Gå direkt till textinnehållet

Journalistiken räddar liv i Ukraina – ”Det känns i hjärtat”

Den ryska invasionen i Ukraina för ett år sedan medförde att de ukrainska journalisternas arbete plötsligt blev avgörande för människors överlevnad. ”Det känns i hjärtat”, berättar redaktören Anton Semysjenko för Journalisten på plats i Kiev.

Kiev, den 6 februari 2023. Anton Semysjenko är en kvart sen till vårt inbokade möte på Babels redaktion i centrala Kiev och han ber om ursäkt, andfådd.

– Trafiken är nästan lika illa som före invasionen. Det är väl ett gott tecken.

Han jobbar precis som majoriteten av tidningens 30 journalister hemifrån, och det här är faktiskt första gången han besöker redaktionen i år. Babel har flyttat två gånger sedan den ryska invasionen inleddes för ett år sedan, först från en gammal tegelbyggnad med stora fönster mot gatan till en bunker under en bar, sedan till ett kontorshotell med plats för ett tiotal medarbetare.

Minnesflaggor över ukrainska medborgare som ”dödats av Putin”, som det står på ett plakat på Maidantorget i Kiev under Journalistens besök i februari 2023. Foto: Tor Johnsson

Journalisterna på Babel arbetade all vaken tid under de första veckorna, arbetspassen kunde vara upp till 20 timmar långa, sedan några timmars sömn, och sen började nästa arbetspass, sju dagar i veckan. Efter sju veckor var redaktionen helt utmattad och man började lägga scheman.

– Det var inte unikt för oss. Jag tror att de flesta redaktioner arbetade lika intensivt som vi, säger Anton Semysjenko (bilden).

Hur orkade ni?
– Vi insåg att vår journalistik räddade liv. Jag har aldrig varit med om något liknande. Vår nyhetsrapportering gjorde att läsare kunde fatta beslut som innebar skillnaden mellan liv och död. Vi fick veta det genom läsarkontakt. När vi förstod det, när det sjunkit in, att vår journalistik blev avgörande för människors överlevnad, då kunde vi inte sluta arbeta. Det känns i hjärtat.

Babels läsare finns i huvudsak i Kiev och när den ukrainska armén befriade områdena kring huvudstaden lättade också arbetsbördan för redaktionen – samt intresset från publiken.

– Den akuta faran i Kiev minskade, och då minskade också läsningen. Samtidigt tröttnade folk på att leva med konstant stress. Man vill tillbaka till sin familj, man vill läsa om andra saker: ekonomi, kultur, sport. Det är djupt mänskligt. Kriget normaliserades. Men så fort det sker något vid fronten ökar läsningen igen.

Samtidigt som journalistiken blev livsviktig för den ukrainska civilbefolkningen när invasionen inleddes kollapsade annonsmarknaden. Under året har enligt Reportrar utan gränser 217 ukrainska medier lagts ned som följd av bland annat ekonomiska problem.

Den 23 februari 2022 var Babel till hundra procent annonsfinansierad. Två dagar senare var alla annonsintäkter borta. Annonsmarknaden har börjat vakna, men Babel är numera i likhet med de flesta kommersiella medier i Ukraina helt beroende av donationer.

– 80 procent av intäkterna kommer från läsardonationer som är öronmärkta för olika journalistiska reportageserier – till exempel 15 artiklar om barn som blivit föräldralösa under kriget, eller om internflyktingar eller intervjuer med soldatänkor. På så sätt har vi blivit mindre fria i vår rapportering, säger Anton Semysjenko.

Fotnot: I Journalisten nummer 2/2023 som kommer ut nästa vecka kan du läsa mer om de ukrainska journalisternas vardag i krigets Ukraina.

Fler avsnitt
Fler videos