”Det digitala källskyddet behöver stärkas”
Det finns mycket kvar att göra för att skydda källor som tar kontakt med journalister via nätet. Det visar den enkätundersökning som vi i Journalistförbundets Yttrandefrihetsgrupp gjort om digitalt källskydd på redaktionerna. Det är till exempel fortfarande få redaktioner som har en skriven policy om källskyddsfrågor. Undersökningen visar också att kännedomen om digitalt källskydd och de tekniska lösningar som finns för att skydda källor digitalt är låg på redaktionerna.
Internet är ett fantastiskt verktyg som gör livet som journalist enklare på många sätt. Men det kräver också en medvetenhet om hur tekniken fungerar, så att man inte av misstag eller slarv råkar röja en anonym källa. Det var därför vi i Journalistförbundets Yttrandefrihetsgrupp i fjol såg att det var dags att följa upp de källskyddsenkäter som förbundet genomförde 2009 och 2012 som båda visade att kunskapen om digitalt källskydd var dålig på redaktionerna.
Resultatet i år som vi presenterar på Gräv i Kalmar idag visar att många fortfarande inte känner till huruvida det finns en policy för källskyddfrågor på redaktionen. Hela 63 procent av de anställda uppger att de inte vet. 22 procent svarar att det inte finns någon sådan policy. Bland den lilla andel journalister som uppger att det finns en policy är det få som känner till vad den faktiskt innehåller när det kommer till digitalt källskydd.
Bland frilansjournalisterna uppger majoriteten, drygt 80 procent, att ”nästan ingen” uppdragsgivare informerar om att det finns en policy för källskyddet. Lika ovanligt är det också att uppdragsgivare ställer krav på frilansar om hur de ska hantera källskyddet. Som frilans har du ett stort eget ansvar för hur du hanterar källskyddet, men du är också till viss del beroende av din uppdragsgivare. Därför är det bekymrande att frågan om källskyddspolicy inte är något som tycks diskuteras särskilt ofta mellan frilansen och uppdragsgivaren.
Att det finns en policy är viktigt för att skapa en gemensam standard och kunna sprida kunskap om hur redaktionen jobbar för att leva upp till lagens krav på källskydd.
När det gäller kryptering visar vår enkätundersökning att kunskapen också är låg. Omkring hälften av journalisterna som svarat på undersökningen känner inte till om det på redaktionen används tekniker för att kryptera kommunikation – till exempel PGP, annan kryptering av e-post och appar för kryptering av meddelanden och samtal. Bara 15 procent av journalisterna uppger att de skickat krypterad e-post.
Men enkäten avslöjar inte bara brister när det gäller kryptering och situationer då en källa måste skyddas. Enkäten innehöll också frågor om mer vardaglig teknikanvändning. Ett stort problem på nätet är återanvändning av lösenord, där samma lösenord används för flera olika tjänster. Bara 13 procent av dem som svarade på enkäten säger att de aldrig återanvänder, 25 procent att de ofta gör det.
Flera av dessa brister vi lyfter utifrån enkätsvaren kan vi komma till rätta med ganska enkelt.
Idag finns till exempel många så kallade lösenordshanterare, program som gör det lätt att leva upp till råd om vad som kännetecknar ett bra lösenord. Om fler redaktioner använde sådana skulle färre reportrar sannolikt återanvända sina inloggningsuppgifter.
Det är idag inte ovanligt att journalister efterlyser tips på Twitter, hänvisar till en vanlig e-postadress och utlovar källskydd. Tänk om dessa personer i stället hade hänvisat till en krypterad tipstjänst. Det skulle öka inte bara säkerheten för källan utan även förtroendet för oss journalister.
För att en demokrati ska fungera behöver missförhållanden avslöjas. Att källor vågar förse journalister med uppgifter och material som annars inte sett dagens ljus är centralt för dessa avslöjanden. Därför måste också policies och regelbundna redaktionella samtal om källskydd vara en central del av den journalistiska uppgiften.
Hanna Nyberg,
ordförande Journalistförbundets Yttrandefrihetsgrupp
