framtiden deklarerar SVT-ledningen och är därmed beredd att låta vilket barn som helst åka ut med badvattnet. Och tablålagda regionala nyheter tycks bli första offret. Därmed offrar man ett av SVTs flaggskepp med sådär 800 000 tittare. Och en tittning som ökat med sådär 20–30 procent de senaste fem åren (oktober 2008 mot oktober 2013).

Fel folk, enligt ledningen. Gruppen 65-plus räknas inte. Att även yngre börjar titta efter fyllda 40 tycks mer ses som en anakronism i de höga boningarna.

Att också satsa på webben är förstås självklart. Att själv kunna bestämma repristiden för missade program är uppskattat. Men inget skymmer det faktum att regionala nyheter ännu är en dvärg på webben. Tablålagt är vi en jätte.

Och vill SVT verkligen ha en sats­ning på webben fordras in­sa­­ts­­varor, personal och ett fung­erande publiceringssystem. För närvarande handlar regionala nyheter om hur man får in fyra elefanter i en Folkvagn – när en elefant dessutom inte vill.

Tvärtom, tycks vara Hamiltons ledstjärna. Matlagningsprogram när folk stoppar i sig allt mer hel- och halvfabrikat. Och webben – när folk tittar på TV.

Gärna demokrati, kanske man kan sammanfatta. Bara det är billigt.
                                                                           Tomas Tiberg
                                                                            Mittnytt, SVT