Debatt
Cissi Wallin svarar Lina Makboul
Cissi Wallin svarar här på Lina Makbuls genmäle.
Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.
publicerad
Jag finner det snudd på parodiskt att Lina Makboul anser att jag lämnar frågor obesvarade, när hela kärnfrågan som givit upphov till den massiva kritiken mot Uppdrag Granskning gång på gång lämnas obesvarad.
Men jag vill börja med att säga att jag gör mitt bästa för att moderera bort hat i mina kommentarsfält, och jag beklagar om jag missat något. Till skillnad från Uppdrag Granskning är jag inte en redaktion utan en enskild privatperson med begränsade resurser.
Sedan för att besvara de frågor Lina Makboul anser är att “sprida osanningar”:
Efter att jag berättat om hur Uppdrag Gransknings reporter Lina Makboul bemött mig, blev jag kontaktad av flera andra sexualbrottsoffer som hon kontaktat. Bland andra mamman till det barn hon ringde upp. De vittnade alla om ett lika oetiskt bemötande som jag upplevt, där de känt sig jagade och ifrågasatta. En av de utsatta kvinnorna beskriver hur Lina Makboul under en period ringde henne uppemot 10 gånger om dagen, samt ringde hennes mamma. Eftersom Uppdrag Granskning verkade sakna grundläggande kunskap om hur man bemöter sexualbrottsoffer, även basal journalistisk etik valde jag att presentera dessa uppgifter. Det står Lina Makboul naturligtvis helt fritt att ge sin version.
Det är allmänt känt att Fredrik Virtanen har vänskapsband till SVTs ledning. Med tanke på hur litet mediesverige är, kan man rimligen anta att det också finns fler kopplingar än de uppenbara. Därför blev jag inte överraskad när ett flertal av varandra oberoende och trovärdiga personer påtalade sådana kopplingar, även till Uppdrag Gransknings redaktion. Då är det ju självklart att dessa uppgifter måste fram i ljuset och synas, vilket senare även ledde till att Uppdrag Granskning medgav att det fanns vissa kopplingar.
Inget av detta är att ”sprida osanningar”, men de är perifera frågor som endast visar ett illa skött förarbete. Det stora haveriet, som orsakat så stor ilska hos så många, är den okunskap om sexualbrottsoffers reaktioner Uppdrag Granskning visar och varför SVT 2018 överhuvudtaget driver en tes som går ut på att sexualbrottsoffer far med osanning.
För hur kan man annars förklara frågor som: Varför väntade du så länge med att anmäla? Varför fnittrade du när du berättade för en väninna? Varför hade du sms-kontakt med din förövare efteråt?, och den numera klassiska: Tänkte du inte på förövarens familj när du berättade om övergreppet? Detta är ovärdigt public service.
Annons
Jag har givit upp förväntningarna om att få ett rimligt svar på detta, helt enkelt för jag inte tror Uppdrag Granskning själva vet. Skadan och ilskan över deras agerande hade kunnat begränsas om de hade kunnat sätta stoltheten åt sidan och medge att det i stora delar var ett illa genomfört reportage. I stället för att än en gång befästa att sexualbrottsoffer gör bäst i att hålla tyst.
Cissi Wallin
Fotnot: Läs Lina Makbouls genmäle här,
Cissi Wallins replik här och Lina Makbouls debattinlägg här.
