Sveket mot Gui Minhai borde oroa oss alla
Det är den 20 januari 2018. En vacker vinterdag i staden Jinan i Shandong-provinsen i Kina. Världens snabbaste höghastighetståg, Harmony Express med färdnummer G12, har precis anlänt till tågstationen.
Några minuter senare äntrar ett tiotal civilklädda poliser en av tågvagnarna och riktar stegen mot den svenske förläggaren och poeten Gui Minhai, som reser i sällskap av Lisette Lindahl, Sveriges dåvarande generalkonsul i Shanghai, och en annan svensk diplomat. De kinesiska poliserna för med sig Gui Minhai utan protester från de svenska diplomaterna. Att en oskyldig svensk medborgare kunde kidnappas framför ögonen på svenska diplomater gör den 20 januari 2018 till den skamligaste dagen i den svenska diplomatins historia.
På lördag är det exakt sex år sedan Gui Minhai frihetsberövades på order av Kinas kommunistparti CCP. Vi som kämpar för Gui Minhais frihet kallar detta frihetsberövande för ”den andra kidnappningen” eller ”kidnappningen på tåget”. Det är nämligen så att Gui Minhai frihetsberövades första gången på semesterorten Pattaya i Thailand och fördes landvägen ända till Kina av kinesiska agenter utan protester från thailändska myndigheter. Det tog lång tid innan Gui Minhais dotter fick veta vad som hade hänt hennes pappa. Så småningom dök Gui Minhai upp i en bekännelsevideo där han tvingades erkänna och be om ursäkt för vad han har gjort. Så som många regimkritiker tvingats göra innan honom.
Efter två år kom Gui Minhai ut ur fängelset i den kinesiska staden Ningbo men tvingades leva under uppsikt av kinesisk polis. Orsaken till att Gui Minhai var så viktig för de styrande i Peking var hans förläggarverksamhet i Hongkong. Gui Minhai hade nämligen publicerat regimkritiska böcker och lyckats sälja stora upplagor till fastland-Kina. Fyra av Gui Minhais kollegor som också frihetsberövats frigavs efter kort tid. Jag tror att Gui Minhai nekas sin frihet eftersom han anses vara hjärnan bakom regimkritisk litteratur i Hongkong.
För nästan fyra år sedan dömdes Gui Minhai för att ha ”tillhandahållit information till främmande makt”. Jag tror inte att någon riktig rättegång har ägt rum utan att det är censurkommissarier från kommunistpartiet CCP har utfärdat ”en dom” som inte ens Sveriges utrikesdepartement har sett.
Situationen för Gui Minhai är allvarlig. Och Sverige verkar inte bry sig om hans öde. I motsats till många andra stater verkar inte Sverige arbeta hårt för att hjälpa sin oskyldigt fängslade medborgare att komma hem. Ta bara en sådan sak som svenskt konsulärt tillträde till Gui Minhai. Under sex år har ingen svensk diplomat fått besöka Gui Minhai, vilket strider mot internationella konventioner. Detta är ofattbart. Andra stater verkar lycka betydligt bättre. Nyligen frigavs den australiensiska ekonomireportern Cheng Lei som suttit i kinesiskt fängelse under nästan tre år, tidvis i isoleringscell precis som Gui Minhai.
Hon berättar att australiensiska journalister kunde prata med henne varje månad under tiden i fängelset. Och i augusti i fjol kunde Cheng Lei via diplomater skicka ut ett uttalande till det australiensiska folket.
Under flera dagar funderar jag över Cheng Leis berättelse. Hur kan det komma sig att australiensiska diplomater lyckas träffa sin medborgare i kinesiskt fängelse och dessutom föra ut ett uttalande samtidigt som svenska diplomater inte lyckas träffa den svenska medborgaren Gui Minhai en enda gång på sex år? Det massiva sveket mot Gui Minhai som bara kämpat för det fria ordet borde uppröra varje medborgare i vår
