”Frilansjournalister tjänar mindre än för femton år sedan”

17 december, 2021

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

DEBATT Frilansjournalister tjänar ofta mindre idag än för femton år sedan. Därför genomför Frilans Riks, riksklubben för frilansar inom Journalistförbundet, just nu en arvodeskampanj för skäliga arvoden.

Frilansjournalister tjänar ofta mindre idag än för femton år sedan. Även om löneutvecklingen för många anställda inte heller har varit lysande får de trots allt mer i plånboken tack vare märket, den procentuella löneökning som kollektivavtalen utgår från. För frilansjournalister finns inget sådant märke.

Därför genomför Frilans Riks, riksklubben för frilansar inom Journalistförbundet, just nu en arvodeskampanj för skäliga arvoden.

Den första fasen av kampanjen är precis avslutad.

Rapporterna som vi fått in från arbetsplatsklubbar runt om i landet talar sitt tydliga språk: oavsett vilken medieform frilansen arbetar med är det få som kan leva på sin arvoden. Oskäliga frilansarvoden är legio, vare sig frilansen jobbar med text, bild, etermedia, kommersiella medier eller public service.

Men det finns undantag, medieägare som betalar skäligt och värderar publicistisk kvalitet. Som Dagens Arbete och Byggnadsarbetaren, Tandläkartidningen och Psykologtidningen. Dagens Nyheter följer Journalistförbundets frilansrekommendation när de anlitar frilansar för regional bevakning.

Men så finns de svarta fåren. De som inte gör rätt för sig. Tyvärr är de många. Som Bonnier News Local (ägare till en ansenlig del landsortspress) som utöver dåliga arvoden publicerar gratismaterial från journalister som gått i pension. Eller Aller Media (med över hundra titlar) som återpublicerar text och bild hur många gånger som helst i alla sina titlar utan att betala en enda krona mer för det. Sport- och medieagenturen Spring Media som dumpar fotografarvoden genom att starta ett kontor i Lettland och ta in lågavlönade fotografer som jobbar för hälften så mycket pengar (Spring Media tilldelades 2021 Frilans Riks Årets fulaste avtal). Lärarförbundets tidningar som sänker arvodena och stjäl upphovsrätten. Eller public service, som erbjuder långt ifrån rimliga ersättningar och köper in material från bland annat Spring Media.
För att bara nämna några. Listan kan göras lång.

Det här är förstås en ohållbar utveckling. Låga ersättningar är inte bara ett problem för den enskilde frilansen, det leder dessutom till sämre journalistik, utebliven eller ytlig bevakning och färre som bevakar makthavarna.

Redan för sex år sedan konstaterade Kent Werne i Frihetens pris, en rapport om otryggheten i mediebranschen: ”Det genomsnittliga arvodet per arbetad timme har minskat och avståndet till Journalistförbundets rekommendation ökat rejält på senare år.”

Det har inte blivit bättre. Så kan vi inte ha det.

Nu går vi vidare till fas två i arvodeskampanjen. Vi kommer kontakta medier som köper in mycket frilansmaterial men betalar dåligt, argumentera och förhoppningsvis få dem att förstå att en frilansjournalist inte ska tjäna sämre än vad de betalar sina anställda.

Vi kommer använda våra verktyg när vi argumenterar för förändring:

Frilanskalkylatorn – Journalistförbundets redskap som visar vad mediehusen behöver betala för att frilansare inte ska tjäna sämre än anställda.
Frilansrekommendationen – ett riktmärke för frilansarvoden som bygger på genomsnittslönen för anställda reportrar och fotografer.
Arbetsplatsklubbarna – som med hjälp av MBL kan förhandla fram en rimlig frilansbudget.
Frilansavtalet – som tar upp regler för uppsägningstid och ersättning för omkostnader. Frilans Riks kommer också att tillsammans med Journalistförbundet analysera behovet av ett nytt Frilansavtal.

Skulle det trots kalkylatorn, rekommendationen, klubbarna och frilansavtalet ändå vara svårt att nå fram till skäliga frilansarvoden så finns:

Leveransbojkott – vi hoppas att vi slipper ta till den åtgärden, utan ser hellre att vi i samtal och diskussioner får inköpande medier att inse att även frilansjournalister ska ha rimliga villkor och skälig betalning.

Det vinner alla på, journalister och mediekonsumenter – och journalistiken och demokratin.

Marja Beckman, ordförande Mälardalens frilanssektion
Bertholof Brännström, ordförande Norra Norrlands frilanssektion
Hasse Hedström, Frilans Riks Arvodeskampanjgrupp
Björn Hellström, ordförande Syds frilanssektion
Karin Kämsby, ordförande Södra Norrlands frilanssektion
Gert Lundstedt, ordförande Frilans Riks
Börge Nilsson, ordförande Värmlands frilanssektion
Henrik Simonsen, ordförande Östergötlands frilanssektion
Bella Stenberg, ordförande Västra frilanssektionen

Kommentarer

Det finns 6 kommentar på sidan.

Inlagt av Anonym skribent fre, 2021-12-17 18:13

Jag börjar min kommentar med ett citat så tar jag det därifrån:

"Frilansrekommendationen är ett riktmärke för frilansarvoden som är kopplat till en genomsnittslön för anställda reportrar och fotografer. Krontalbeloppet år 2021 per timme som avser F-skatt är 1 071 kronor."

Ja, 1071 kronor i timmen. Dra av för egenavgift, dra av för inkomstskatt och nettotimlönen blir fortfarande väldigt hög. Eller nettotimarvodet, rättare sagt.

Jag är helt för anställningstrygghet, och rimliga lönenivåer till anställda. Otrygga anställningar för unga journalister är ett viktigt ämne att belysa. Och rimliga betalningar till egenföretagare bör det också vara. Men är inte denna frilansrekommendation på 1071 kr per timme alldeles för hög? Jämfört med vad många akademiker med längre utbildningar tjänar så tjänar frilansjournalister väldigt mycket per arbetad timme.

De jobbar inte varje timme och ägnar en del tid åt att ringa runt eller maila och försöka sälja in sig själva och få uppdrag, ja. Men samma sak går att säga om många deltidsanställda som inte jobbar varje timme och som ibland måste ägna mycket tid åt att söka jobb i perioder om deras vanliga arbetsgivare inte ger många timmar med jobb.

Debatten är fri och min åsikt är att frilansrekommendationen verkar vara märkligt hög. Dessutom bygger den ju på Stockholmsnivåer, inte på riksnivåer. Varför det? En journalist ute i landet tjänar mycket mindre än en i Stockholm.

Jag tycker även att det känns mycket trist att inga journalister uppmärksammar och skriver om skamlönerna för SEO-skribenter som skriver en typ av texter som inte är journalistiska utan vars främsta syfte är att påverka sökresultat på Google. De arvoden som SEO-skribenter får (ofta jobbar de också som frilansare med F-skatt) är under all kritik. Men jag är egentligen mer kritisk mot att facket DIK inte gör mer åt saken. Men även journalister bör göra mer och uppmärksamma saken.

Nivåerna för en SEO-skribent är ofta per skrivet ord. Nivåerna varierar från mycket låga till ännu lägre. 1 krona per tecken får man absolut inte. Snarare 10--15 öre per ord. Ibland lite högre, 20-25 öre per ord. Dessutom oerhört petigt och aktörer som håller inne med betalning om man inte rättar minsta lilla fel (och i det tempo man måste hålla för att tjäna en något så när rimlig timlön blir det lätt en del fel) samt ställer höga krav på kvalitet trots orimligt usel betalning.

Några aktörer att granska i SEO-branschen som betalar för lite pengar till SEO-skribenter är t.ex. Top Content och Wordapp. Granska dem. Bara gör det. Det är nog inte så svårt. De senaste åren har jag skrivit eller ringt till DN, Corren, SVT, SvD m.m. för att de ska uppmärksamma saken. Tyvärr verkar det mest vara cykelbud och bärplockare man skriver om, eller städare, eller granplanterare, när det gäller för låga löner. Inget fel med det. Hellre att underbetalda cykelbud uppmärksammas, än ingenting. Men någon gång bör ju även SEO-branschen granskas. Är det så att mediehusen själva använder SEO-teknik för att ranka högre på Google och därför inte vill granska den hand som föder dem? Eller som driver "organisk" trafik till dem. (jag skriver "organisk" inom citattecken eftersom manipulerade sökresultat på Google känns artificiellt, inte organiskt.

"Sila mygg och svälja kameler" är ett uttryck när man uppmärksammar små problem men struntar i större. Passande för mig när jag läser om besvikna frilansjournalister som tycker att 1071 kr i timmen är rätt frilansnivå och är besvikna på mindre än det. 600 kr per timme skulle nog många SEO-skribenter vara nöjda med. Men nivåerna är inte i närheten av det. Det blir inte ens 200 kr i timmen. (Fast det beror också på hur fort man skriver)

Den frilansande journalist som jobbar 80 timmar i månaden med själva skrivandet får ju över 80 000 kr enligt frilansarvodet, innan egenavgift och skatt. Det blir över 40 000 kr netto för 80 timmars jobb. Ska man föra en debatt om ekonomiska nivåer på arvoden och rimlighet måste man också fråga om en frilans bör tjäna så mycket för 80 timmars jobb. En månadsinkomst som väl ligger i nivå med vad läkare tjänar, på en heltidstjänst. Läkare utbildar sig 5,5 år plus ett par års tjänstgöring som AT-läkare med betydligt lägre lön innan de når såna nivåer. Journalister utbildar sig, på högskoleutbildningar, 2 eller 3 år. En del endast gymnasieutbildade eller från folkhögskolor. Fast den vinkeln i debatten, att en del frilansande journalister tjänar för mycket, hörs aldrig. Bör man inte också kunna diskutera det? Attraktiva frilansare blir även ibland kontaktade istället för att behöva ringa runt, ungefär som skådespelare som får anbud istället för att själva gå på auditions. Dessa lägger inte lika mycket tid på att fixa uppdrag av förklarlig orsak.

Tack för ordet i debatten, och tänk på att ni till skillnad från andra åtminstone får någorlunda rimligt betalt även om det går åt fel håll med frilansarvodenivåerna.

Inlagt av Anonym skribent fre, 2021-12-17 18:16

Att "tjäna mindre" är en sak, men tänk också på att om man pratar realt och inte nominellt så blir det en real minskning på grund av inflation även om arvoden stått stilla i 10-15 år.

Ta gärna hänsyn till inflation och skriv något om reallöneutveckling (realarvodeutveckling) i denna typer av debatter. Det skulle ekonomijournalister i alla fall göra.

Inlagt av Anonym skribent fre, 2021-12-17 18:54

Jag tycker att det känns beklagligt att debattartikelförfattarna formulerar sig som de gör när de skriver att ett företag "stjäl upphovsrätten". Slarvigt uttryckt.

Stöld är alltså ett brott som ger en straffpåföljd.

Det som man antagligen syftar på här i debattartikeln är inte regelrätt stöld i juridisk mening utan avtal där journalister måste frånsäga sig upphovsrätten till sina texter.

Fortfarande illa.

Men om det skulle faktiskt röra sig om en regelrätt stöld är det något helt annat.

Debattartikelförfattarna uppmanas härmed att förtydliga vad de menar med att upphosvrätt stjäls. Menar de stöld i juridisk mening som juridiskt begrepp?

Eller försöker de likställa eller jämföra avtal där journalister förlorar sin upphovsrätt med stöld?

Man bör vara försiktig med och visa respekt mot begrepp och definitioner.

Rör det sig om regelrätt stöld är det nog något som bör vara föremål för betydligt mer mediebevakning. Och hela debattartiklar endast om den enskilda saken.

Inlagt av Anonym skribent fre, 2021-12-17 19:42

När jag testade frilanskalkylatorn som är en tjänst för frilansare fick jag helt andra siffror än 1071 kr i timarvode.

Med 9% flexibilitetspremie, årsutgift på 2000 kr för material (en dator på avbetalning) istället för snittet på 120 000 kr (där lokal antagligen är stor utgiftspost för många), en arbetsbelastning på 50 procent där övriga 50 procent är ej debiterbara göromål samt en "lön" på 27 000 kr i månaden blev rekommenderat arvode enligt fackets egna kalkylator rätt låg. cirka 550 kr.

Så här står det:

"Ditt beräknade arvode

Timarvode:
562 kr

Dagsarvode:
4 496 kr

Månad:
42 168 kr

År:
506 014 kr

Års- och månadsarvodena speglar vad du behöver omsätta för att nå den önskade lönen högst upp i kalkylatorn med hänsyn taget till dina kostnader, och med de villkor som ingår i kollektivavtalen för anställda. De förra handlar exempelvis om ej debiterbar tid och kostnader i verksamheten, de senare om avsättningar till semester, pension och trygghetsförsäkringar. Allt finns i kalkylatorn!"

De högtravande orden om att högre frilansarvoden är viktigt för demokratin faller lite på sned när den egna kalkylatorn indikerar att en betydligt lägre arvodesnivå räcker för att få pengar motsvarande en lön som är rimlig samt kunna ta ut fem veckors ledighet per år. 27 000 kr är inte så illa.

Om man är erfaren bör man väl förvänta sig mer än så men det är inte direkt så att det går nöd på en om man drar in timarvoden motsvarande 27 000 kr i pengar / bruttomånadslön.

Om många frilansare är fattiga beror det nog mer på att man inte får in uppdrag motsvarande 80 timmar i månaden att fakturera. Arbetsbrist helt enkelt.

När jag istället valde en månadslön på 23 000 kr i kalkylatorn med samma siffror i övrigt blev timarvodet som kalkylatorn rekommenderar cirka 460 kr istället.

Och då fortfarande med 50 procent av tiden som ska användas till annat.

Om man är effektiv med sin administration, outsourcar bokföring samt är etablerad frilansare och får in återkommande uppdrag behöver man nog inte lägga mer än 20-30 procent av tiden på andra saker än det som är debiterbart.

Frilanskalkylatorn ändrar inte min åsikt om att 1071 kr i timarvode är lite väl högt, särskilt för etablerade frilansare som blir kontaktade av redaktioner och inte behöver lägga så mycket tid på att fixa uppdrag åt sig själva. Snarare förstärktes den åsikten.

Inlagt av e94e1eab39f73d5... tors, 2022-01-13 07:45

Frilansarna ska förstås slåss för sin sak och bra villkor för journalister är inte negativt för någon. Men det stora problemet är de enorma löneskillnaderna mellan stad och land. Vi underbetalda journalister i norr skulle uppskatta om fokus någongång lades på hur dåligt vi tjänar i förhållande till övriga landet, men i synnerhet storstäderna där levnadskostnaderna dessutom ofta är lägre. Arbetsgivarna borde få skämmas och en omfördelning borde ske inom ramen för avtalsförhandlingarna, jag snackar lönesatsning utanför tullarna. Det är nog fler än mig som ser på räkningen från Journalistförbundet och tänker, vad fan får jag för pengarna?//Mathias Asplund, journalist i Luleå

Inlagt av Gäst ons, 2022-01-26 09:30

Svar på kommentarer publicerade till debattartikeln ”Frilansjournalister tjänar mindre än för femton år sedan” på Journalisten.se, december 2021

1 082 kronor i timmen, det är väl oförskämt mycket? Kan man verkligen kräva det? Det är kommentarer som hörs när Arvodeskampanjen för skäliga arvoden till frilansar går vidare.

Och svaret är ja! Det är ett krav man kan ställa och inte alls orimligt.

Kostnaderna skiljer sig förstås åt mellan olika frilansar. Det här exemplet togs fram av Journalistförbundet för några år sedan.

För den oinvigde kan 1 082 kronor i timmen, som frilansrekommendationen är satt till för 2022, låta mycket. Men tittar man närmare på siffrorna är det inte så. Grafiken ovan visar vad det handlar om.

I Sverige har vi traditionen att baka ihop kostnader och kalla dem avgifter eller något annat diffust. För en frilansjournalist, som måste ha full koll på in och ut, visar sig den karga verkligheten tydligare. Och den är, som exemplet visar, att för varje hundralapp man drar in, blir det knappt 40 kronor över att leva på.

Och då är bara de mest grundläggande kostnaderna inräknade. När datorn pajar betalar man själv. Träningskortet likaså. Det finns inget gratis kaffe för frilansen.

Få har koll på vad en fast anställd egentligen kostar. För lönen är en sak, vad arbetsgivaren betalar är ju en annan. Lägg på de lägsta möjliga arbetsgivaravgifterna som lagen föreskriver, så betalar företaget för en anställd med 30 000 kr/månadslön minst 41 000 kronor. Och adderar man kostnader för lokaler, städning, arbetsutrustning, löneförmåner och annat som följer med en arbetsplats, så kommer det ganska fort upp i det dubbla.

Allt det där betalar en frilans själv. Inklusive kaffet!

Vi välkomnar en debatt om frilansarvodena, den behövs. Men för att förstå verkligen så måste man tränga ner lite djupare bakom siffrorna, det brukar de flesta journalister ha koll på.

Marja Beckman, ordförande Mälardalens frilanssektion
Bertholof Brännström, ordförande Norra Norrlands frilanssektion
Hasse Hedström, Frilans Riks Arvodeskampanjgrupp
Björn Hellström, ordförande Syds frilanssektion
Karin Kämsby, ordförande Södra Norrlands frilanssektion
Gert Lundstedt, ordförande Frilans Riks
Börge Nilsson, ordförande Värmlands frilanssektion
Henrik Simonsen, ordförande Östergötlands frilanssektion