Lektor och studenter på JMK: Ekonomin slår ut ideologin
Det är ägaren som fattar det avgörande beslutet. Där ligger makten över varje sådan allians framtid. Det har tydlig demonstrerats i Östersund.
Det var konkurrens och mångfald som skulle gynnas av presstödet, dels för att motverka pressdöden, dels för att bevara en bredare kör av röster i det offentliga samtalet. Någonting har dock hänt i fråga om mediestrukturen. Presstödet tycks numera spela rollen också som katalysator för ökad ägarkoncentration i Sverige.
Ett aktuellt exempel på den intrikata väv av politiska och ekonomiska faktorer som håller på att växa fram i dagens tidningsaffärer, utgör Länstidningen i Östersund (LT), en tidning med (hittills) socialdemokratisk ledarsida som för närvarande inte uppbär presstöd och lever under hård konkurrens från Östersunds-Posten ©. På LT har under de senaste månaderna inför öppen ridå utspelats en strid kring den socialdemokratiske ledarskribenten och profilerade EMU-kritikern Peter Swedenmark. Länstidningens ägare, EMU-förespråkaren, miljardären och tidigare centeraktive Maths O Sundqvist, gav slutligen Swedenmark sparken, när denne inte gick med på försämrade pensionsvillkor, och planerar att ersätta hans ledare med billigare inköpta socialdemokratiska ledartexter med eller utan lokal förankring i Jämtland eller kanske helt utan ledarsida alls.
bryt
Ledarsidorna har allt mer kommit att symbolisera en tidnings identitet, i ett läge där journalistikens professionalisering potentiellt men inte alltid reellt har gjort nyhetsredaktionerna mer oberoende. Fallet med Länstidningen kanske antyder vart det kan bära hän med ledar- och debattsidor när ideologin separeras från ägandet. Det ekonomiska perspektivet kommer sannolikt att anläggas i allt högre grad på de socialdemokratiska andratidningarna framöver, såväl för nyhetsredaktioner som för ledarsidor. En självständig nyhetsredaktion eller ledarsida kan till sist visa sig ”kosta” för mycket. Redan talas det om att sänka presstödsgränsen för egenproducerat material i tidningarna för att underlätta denna typ av besparingar. Ännu ett hot mot mångfalden alltså! Och ett hot mot journalisters arbetstillfällen, eftersom sådana ”besparingar” förutsätter att redaktionernas bemanning skärs ned, ytterligare.
bryt
Små förändringar kan komma att smygas igenom. Om så skulle ske i Aftonbladet som ju befinner sig i en liknande ägarsituation som de (s)-märkta landsortstidningar denna debatt gäller, skulle det knappast kunna ske obemärkt. Men om det sker i Folket eller i Folkbladet eller i Dagbladet? Skulle Mediemagasinet eller Vår grundade mening bry sig?
Händelserna i Östersund är sannolikt bara ett första exempel på vilka risker arbetarrörelsen spelar med när kontrollen av de socialdemokratiska landsortstidningarna överlåts till borgerliga tidningsägare. Inte en enda krona av det statliga presstödet om närmare 100 miljoner till åtta socialdemokratiska andratidningar kan alltså numera användas till att utveckla fristående aktörer, som bidrar till ökad konkurrens och mångfald på mediemarknaden. En slags låtsaskonkurrens om läsarna har i stället börjat byggas upp med hjälp av pressstödet, vilket i många fall blir till ren vinst hos den redan på förhand lönsamma ägaren till de båda ”konkurrenterna”. Samtidigt skapas annonsoligopol eller annonsmonopol i berörda städer.
bryt
Hur länge håller den oheliga alliansen, den dubbla bindningen, mellan borgerliga tidningsägare och socialdemokratiska tidningsutgivare, som vill låta en tredje part, staten, betala för sitt samarbete, till bådas fromma? Läsarna, av den svaga tidningen i relationen, och annonsörerna i samma tidning har som grupp eller kollektiv ett starkt inflytande på dessa allianser. Det är deras tålamod man frestar. Men det är ägaren som fattar det avgörande beslutet. Där ligger makten över varje sådan allians framtid. Det har tydligt demonstrerats i Östersund.
För den svenska mediepubliken vore det ytterst allvarligt om dessa alliansers förtvining och kanske död också blir sista spiken i kistan för ett statligt presstöd med det goda syftet att värna den mångfald som är nödvändig för en pressfrihet i praxis.
ekon och fil stud, TOMAS JOHANSSON, fil kand och pol stud samt
NIKLAS TRIEB, fil kand, JMK, Stockholms universitet
