Gå direkt till textinnehållet

Medier och journalister i symbios med spelbolag

När ska medierna ta sitt journalistiska ansvar för den oförbehållsamma reklam man ger till spelmarknaden? Då tänker jag inte på själva reklamen som spelbolagen betalar för, utan på reklamen i den redaktionella textmassan i tidningar, radio och TV.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Kommersiella medier lever även på att, direkt eller indirekt, uppmana folk att spela.
Det finns kompakta spelbilagor i framförallt kvällspressen och speciella tipsprogram i de kommersiella TV-bolagens sändningar. I bästa fall skulle man kunna kalla det för ”konsumentjournalistik”. Men då skulle det också krävas en annan slags bevakning av spelmarknaden. Bland annat belysa den riktigt stora frågan: nämligen, att det i dag finns en kvarts miljon spelberoende och en kvarts miljon anhöriga vars liv förvandlats till ett helvete.   

I stället fortsätter medierna att pumpa oss med artiklar om miljonvinnarna och de lyckliga kioskägarna som sålt drömvinsten. För drömmar och verklighetsflykt säljer bra och därmed lever spelbolagen och den svenska journalistiken i ett slags symbiotiskt förhållande med varandra.
Reklamen som spelbolagen betalar för överstiger nu 2 (!) miljarder kronor i värde och vem kan egentligen klandra döende medier som försöker överleva?  Men man behöver inte glömma av det journalistiska arbetet för det.
 Det skulle exempelvis vara otänkbart om kvällstidningarna sålde reklamplats till Volvo och samtidigt uppmanade tidningsläsarna i den redaktionella texten, att köpa en Volvo. Med spelet förhåller sig just på det sättet. Nyheter och drömmen om miljonvinsten eller flykten från verkligheten, säljer lösnummer.
Till och med public serviceföretaget SR ger varje lördag travtipsförslag till lyssnarna. Varför? Är det konsumentupplyssning eller någon form av journalistik? Däremot vet vi alla att ATG jublar.  

I Aftonbladet driver tidningens spelexperter ”Youbet!-bloggen”, ett namn som i alla fall jag förknippar med olika spelbolag. Dessa experter beskrivs närmast som mirakel i de egna tidningarna. Själv undrar jag om inte dessa ”experter” satsat på fel bransch. Spelorakel ska väl inte dela med sig av sina säkra tips utan tjäna miljoner till sig själva. Men spelsidornas horoskop säljer bra. Det vet jag av egen erfarenhet som spelmissbrukare.
Kvällstidningarna har mellan två och upp till sex sju (!) sidor med spelförslag varje dag. Expressen går ännu längre. Deras horoskop – då menar jag det riktiga horoskopet – med olika stjärntecken, uppger vem som blir nästa dags vinnare och förlorare. Man skulle vara vattuman om man drömde om storvinsten stod det i lördagens horoskop.    

Ska medier då behöva ta något slags samhälleligt ansvar? Nej, det är inte mediernas uppgift. Ska de sluta skriva om miljonvinnarna? Även där är svaret nej, för det finns ett uppenbart intresse bland läsare, lyssnare och tittare. Ska man sluta ta in reklam från spelbolag? Även där är svaret nej.  Däremot är det mediernas förbannade journalistiska plikt att skildra alla sidor av spelets konsekvenser och rena samhällsfenomen. Det handlar dessutom om en av de lönsammaste branscherna i dag, som kräver samma slags kritiska och journalistiska granskning som övriga branscher.

Nu när allt detta är sagt kan säkert många luta sig tillbaka i TV-soffan. Snart sänds den alltid omskrivna Idrottsgalan i Sverige. En av höjdpunkterna är som vanligt tomtens ankomst. I form av Svenska Spels VD. Denne får tillfälle att dela ut årets julklapp till den svenska idrottsrörelsen. Helt oförbehållsamt ges Svenska Spel återigen tillfälle att få grattis reklam direkt i TV. Tomten har återigen varit snäll.
Men det var inte tomten utan framförallt storspelarna, spelmissbrukarna och övriga förlorare som stod för årets kalas och julklapp.   
Till sist ett tips till kvällspressen: från och till när inget annat händer brukar ni ta fram nödlösningen på löpsedlarna; ”Läs om den okända folksjukdomen – spelmissbruket”. Men det är klart, det finns en risk att ni då liksom landets politiker hamnar i en debatt om dubbelmoral. För det finns en och annan som då kan anklaga er för att hjälpa till att sprida just denna folksjukdom.

Jag kan förstå att exempelvis Aftonbladets och Expressens chefredaktörer, ägare, kulturskribenter och andra håller sig undan denna debatt. För det handlar om vinster och kanske överlevnad. Tråkigare däremot att journalistkåren i stort inte debatterar den här i allra högsta grad journalistiska frågan. Handlar det inte om mediernas trovärdighet i slutändan? 

Vladislav Savic
journalist, författare och spelmissbrukare

 

Fler avsnitt