Gå direkt till textinnehållet

Förbundsstyrelsen har inte kört över kongressbeslut

Det är inte realistiskt att vi som förbund skulle kunna förhandla ett eget avtal som ens är i närheten av det omställningsavtal som finns idag.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Replik från Ulrika Hyllert på debattartikeln Dubbla skäl att rösta nej till huvudavtalet.

Jag tycker att vi redan idag är ett förbund som vågar ta strid, är tuffa i förhandlingar och arbetar för våra medlemmars bästa. Såväl på central nivå i förbundet, som på våra arbetsplatser med hundratals förtroendevalda i klubbar och sektioner. Vi kan dock alltid arbeta för att bli ännu bättre. Jag håller därför med debattörerna om att dessa styrkor är viktiga för oss i förbundet. Att vi deltagit i förhandlingarna inom PTK med Svenskt Näringsliv och LO om hela Trygghetsöverenskommelsen och Huvudavtalet är ett exempel på hur vi arbetat för medlemmarnas bästa. Det är en styrka att klara av att fatta beslut och hitta lösningar även när det är tufft.

Alternativet, om vi som fackliga organisationer avstått från att förhandla, hade varit ett politiskt genomförande av den statliga så kallade Toijer-utredningen. Den innehöll betydligt sämre las-regler för oss på arbetstagarsidan än vad som blev resultatet av förhandlingarna vi deltog i. Den innehöll dessutom inte några av de förbättringar som förhandlingarna ledde fram till – att omställningsstödet inkluderar visstidsanställda, bättre studiestöd, bättre regler för bemanningsanställda, och så vidare.

Annons Annons

Det är inte korrekt att förbundsstyrelsen skulle ha åsidosatt ett kongressbeslut från 2018 om anställningstryggheten, vilket debattörerna skriver. I stället är det tvärtom. Vid förbundets kongress i höstas granskades just den frågan av granskningsutskottet som kom fram till att förbundsstyrelsen försökt leva upp till intentionen genom att delta i förhandlingarna om ett nytt huvudavtal. ”Vad som hade kunnat göras i stället är att SJF hade kunnat sagt nej till att delta i förhandlingarna eller nej till den slutförhandlade uppgörelsen, men då med en risk att resultatet hade blivit värre”, skrev granskningsutskottet. Yttrandet godkändes av kongressen.

Debattörerna lyfter i sin text att de i stället för att anta det nya Huvudavtalet vill att förbundet ska ”försöka förhandla fram ett eget – och bättre – omställningsavtal”. Jag är mycket frågade till hur debattörerna kommit fram till att det är möjligt. Här behövs verkligen ett tydliggörande kring vad de bygger sitt antagande på samt hur de ser på de stora riskerna att förlora stora ekonomiska värden för medlemmarna. Den bedömning och analys som jag står för innebär att det inte är realistiskt att vi som förbund skulle kunna förhandla ett eget avtal som ens är i närheten av det omställningsavtal som finns idag.

Däremot innehåller det nya Huvudavtalet – som vi också varit med om att förhandla fram, tillsammans med PTKs övriga förbund – flera förbättringar jämfört med idag. Till exempel att vikarier och andra visstidsanställda ska omfattas och inte vara exklusivt för fast anställd personal som idag. Detta innebär att arbetsgivare som omfattas av Huvudavtalet kommer få betala en högre avgift än idag.

Det finns goda möjligheter för alla som ska rösta att själva skapa sig en bild av hur jag presenterar konsekvenserna av att rösta ja eller nej till Huvudavtalet, vilket var uppdraget från kongressen, då de flesta seminarier är inspelade och ligger på förbundets hemsida.

Jag hoppas att medlemmar fortsätter diskutera frågan om vi som förbund ska anta det nya Huvudavtalet eller inte och sedan är med och röstar.

                                                           Ulrika Hyllert, förbundsordförande

Fler avsnitt
Fler videos