Gå direkt till textinnehållet

Inga fördelar med skrämselretorik

Medierna uppmärksammar klimatfrågan i allt större utsträckning, särskilt som COP21-mötet har börjat. Det dyker upp reportage, artiklar och debattinlägg i ämnet. Men som psykologer ser vi att journalister och debattörer gång på gång gräver en grop som blir allt djupare. Sättet som medierna presenterar problemet leder till att situationen blir sämre i stället för bättre. Problemet är hur åsikterna framförs.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

De flesta journalister och forskare fokuserar på vilka problem som finns och varför vi inte gör tillräckligt, och kommer i bästa fall därefter med försiktiga men ofta otydliga förslag på lösningar. Många verkar också arbeta utifrån idén om att skrämseltaktik leder till förändring.

I enkla frågor med enkla lösningar stämmer det att rädsla kan vara ett bra sätt att motivera, men miljöfrågan är komplex. De flesta som läser eller tittar på nyheter är redan medvetna om att det finns ett stort problem och behöver inte påminnas om det igen och igen.

Men det är varken rädsla eller kunskap som saknas. 78 procent oroar sig redan för klimatet, och 70 procent är beredda att avstå från en resa för klimatets skull. Det verkar således inte heller saknas motivation. Att utgå ifrån att människor sitter hemma och struntar i miljöfrågan av okunskap eller ointresse är helt enkelt felaktigt.

Fördelarna med sensations- eller skrämselretorik är små, om målet är förändring snarare än försäljning, medan riskerna är desto större. Exempelvis kan upprepat fokus på problem leda till att tappa läsare som är trötta på budskapet och känslan av hopplöshet. Att framställa dåliga beteenden som normala gör det lättare att fortsätta med dem, eftersom vi alla påverkas av sociala normer. En nyhet om att många skräpar ner leder inte till en avskräckande effekt utan till att det går att fortsätta skräpa ner utan dåligt samvete eftersom andra ändå gör det. Om det dessutom är otydligt hur vi ska göra för att uppnå förändring är risken påtaglig att läsaren fortsätter som förut, möjligtvis med lite mer ångest.

Vad vi behöver är större fokus på visioner och tydliga handlingsplaner. Då kan vi öka det gryende engagemanget och skynda på förändringen. Den som vill bidra till att nå förändring i klimatfrågan rekommenderas följande:

• Presentera inte ett problem utan att samtidigt föreslå lösningar, så människor vet vad de ska göra och varför.

• Ge få och specifika förslag på förändringar. “Byt tre produkter till eko” är hanterbart för de flesta, medan “handla ekologiskt” är svårt att känna att en kan göra i tillräckligt stor utsträckning.

• Tydliggör vinsten med förändringen, helst både i liten och stor skala, på kort och lång sikt.

• Utgå från att människor försöker att passa in snarare än att göra det mest rationella på lång sikt.

• Lyft fram att det normala, eller i alla fall trenden, är att göra på det nya sättet. “Allt fler väljer att resa med tåg i stället för flyg”.

Vi tror att de flesta av oss vill överleva och ha ett gott liv, och önskar mänskligheten att få fortsätta blomstra snarare än att försäkra vår utrotning inom de närmaste 100 åren. Vi tror också att det är fullt möjligt att klara av den omfattande beteendeförändring som är en del av lösningen på världens problem. Människan som art har en tendens att agera på sådant som har kortsiktiga och synbara konsekvenser för oss, vilket de flesta miljöfrågor inte har, särskilt inte i Sverige. För att lyckas behöver medier, politiker och allmänhet jobba målinriktat och bestämt i samma riktning.

Medierna har just nu den viktigaste rollen genom att samordna den kommande förändringen. Med genomtänkt, konkret och tydlig kommunikation sätts förändringen i rullning.

                                                 Karin Kali Andersson
                                                 leg. psykolog & miljöaktivist

                                                 Magnus Johansson
                                                 leg. psykolog & beteendeingenjör

Fler avsnitt