Dödsskjutningen i Bagdad:De visste att vi var journalister
Reuters kameraman Mazen Dana blev den 17e journalist som dödats under Irakkonflikten. Amerikansk militär har förklarat att en soldat misstog Mazen Danas kamera för ett granatgevär. Men vittnen på plats anser att det inte alls rörde sig om en olyckshändelse.
Reuters kameraman Mazen Dana blev den 17e journalist som dödats under Irakkonflikten. Amerikansk militär har förklarat att en soldat misstog Mazen Danas kamera för ett granatgevär. Men vittnen på plats anser att det inte alls rörde sig om en olyckshändelse.
Mazen Dana och ljudteknikern Nagel al-Shyouki hade rest till Abu Ghraib-fängelset i Bagdad dagen efter att en bomb exploderat utanför murarna och dödat sex irakier och skadat 59 andra. Mazen Dana frågade en amerikansk soldat om de fick tala med en officer men blev nekade. Soldaterna gick dock med på att han fick filma från en bro med utsikt över fängelset.
– De såg oss och de kände till vår identitet och vårt uppdrag, säger ljudteknikern Nael al-Shyouki till Reuters.
bryt
Efter att ha filmat gick de till sin bil för att resa därifrån. När en konvoj, ledd av en stridsvagn, körde förbi klev Mazen Dana ur bilen för att filma.
– En soldat på stridsvagnen sköt mot oss. Jag kastade mig på marken och hörde Mazen skrika. Jag ropade åt soldaten att han hade dödat en journalist. Soldaterna försökte stoppa den kraftiga blödningen, men det gick inte. Mazen drog en sista suck och dog framför mina ögon, säger Nael al-Shyouki.
Mazen Danas och Nael al-Shyoukis chaufför Munzer Abbas säger i samma Reuters-artikel att soldaterna visste att det rörde sig om ett TV-team.
– Det fanns många journalister runt oss. De visste att vi var journalister. Detta var ingen olyckshändelse.
bryt
Chauffören får stöd av reportern Stephan Breitner från TV-kanalen France 2.
– Vi var alla där i minst en halvtimme. De visste att vi var journalister. Efter att de hade skjutit Mazen riktade de sina vapen mot oss. Jag tror inte att detta var en olyckshändelse, säger Stephan Breitner till den brittiska tidningen The Independent.
Internationella journalistfederationen, IFJ, Kommittén för skyddandet av journalister, CPJ, och Reportrar utan gränser har krävt en oberoende utredning för att få klarhet i vad som gick fel och varför.
– Dödandet av Mazen Dana är ännu ett tragiskt bevis på vad som verkar vara en avsaknad av respekt för journalisters säkerhet från militärens sida. Trots att journalister identifierar sig och söker tillstånd från militära förband att filma blir de beskjutna, säger IFJs generalsekreterare Aidan White.
Men dödsskjutningen av Mazen Dana är inte den enda där hård kritik riktas mot amerikansk militär. Nyligen kom militärens egen utredning hur det gick till då kameramännen Tarak Protsyuk från Ukraina och José Couso från Spanien dödades av en amerikansk stridsvagnsgranat den 8 april då de stod på hotellet Palestines i balkong i Bagdad och filmade. Enligt rapporten öppnade besättningen eld i självförsvar eftersom de misstänkte att irakiska spanare koordinerade anfall från hotellet.
bryt
Enligt en undersökning som CPJ gjort kunde emellertid tragedin ha undvikits. Det var en informationsmiss mellan befäl som ledde till dödsskjutningen.
IFJ beskriver rapporten från Pentagon som ett cyniskt sätt att urskulda sig.
– De politiska och militära befälhavarna som har brustit i att informera soldaterna på fältet att hotellet inte var ett militär mål har kommit för lätt undan. Detta är ett urskuldande av en fruktansvärd tragedi som kunde ha undvikits, säger Aidan White.
Reportrar utan gränser beskriver utredningen som ”oacceptabel”. Hela rapporten har ännu inte blivit offentlig, utan endast en sammanfattning som skickats till de ukrainska och spanska regeringarna.
– Alla fakta som vi fått fram tyder på det rakt motsatta, att det inte finns någon grund för påståendet att det var självförsvar. Detta är amerikanska militärens version av vad som hände, säger Reportrar utan gränsers generalsekreterare Robert Ménard.
bryt
Organisationen håller på med en egen undersökning om vad som hände den 8 april. Rapporten beräknas vara klar i slutet av september.
CPJ blev i våras klar med en egen undersökning av dödsbeskjutningen vid Palestine: Permission to Fire. Enligt organisationens granskning kunde eldgivningen mot hotellet ha undvikits eftersom Pentagon och höga befäl visste att Palestine var fullt av journalister. Men denna information vidarebefordrades aldrig till den stridsvagn som besköt hotellet.
– Det är allvarligt att de delar av den amerikanska militärens utredning som blivit offentlig inte tar upp den centrala frågan om befälhavaren i stridsvagnen inte visste att han besköt ett hotell med journalister. Vi hoppas att rapporten i sin helhet tar upp denna fråga och uppmanar Pentagon att göra rapporten offentlig, säger Joel Simon, CPJs vice ordförande.
bryt
Rapporten Permission to Fire bygger på intervjuer med journalister som var på plats vid attacken, två reportrar som var inbäddade och avlyssnade radiotrafiken före och efter eldgivningen samt journalister som befann sig inne i hotellet.
De amerikanska trupperna mötte hårt motstånd under morgonen den 8 april. Militären misstänkte att spanare styrde attackerna och ett befäl på en stridsvagn tyckte sig se en person med kikare på Palestine.
Journalister som befanns sig i det amerikanska militärhögkvarteret i Bagdad denna morgon berättade för CPJ att befälhavarna där var medvetna om att strider pågick i närheten av Palestine och att det bodde journalister där. Denna information, och hotellets placering, vidarebefordrades inte till soldaterna i stridsvagnen förrän det var för sent.
bryt
I en intervju med det franska veckomagasinet Le Nouvel Observateur säger kapten Philip Wolford, befälhavare för det stridsvagnskompani som ryckte fram mot floden Tigris och Palestine, att han inte hade fått någon information från militärhögkvarteret att det fanns journalister i byggnaden. Till Jules Crittenden, inbäddad reporter från Boston Herald, sade han att hotellet inte hade blivit utmärkt på hans karta. Befälet i den stridsvagn som avlossade skottet, sergeant Shawn Gibson, sade även han att han inte visste att journalister bodde i byggnaden.
Enligt Chris Tomlinson, inbäddad reporter från AP, var befälhavaren över andra brigaden, översten David Perkins, medveten om att det fanns journalister på hotellet. Översten trodde att även befälen på stridsvagnskompanierna hade denna information eftersom andra brigaden dagen före hade intagit hotellet Al-Rashid och att de flesta journalister som bodde där hade flyttat till Palestine.
Överste David Perkins bad Chris Tomlinson om hjälp att lokalisera Palestine så att hotellet inte blev träffat. Chris Tomlinson noterade att de satellitkartor som militären använde var tio år gamla. Han försökte senare komma i kontakt med APs kontor i Qatar så att de kunde ringa till Palestine och be reportrarna där att hänga ut vita lakan från balkongerna så att hotellet lättare skulle gå att identifiera av amerikanska trupper. Han kom aldrig fram.
bryt
Det är oklart hur lång tid det tog från att befälet på stridsvagnen tyckte sig se en irakisk spanare till ordern att öppna eld gavs. I intervjun med Le Nouvel Observateur säger kapten Philip Wolford att han omedelbart gav order om eld. Men i en intervju med den belgiska TV-stationen RTBF säger sergeant Shaw Gibson att han efter att ha upptäckt en person med kikare på hotellet rapporterade till befälhavarna, men han fick inte order att öppna eld förrän tio minuter senare.
Enligt CPJs rapport finns det inga bevis på att det skulle ha förekommit någon beskjutning från Palestine eller att det varit irakiska spanare på hotellet som dirigerat eldgivning mot stridsvagnarna.
De reportrar som befanns sig på Palestine hade klar överblick över bron där stridsvagnen stod och de reportrar CPJ talat med antog att soldaterna kunde se dem. På hotellets tak fanns dessutom en stor skylt där det stod ”Hotel Palestine” på engelska.
– De kunde se oss och vi dem. Från dagen före då de intog palatset tills de sköt kunde de se oss på samma sätt som vi kunde se dem, säger Patrick Baz, AFP-fotograf som följde striderna från sin balkong på Palestine.
Innan stridsvagnen avlossade det fatala skottet var det stiltje i striderna.
bryt
Många journalister, som under morgonen hade följt striderna från sina balkonger, gick in och började skriva sina artiklar eftersom de trodde att bataljerna för tillfället var över.
Caroline Sinz, reporter för TV-kanalen France 3, vars team filmade stridsvagnen innan den öppnade eld mot hotellet, säger att bombardemanget och striderna avstannade runt halv tolv på förmiddagen.
– Striderna var intensiva mellan klockan sex på morgonen till ungefär halv tolv. Sedan var det lugnt, men vi fortsatte att filma. Vi filmade fram till 15 minuter innan skottet föll och vi kan inte höra någonting på bandet, säger Caroline Sinz.
Under slutstriderna om Bagdad blev även TV-kanalen al-Jaziras kontor bombat av amerikanskt flyg och reportern Tarek Ayoub, som befann sig på kontorets tak, dödades. Det var andra attacken på 18 månader mot ett al-Jazira-kontor av amerikansk militär. Första gången var det i Kabul, Afghanistan.
Innan kriget började hade al-Jazira skickat ett brev till Pentagon där de specificerade kontorets placering och bad att det inte skulle attackeras.
pj@journalisten.se
FAKTA/Saknade och döda
Fortfarande saknas kameramannen Fred Nérac och tolken Hussein Osman i Irak. Troligtvis är de döda, vilket innebär att 17 journalister hittills dödats.
Fred Nérac och tolken Hussein Osman var en del av ett fyramannateam från TV-kanalen ITN. I närheten av Basra, södra Irak, hamnade de den 22 mars i korseld mellan amerikanska marinsoldater och irakiska trupper. Reportern Terry Lloyd dödades och den belgiske kameramannen Daniel Demoustier skadades. Fred Nérac och tolken Hussein Osman är sedan dess försvunna.
Reportrar utan gränser har uppmanat den franska och brittiska regeringen att genomföra en gemensam utredning för att få klarhet i vad som hänt.
ITN har försökt att göra egna undersökningar i Irak och har bett brittiska regeringen om hjälp. Enligt Reportrar utan gränser har USA inofficiellt sagt till ITN att de ska göra en egen undersökning.
Följande journalister och andra medarbetare i nyhetsorganisationer har dödats under och efter Irak-kriget:
José Couso, Spanien, kameraman för Telecinco och Taras Protsyuk, Ukraina, kameraman för Reuters, dog i Bagdad den 8 april, sedan Palestine Hotel beskjutits av en amerikansk stridsvagn.
Tarek Ayoub, Jordanien, reporter för al-Jazira, dog i Bagdad den 8 april, sedan en amerikansk missil träffat kanalens kontor.
Christian Liebig, Tyskland, reporter för magasinet Focus och Julio Anguita Parrado, Spanien, reporter för El Mundo, dog söder om Bagdad, den 7 april, när det amerikanska förband de var inbäddade i besköts av en irakisk missil.
David Bloom, USA, korrespondent för TV-bolaget NBC, kollapsade och dog den 6 april av en blodpropp, när han färdades inbäddad med amerikanska trupper, fyra mil söder om Bagdad.
Kamaran Abdurazaq Muhamed, kurdisk tolk för BBC, dog den 6 april när en amerikansk-kurdisk konvoj bombades av amerikanskt flyg i närheten av staden Mosul.
Michael Kelly, USA, redaktör för Atlantic Monthly och krönikör för Washington Post, dog den 4 april när det militärfordon han färdades med, som inbäddad journalist, körde ner i en kanal för att undvika beskjutning från irakiska styrkor.
Kaveh Golestan, Iran, kameraman för BBC, dog den 2 april, av en mina nära staden Kifri i norra Irak.
Gaby Rado, Storbritannien, korrespondent för Channel 4, hittades död den 30 mars efter att ha fallit ner från ett tak i staden Sulaymaniyah.
Terry Lloyd, Storbritannien, korrespondent för ITV News förklarades död den 23 mars, sedan bilen han färdades besköts utanför Basra dagen före, sannolikt av brittisk-amerikanska styrkor.
Paul Moran, Australien, frilans som arbetade för australiensiska ABC, dog den 22 mars nära staden Halabja i norra Irak, i vad som bedöms vara en irakiska självmordsattack.
Mario Podestá och Veronica Cabrara, korrespondenter för den argentinska kanalen America TV, omkom i en trafikolycka den 15 april då de färdades i en konvoj mellan Amma och Bagdad.
Mazen Dana, Palestina, kameraman för Reuters, dog den 17 augusti efter att ha blivit beskjuten av amerikanska soldater i Bagdad.
Källor: www.ifj.org, www.cpj.org och www.rsf.org
