Sport utan Liv
Sportjournalister, har ni helt tappat omdömet? Låt mig först börja med att slå fast att jag, liksom alla sportälskare, förstås tycker det är tragiskt att Stefan Liv dog i en olycka. Inte bara för hockeyns skull men framförallt för hans nära och kära.
Jag tycker också att det är rimligt att SVTs Sportnytt avsätter ett par minuter i sin 5-minuterssändning klockan 17.55 den dagen olyckan inträffar, onsdagen den 7 september. Men gör redaktionen det? Nej, de har bestämt sig att spegla olyckan från alla tänkbara håll – i fem minuter! Några bilder eller information om aktuell sport? Inte en sekund! Det var 100 procent Liv-olyckan, 100 procent!
Jaja, tänkte jag. Redaktionen var väl chockad och fartblind över olycksbeskedet tidigare på dagen och tappade i hastigheten omdömet.
Nej, visade det sig i det 15 minuter långa Sportnytt klockan 22.00 samma kväll. Då har sportredaktionen ett fylligare inslag och ännu mer vinklingar med kommentarer från en chockad hockeyvärld och uttalanden från personer som kände Stefan Liv. Av de 15 minuterna handlade tolv minuter om Liv-olyckan. Vi fick till slut tre minuters vanlig sportrapportering, tack för det!
Dagen efter olyckan, den 8 september, fortsatte SVTs sportredaktion sin rapportering om Liv i sin Sportnytt-sändning klockan 17.55. Gissa hur stor del av sändningen som handlade om olyckan? Jo, fem minuter, 100 procent av tiden – i dag igen. Vi sportälskare blev på nytt utan resultatredovisning och sportreportage.
Sena Sportnytt klockan 22.00 samma kväll handlade om samma sak, fast förstås i längre inslag. Av 15 minuter handlade över tio om Liv. En knapp tredjedel handlade om traditionell sportrapportering.
Jag följde inte de andra TV-kanalerna så mycket de här dagarna och av tidningarna kunde jag konstatera att Aftonbladet och Expressen förstås upplät orimligt mycket utrymme, totalt över 15 sidor om man räknar ihop huvud- och sportdelen. Men det var mer väntat, man vet ju hur kvällsblaskorna exploaterar sådana här personliga olyckor.
Även i kvälls- och morgontidningarna märkte jag en omdömeslös ton. Vad är det med sportjournalister och Stefan Liv? Har alla varit kärvänligt inbäddade med honom under 2000-talet? Man kan tro det med tanke på den devota tonen de har i sina artiklar, krönikor och journalistiska vinklingar.
För oss vanliga sportälskare var Stefan Liv en duktig hockeymålvakt och verkade vara en avspänd och vänlig person vid sidan av rinken. Men det var också allt (undantaget kanske sportälskarna i Jönköping). Vi behöver och vill inte översvämmas av rapporteringar om Stefan Liv och flygolyckan på sportprogrammen i TV och sportsidorna i tidningarna.
Noterbart är också att SVTs Rapport-sändningar onsdag-torsdag toppade med Liv-olyckan. Även klockan 18.00, då vi just matats av Sportnytts fem minuters rapportering om kraschen två dagar i rad. Tror ni på Sportnytt att vi sportälskare inte ser på vanliga nyhetsprogram, där ju mycket av er rapportering hörde hemma? Finns där överhuvudtaget inget samarbete mellan sport- och allmänredaktionerna?
Nä, sportredaktionernas omdömen angående rapporteringen om den dramatiska flygolyckan där Stefan Livs så tragiskt omkom saknar all mått, sans och rimliga proportioner.
Lars Abelin
journalist och sportälskare
SVAR:
Man kan alltid diskutera proportioner. I det här fallet gör Lars Abelin det dock lite för lätt för sig. Det handlade inte bara om Stefan Liv utan om att ett helt hockeylag utplånades och följderna av det, om flygsäkerhet i Ryssland, om att en massa svenskar spelar där, har spelat där eller kan komma att erbjudas karriärer i KHL.
Därtill var Stefan Liv en av landets mest meriterade målvakter och en stor personlighet. Alla medier hade en mycket omfattande rapportering av olyckan, dess följder och också bevakning av minneshögtiden i både Jaroslav och i Jönköping.
Som sagt. Man kan alltid diskutera proportioner. Men då måste också diskussionen handla om helheten.
Per Yng
Sportchef/Head of Sports SVT
