Meli Petersson Ellafi: ”Journalister måste åka till förorten även när det inte skjuts”

Meli Petersson Ellafi är trött. Hon firade sina tre Årets bild-priser – varav ett var det tunga Årets fotograf – till sent inatt, hann bara sova ett par timmar innan hon skulle upp och sitta i SVTs Morgonstudion.

– Jag är glad och trött, lite i en bubbla. Jag försöker njuta så mycket som möjligt av allt fint jag får höra, säger hon.

Hon är glad att arbetet att dokumentera unga förortstjejers liv ger pris.

Annons

– Det spiller över på tjejerna, jag vill lyfta deras röster och få dem att känna att de betyder något, att de är viktiga.

Med fem nomineringar till Årets bild-galan trodde hon på vinst i åtminstone kategorin Vardagsliv inrikes. Sedan fick hon, till sin förvåning, pris för Årets porträttreportage också. Hon satt och slappnade av när motiveringen till Årets fotograf lästes upp, men hajade till – lät det inte som…

– Kan det vara jag? Jo men det är jag! Tårarna kom när jag skulle upp på scen, jag brukar inte gråta.

Det var Ulf Kristersson som delade ut priset – grät du i statsministerns armar då?

– Nej nej, jag tog hans hand och dunkade honom lite i sidan.

I juryns motivering till priset som Årets fotograf står: ”Personerna i serierna känner så pass stort förtroende för fotografen att de tillåter sig själva att visa sig sårbara i en miljö där attityd är allt. Fotografen har med närvaro, respekt och empati lyckats gestalta en tillvaro vi sällan får insyn i”.

Serien som prisas handlar om Hässelbytjejerna Saga och Denise, 17 och 16 år, som Meli Petersson Ellafi följt i drygt ett år och hoppas kunna fortsätta följa.

– En av dem har varit med om väldigt mycket, mått dåligt och inte gått i skolan sedan sexan. Nu ska hon läsa upp betyg och har fått en bra handläggare på soc, hon tar en dag i taget. Hennes kompis går till skolan varje dag, men är inte riktigt närvarande. Jag frågade henne om var hon ser sig om tio år. ”Antingen har jag ett jobb och egen lägenhet – eller så är jag död. Jag kanske råkar vara på fel plats vid fel tillfälle, eller så råkar jag göra fel person sur på Tiktok och blir skjuten.”

Hur gjorde du för att få deras förtroende?

– Man behöver komma dit många gånger, berätta vad jag vill göra. Och bara lyssna. Vi journalister måste se till att våra chefer ger oss tid att vara i förorten också när det inte skjuts. Det är så vi kan komma förbi föraktet mot medier som finns där.

– Jag vill skildra de parallella världarna de här tjejerna lever i: våldet och kriminaliteten, och den vanliga världen där man vill passa in, blir kär, drömmer, som alla tonåringar.

Meli Petersson Ellafi bodde tre år i Göteborg och jobbade på Göteborgs-Posten. 2022 sade hon upp sig och flyttade hem till Stockholm med sin sambo och dotter, och är idag frilans för bland andra Expressen.

Vad vill du ägna dig åt i ditt fortsatta yrkesliv?

– Jag hittar alltid nya idéer och människor jag vill skildra, men jag kommer alltid vilja fortsätta göra de här jobben från Stockholms förorter. Det är fruktansvärt jobbigt, men det är de vändorna som ger mig mest.

Vad är jobbigt?

– Först att det är svårt att komma in i de här världarna. Och man måste vara ihärdig, stå ut med att bli ghostad ibland. Det är mycket samtal som man måste orka.