Krönika
Björn Häger
Journalist & utbildare
Hen fyller en språklig lucka
11 september, 2012
I våras använde jag för första gången ordet ”hen” i radio. Inte som någon genuspolitisk markering, utan därför att ordet är praktiskt.
I P1-programmet Plånboken läser vi ofta upp brev från lyssnare. Ibland framgår inte om brevskrivaren är man eller kvinna. Och då blir det stolpigt att säga ”hon eller han berättar att…”.
Där fyller könsneutrala hen en språklig lucka.
När hen, med böjningen henom, för några år sedan började sprida sig bland transpersoner var språkvetarna skeptiska; de trodde inte att hen skulle få någon större spridning, eftersom strukturerna på pronomen är svåra att förändra. Men när ordet nu börjar användas till vardags i radioprogram och tidningstexter, etablerar det sig.
Och det tycks gå fortare än experterna vågat tro.
Förklaringen kan ligga i problemet att hitta alternativ när man som i mitt exempel refererar en berättelse i ett brev där könet inte framgår.
Här är alternativen:
-
”i brevet berättas…” Passivformen är dålig prosa och skapar ofta onödig oklarhet.
-
”brevskrivaren berättar om när brevskrivaren reste till…” Att upprepa substantivet är heller ingen elegant lösning.
-
”vederbörande berättar när”. Fungerar dåligt om man inte vill låta som en polisrapport.
-
”han eller hon berättar när” Formuleringen drar onödig uppmärksamhet till oklarheten vad gäller kön. Så skriver många myndigheter i texter där båda könen avses, men det blir inte bättre för det. Formen är tungfotad och otymplig.
-
”brevskrivaren berättar när hen åkte till…” Detta är den bästa lösningen, förutsatt att ordet etablerar sig och inte stör alltför mycket när det används.
Annars går det ofta att ändra allmänt hållna formuleringar som:
”En journalist kan ha nytta av bra exempel när han ska skriva…” till:
”Journalister kan ha nytta av bra exempel när de ska skriva…”.
När den fungerar, är plural den form som stör minst.
Och på tal om genus, här är några råd från språkrådgivarna:
-
Använd yrkestitlar som gäller både kvinnor och män. Undvik ord som slutar med -ska och -inna. Ord som slutar med -are och -ör anses könsneutrala och är bättre alternativ. Skriv alltså hellre lärare, skådespelare och riksdagsledamot än lärarinna, skådespelerska och riksdagskvinna. Undantag är fortfarande sjuksköterska och barnmorska som används även för män.
-
Sök synonymer för man-orden. Forskare, idrottare och polis är bättre än vetenskapsman, idrottsman och polisman.
-
Skapa inte nya yrkestitlar på –kvinna eller –man. Men skapa inte heller ersättningsord med –person för ord på –man (till exempel talesperson för talesman).
-
Använd aldrig feminina beteckningar som kan uppfattas som nedlåtande, såsom poetissa, medaljös.
Och slutligen, ordet hen fyller en funktion när könet inte är känt. Pronomen ger texten kött och blod, subjekt och tydlighet. Är könet känt kommer i alla fall jag att framdeles skriva hon eller han.
Fotnot: Hen är ett ord som funnits länge i svenskan. Det är godkänt i Wordfeud, och har länge funnits i SAOL, men då i betydelsen brynsten.
Kommentarer
Det finns 8 kommentar på sidan.
Kommentera
Problemet är ju att alltfler använder det när könet ÄR känt, som tex när de talar om sin dotter och benämner henne "hen". Vi såg ju ett exempel på detta till och med i artikeln på SVT:
"Gunilla Herlitz, tidningens chefredaktör, säger till Dagens Media att ordet hen, när det förekommit, väckt ont blod i läsekretsen.
- I en nyhetstext är det en självklarhet för mig att det inte ersätter han eller hon. Även om det ibland kan vara praktiskt, säger hen."
Detta är skrivet av en journalist. Man tar sig för pannan.
.... eller så slutar alla förstå-så-pååare att slösa med sin och andras tid och ger upp allt tramsande. Vad verkar sundast, ditt eller mitt förslag?
Själv är jag uppvuxen med släkten från en liten ort i skogen, och sedan barnsben invand med att farmor med syskon refererar till både henne och honom med just ordet hen. Inte alls ovanligt att jag skulle sätta mig "nä hen" om jag skulle sätta mig hos/bredvid någon. Jag gillar hen. Det är funktionellt, enkelt och fint. Som barn funderade jag väldigt lite på användandet av hen. Det är först sen det blev modernt som jag förstått att det är kontroversiellt, och jag tror alla farmors syskon skulle skratta gott om de förstod vilka föregångare och könskrigare en skulle kunna anse att de varit. :)
Henom?
Frågan är bara vem som beställde denna språkliga nyordning? Varifrån kommer mandatet som Häger et al uppenbarligen anser sig ha? Det verkar nästan vara någon sorts gudomligt uppdrag som aldrig behöver motiveras närmare.
Att Herlitz för en gångs skull lyssnar till läsarna istället för personalens politiska preferenser är en illustration så god som någon på krisen i branschen.
Språkrådet rekommenderar böjningen hen, hens för att inte i onödan kopiera modellen honom.
http://www.sprakradet.se/12729
Ordet "hen" som pronomen är trams och fyller ingen funktion (så länge man inte talar om brynstenar då). Så enkelt är det. Att behöva ta till hittepåord säger väl egentligen bara att skribenten har dåligt ordförråd och dålig språkkänsla. Att DN beslutat att inte använda det annat än i undantag är sunt.
Björn Hägers skäl till att använda "hen" är okontroversiellt. Flera debattörer har också påpekat att flera språk, t.ex. finska, bara har "könlöst" pronomen i tredje person. Men hur är det t.ex. med den gravida kvinnan i pride-paraden som stolt skrivit "HEN" på sin mage? Då är det något helt annat, ett ställningstagande för den stolliga åsikten att alla könsskillnader är "socialt konstruerade". Men den aspekten, att dessa stollar vädrar morgonluft av hen-debatten, verkar vara något som både debattredaktörer och journalister i allmänhet är helt ointresserade av.