Olof Petersson: Är detta Sveriges sista TV-val?

5 september, 2006

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

:Boken måste ha stått oöppnad i många år efter antikvariatsinköpet. Men Sveriges första TV-val visade sig vara ett tankeväckande tidsdokument.
Den kom ut 1962 och handlade om valet knappt två år tidigare.

Boken måste ha stått oöppnad i många år efter antikvariatsinköpet. Men Sveriges första TV-val visade sig vara ett tankeväckande tidsdokument.

Den kom ut 1962 och handlade om valet knappt två år tidigare.

Under valrörelsen 1960 ”slog televisionen för första gången i vår politiska historia ut radion som propagandamedium”, för att citera baksidestexten. Författare var Rune Sjödén, chef för Sveriges Radios sektion för publikundersökningar.

Undersökningen visade att valprogrammen i radio och TV nådde nio av tio väljare. Personer med TV blev partiernas viktigaste målgrupp. Partiernas egna presentationsprogram utövade relativt liten lockelse, medan partiledardebatten var valrörelsens attraktivaste program. Televisionen hade på kort tid blivit väljarnas främsta informationskälla.

Mitt exemplar visade sig dessutom innehålla ett brev. Det är daterat i mars 1962 och undertecknat av radiomannen Lars Ulvenstam, då chefredaktör för Röster i Radio TV.

”Broder Palme, i hast”, inleds brevet, som innehåller en hänvisning till den just utkomna boken och en förfrågan om en artikel.

Av brevet att döma hade Olof Palme vid ett tidigare telefonsamtal uttryckt intresse för att skriva något om vilka statsministrar efter Branting ”som hade blivit excellenser om TV funnits”, vilka egenskaper som hade gått fram i TV och vilka egenskaper som hade försvårat för dem ”om de skulle lagt sin kampanj i TV”.

Uppenbarligen kom Palme aldrig att skriva artikeln. En genomgång av tidningen visar att redaktören i stället vände sig till de dåvarande partiledarna. De var tydligen mindre svårövertalade och ställde mangrant upp.

Så i Röster i Radio TV nr 36 1962 (för veckan 8–15 september, strax före det årets kommunalval) finns en artikel där den tidens ledande politiker gav sin syn på det nya TV-mediet, ”som gjort hela landet till enda stor ’möteslokal’”.

Folkpartiets ledare, professor Bertil Ohlin, var förväntansfull inför det nya bildmediet: ”Politiken kan mera effektivt och genom bilder och diagram på ett mera upplysande sätt än genom föredrag presenteras för människorna.”

Anledningen till att jag plockade fram Sjödéns skrift var att vi ville sätta in i dagens svenska valrörelsebevakning i ett historiskt och jämförande perspektiv i Mediernas valmakt, årets rapport från SNS demokratiråd.

Just åren kring 1960 visade sig vara särskilt intressanta, eftersom det då pågick ett teknikskifte som också fick maktpolitiska konsekvenser. Televisionens snabba genomslag, tillsammans med alltmer självständiga journalister, innebar att medierna tog över makten från partierna när det gällde valrörelsernas uppläggning.

Och numera har forskning och debatt om mediernas roll i valrörelser mer eller mindre tagit för givet att journalistiska massmedier genom ämnesval och vinklingar kan bestämma över valrörelsernas förlopp och därmed, åtminstone indirekt, påverka valutgången. Det gångna halvseklet har kännetecknats av mediernas valmakt, i dubbel mening. Medierna fick makt att välja hur de skulle skildra partier och politik. Medierna hade stark makt över valrörelserna. Men under senare tid har det kommit alltfler frågetecken och mothypoteser. Massmediernas och därmed journalisternas makt har kanske redan kulminerat. Nya medier dyker upp som kan bilda bas för andra gruppers makt.

Det senaste amerikanska presidentvalet har betecknats som det första bloggvalet. Nyfiket följer man därför hur de nya medierna uppmärksammar den pågående valrörelsen. Upplever vi nu Sveriges sista TV-val? Håller bloggarna på att ta över opinionsbildningen?

Som så ofta i framtidsscenariernas värld är det lättare att förutspå riktning än tidpunkt. Att den pågående medierevolutionen förändrar den politiska makten är högst sannolikt. Hur dessa maktförskjutningar ser ut är ännu ovisst. När förändringarna får ett mer dramatiskt genomslag är också höljt i dunkel. Framgångsrika bloggare kan visserligen generera skvaller och nyheter som etablerade massmedier kan spinna vidare på. Men som självständig kanal för mobilisering och opinionsbildning förefaller bloggosfären och andra nya medier än så länge spela en högst marginell roll. Boken Sveriges sista TV-val lär förbli oskriven ännu ett bra tag.

statsvetare, SNS, Studieförbundet

Näringsliv och Samhälle

Kommentarer

Det finns 1 kommentar på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.
Inlagt av Janne Hallström mån, 2011-12-19 22:18

Kommunalvalens medieskugga och mediernas makt

Olof Petersson har säkert rätt när det gäller TVs herravälde när det gäller valen till riksdagen. Bloggandet har sannolikt en marginell betydelse som forum för en ganska sluten krets politiskt aktiva. Massmedieforskare har länge vetat och betonat hur så kallade opinionsledare spelar en stor roll för hur folk röstar. Möjligen spelar bloggandet en roll, dessa opinionsledare emellan. På det kommunala planet råder dock speciella spelregler. Visserligen finns lokal-TV i en del kommuner, men deras påverkan på de kommunala valresultaten måste än så länge betraktas som obetydlig om ens mätbar? Det är riksvaldebatterna i TV som fortfarande är den enskilt tyngsta faktorn även för valutången i kommunerna. Riksvalvinden styr både regionala och kommunala val. Det har marginell betydelse hur duktiga och aktiva de lokala politikerna i ett parti har varit under valperioden, om deras kolleger på riksplanet har gjort en svag insats. Det finns lokala undantag – starka karismatiska personligheter, eller en enskild tung fråga som engagerar hela kommunen. Men annars är det i TV och radio de politiska betygen sätts. Det är dessa mediers favoritpolitiker för stunden som pushas till framgång eller sänks till nederlag. Se bara exemplen Ny demokrati, Gudrun Schyman, Alf Svensson, och senast Junilistan. Hur de utvaldes och bars av medierna. Medierna kan föra in även Sverigedemokraterna i riksdagen – om de bestämmer sig för det. Då spelar det liten roll om det övriga etablissemanget motsätter sig detta. Press och TV kan också trissa upp eller tona ned motsättningar, hetsa med ordval och ämnesval. Bland de mest obehagliga tendenserna just nu är kvällstidningarnas användande av uttryck som “hånar”, “rasar” och “går till attack” i rubriksättningen. Samtidigt som kvällspressen ondgör sig över det allt hårdare klimatet i Sverige, så är de själva den enskilt tyngsta faktorn som bidrar till att skapa just denna utveckling.

/ Janne Hallström

Årets groda 2021

Alla gör fel ibland. Men en del fel är roligare än andra. Nu kan du rösta på vilken som var 2021 års roligaste groda. Sista dag för att rösta är den 14 februari. Rösta här.

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet




Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies