Hen fyller en språklig lucka
I våras använde jag för första gången ordet ”hen” i radio. Inte som någon genuspolitisk markering, utan därför att ordet är praktiskt.
I P1-programmet Plånboken läser vi ofta upp brev från lyssnare. Ibland framgår inte om brevskrivaren är man eller kvinna. Och då blir det stolpigt att säga ”hon eller han berättar att…”.
Där fyller könsneutrala hen en språklig lucka.
När hen, med böjningen henom, för några år sedan började sprida sig bland transpersoner var språkvetarna skeptiska; de trodde inte att hen skulle få någon större spridning, eftersom strukturerna på pronomen är svåra att förändra. Men när ordet nu börjar användas till vardags i radioprogram och tidningstexter, etablerar det sig.
Och det tycks gå fortare än experterna vågat tro.
Förklaringen kan ligga i problemet att hitta alternativ när man som i mitt exempel refererar en berättelse i ett brev där könet inte framgår.
Här är alternativen:
- ”i brevet berättas…” Passivformen är dålig prosa och skapar ofta onödig oklarhet.
- ”brevskrivaren berättar om när brevskrivaren reste till…” Att upprepa substantivet är heller ingen elegant lösning.
- ”vederbörande berättar när”. Fungerar dåligt om man inte vill låta som en polisrapport.
- ”han eller hon berättar när” Formuleringen drar onödig uppmärksamhet till oklarheten vad gäller kön. Så skriver många myndigheter i texter där båda könen avses, men det blir inte bättre för det. Formen är tungfotad och otymplig.
- ”brevskrivaren berättar när hen åkte till…” Detta är den bästa lösningen, förutsatt att ordet etablerar sig och inte stör alltför mycket när det används.
Annars går det ofta att ändra allmänt hållna formuleringar som:
”En journalist kan ha nytta av bra exempel när han ska skriva…” till:
”Journalister kan ha nytta av bra exempel när de ska skriva…”.
När den fungerar, är plural den form som stör minst.
Och på tal om genus, här är några råd från språkrådgivarna:
- Använd yrkestitlar som gäller både kvinnor och män. Undvik ord som slutar med -ska och -inna. Ord som slutar med -are och -ör anses könsneutrala och är bättre alternativ. Skriv alltså hellre lärare, skådespelare och riksdagsledamot än lärarinna, skådespelerska och riksdagskvinna. Undantag är fortfarande sjuksköterska och barnmorska som används även för män.
- Sök synonymer för man-orden. Forskare, idrottare och polis är bättre än vetenskapsman, idrottsman och polisman.
- Skapa inte nya yrkestitlar på –kvinna eller –man. Men skapa inte heller ersättningsord med –person för ord på –man (till exempel talesperson för talesman).
- Använd aldrig feminina beteckningar som kan uppfattas som nedlåtande, såsom poetissa, medaljös.
Och slutligen, ordet hen fyller en funktion när könet inte är känt. Pronomen ger texten kött och blod, subjekt och tydlighet. Är könet känt kommer i alla fall jag att framdeles skriva hon eller han.
Fotnot: Hen är ett ord som funnits länge i svenskan. Det är godkänt i Wordfeud, och har länge funnits i SAOL, men då i betydelsen brynsten.
