Dataskyddsförordningen hotar inte yttrandefriheten
Staffan Dahllöfs artikel i Journalisten (10/2013) ”Så vill EU göra ditt jobb svårare”, är en soppa av olika datarelaterade begrepp, Prism och honnörsordet yttrandefrihet. Allt kryddat med att journalisters jobb blir svårare med en ny dataskyddsförordning.
Det är olyckligt att Dahllöf inte skriver om källskydd, meddelarfrihet och offentlighetsprincip också.
Det är märkligt att alls blanda in yttrandefrihet i debatten. Yttrandefriheten är inte hotad av dataskyddsförordningen. Det är vad myndigheter och andra kan publicera och/eller länka till på internet det handlar om. Dataskydd på nätet alltså.
Prism och statlig övervakning av allt från bankkonton och sjukjournaler till minsta twitter och babyfoto på en blogg, och vad det innebär för integritet och privatliv borde rimligen leda till större krav på säkerhet på nätet och minskning av risker för att personlig information sprids, inte till att en förordning med detta som mål motarbetas.
Det gäller också personlig integritet och säkerhet i förhållande till företag, organisationer och andra insamlare av information.
Det kan vara värt att komma ihåg att det som är öppet eller tillgängligt om andra också är öppet om mig, och det gäller även journalister. Och journalisters källor och kontakter.
Att agera för bättre skydd av uppgifter på dator- och telenät borde vara en hederssak för journalister med tanke på vårt ansvar att skydda källor. Det borde också vara en hederssak för journalister att kraftfullt agera när offentlighetsprincipen och meddelarfriheten urholkas.
När det gäller försvårande av journalisters arbete: Javisst, det är smidigt att hämta protokoll och andra handlingar på nätet. Men om de inte finns där, avidentifierade om så bedömts lämpligt, så finns de ändå på förvaltningar och myndigheter om offentlighetsprincipen efterlevs. Det är fotarbete som krävs helt enkelt, som på den gamla, om än inte alltid goda, tiden. Om tidningsägare inte är beredda att betala för den tid och de fötter som krävs för en sådan bevakning, är det de som bör angripas, inte en dataskyddsförordning värd namnet.
Lotta Lille
journalist verksam i UNT-molnet
SVAR
En soppa är just vad det är, så låt oss se på ingredienserna:
- Förordningen handlar om vad ”myndigheter och andra” kan publicera och länka till. Det är ju vi, Lotta Lille, jag och många, många fler som är ”de andra”. Vår rätt att publicera och förmedla kan komma att avgöras i EU-domstolen. Det är i hög grad en fråga om yttrandefrihet.
- Visst är övervakningen ett hot mot källskydd och meddelarfrihet; helt enig. Så mycket värre då att förslaget uttryckligen ger fri lejd åt statliga övervakare som NSA och FRA. Myndigheterna får stadgad rätt att kontrollera oss, vi får allt svårare att kontrollera dem.
- Men nej, när allt fler upplysningar enbart finns digitalt är lösningen inte att slita förvaltningstrappor.
Om vi inte får ut filerna över de 50 000 svenska mottagarna av EUs jordbruksstöd så hjälper det inte stort att knalla runt på Jordbruksverket i Jönköping, eller hos kommissionen i Bryssel. De 50 000 är ju inte utskrivna på papper.
Just därför får inte datalagstiftning tillåtas att köra offentlighetsprincipen i sank.
Staffan Dahllöf