Gå direkt till textinnehållet

Wilöf om nya lagen: ”En smaskig häxbrygd”

Den nya mediegrundlagen som regeringen vill ska träda i kraft 2019 innebär att tidningsutgivare som publicerar bokutdrag digitalt inte står som ansvarig utgivare för det materialet. ”Det kan bli en smaskig häxbrygd”, säger Olle Wilöf, jurist på Journalistförbundet, i ett samtal med Journalisten.

Journalisten har tidigare berättat om de föreslagna förändringarna i grundlagen. Enligt förslaget, en lagrådsremiss, som klubbades av regeringen i juni kommer ansvariga utgivare slippa ansvar för gamla webbartiklar. Utgivare ska få två veckors frist att åtgärda artiklar som är mer än ett år gamla och under dessa två veckor är de utan ansvar för innehållet. Förslaget har kritiserats, bland andra av juridikprofessorn Mårten Schultz, som anser att det är en storvinst för nazistsajter.

Olle Wilöf, jurist på Journalistförbundet, instämmer i princip med Schultz, men pekar också på ett problem kring vem som blir ansvarig för bokinnehåll som publiceras digitalt.

– Samma dag som regeringen fattade beslutet började Dagens Nyheter att publicera sommarföljetongen I en skog av sumak av akademiledamoten Klas Östergren, både i papperet och på nätet. Det är i dag en självklarhet att det är Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski som är ansvarig utgivare eftersom publiceringen görs i hans papperstidning och på hans webbplats. Men hade publiceringen skett sommaren 2019, enligt regeringens förslag, hade ansvaret delats på ett sätt som är minst sagt komplicerat, säger Olle Wilöf.


Ansvarig utgivare för Klas Östergrens bok i Dagens Nyheter är DNs chefredaktör Peter Wolodarski.

Enligt förslaget till ny Yttrandefrihetsgrundlag ska författaren, i andra hand hens bokförlag, ansvara för digitala återpubliceringar av ett verk.

– Det hade inneburit att Klas Östergren, eller i andra hand Natur och Kultur, varit ansvarig utgivare för följetongen på DN.se medan Peter Wolodarski varit ansvarig för samma följetong i papperstidningen. Publiceringen på DN.se räknas nämligen enligt regeringens förslag som en sidoprodukt av huvudprodukten som är själva boken där författaren i första hand och förlaget i andra hand är ansvarig utgivare. Ligger boken i sin helhet på en webbplats gäller samma regler som för utgivningen av boken i tryckt form. Det spelar ingen roll om boken ligger på Storytel, förlagets hemsida eller DNs hemsida – de blir biprodukter – och det är författaren som är ansvarig utgivare.

Ansvarig utgivare för Klas Östergrens bok på DN.se blir 2019 Klas Östergren.

Det här kan få långtgående konsekvenser, menar Olle Wilöf.

– Det är problematiskt att den ansvarige utgivaren på till exempel DN.se i juridisk mening inte längre ska vara ansvarig över visst material på sin sajt. Men det finns dessutom en rad scenarier som kan komplicera det hela ytterligare. De nya reglerna gäller bara om boken finns i tryckt form. Finns den inte i print, utan är till exempel en originalroman för DN, ligger utgivarskapet kvar hos DNs ansvarige utgivare. Det blir hel-lurigt, säger Olle Wilöf.

Det är inte helt ovanligt att tidningar publicerar utdrag ur en bok innan den tryckts. Vad händer då?
– När boken trycks övergår utgivarskapet för publiceringen på webbplatsen från tidningens ansvarige utgivare till författaren eller förlaget. Det blir en mischmasch, och väldigt komplicerat.

Och om någon anser sig vara förtalad i boken, hur blir det då?
– Om vi antar att en författare i sin bok hänger ut en person som anser att det är förtal och boken publiceras i en papperstidning och på tidningens webbplats; den personen kommer att ha klara svårigheter att veta vem som ska tas i örat. Är det tidningens utgivare, förlaget eller författaren? Låt säga att tidningen publicerar ett smakprov ur en bok som trycks först senare. Vem har man fått smakprovet av? Det kan vara avgörande. Får man det av bokförlaget är det förmodligen bokförlaget som blir ansvarig för publiceringen på tidningens sajt när boken trycks, men får man det av låt säga Torgny Lindgrens dödsbo, då fortsätter sajtens utgivare att ha ansvaret. I regeringens förslag är det nämligen av betydelse vem som licensierade verket till exempelvis Dagens Nyheter. Problem som redan finns kommer att bli än mer trassliga.

Jag hänger inte med. Låt säga att vi på Journalisten skulle publicera en bok, i dag, men den trycks först 2019, efter att de nya reglerna börjat gälla. Vi har fått boken av förlaget och publicerar bara på webben. En privatperson identifierar förtal i boken och stämmer Journalistens ansvariga utgivare Helena Giertta. Vad händer då?
– Min bedömning är att utgivarskapet för boken överflyttas till författaren när boken trycks 2019. Då blir det författaren som är ansvarig för publiceringen på sajten, inte Helena Giertta.

Men är inte brottet perdurerande? Vid det ögonblick som den här personen blir förtalad på sajten har ett yttrandefrihetsbrott inträffat.
– Jo. Varje ögonblick någonting ligger ute på nätet är en egen publicering. Och då kan du ta den här preskriptionsaspekten som Mårten Schultz uttalat sig om, och lägga ovanpå författarproblematiken så får du en riktig smaskig häxbrygd.

Hur då?
– Anta att personen upptäcker förtalet på Journalisten.se när det har förflutit ett år. Om inte boken tryckts än är det fortfarande chefredaktören som är ansvarig utgivare, men hon får då två veckor på sig att göra ändringar i texten eller ta bort texten för att slippa ansvaret. Men när boken har kommit ut flyttas utgivaransvaret till författaren eller förlaget, om innehållet i boken och på webben är likadan. Skulle texten på webben avvika från den tryckta boken är det den ansvarige utgivaren för sajten som får ansvaret. Det finns ytterligare exempel på problem som kan uppstå. Det kan bli väldigt komplicerat.

Vad tänker du kring preskriptionstiden?
– Jag håller i princip med Mårten Schultz, och även Justitiekanslern Anna Skarhed som är kritisk till förslaget i sina remissvar, vilket också Journalistförbundet har varit. Det är komplicerat att få veta när någonting är publicerat för första gången. Om något publicerades 1999 men har varit borta från nätet, men så läggs det ut igen, eller har varit dolt på sajten men lyfts plötsligt fram på startsidan igen; när inträffar preskriptionen? Ytterligare en fråga är vad som händer om man ändrar i en artikel på nätet. Blir det en helt ny publicering då? Om man rättar ett fel ett år efter publiceringen, blir man då ansvarig för texten igen eftersom det räknas som en ny publicering? Ska man låta bli att rätta fel för att slippa undan det ansvaret? Jag har haft flera fall där en och samma artikel ligger i olika versioner på webbplatsen, som lagts ut vid olika tidpunkter. I dag är ansvarig utgivare ansvarig för alla. Men kanske inte i framtiden. Särskilt med material från böcker.

Vad tycker du om förslaget?
– Det är mindre förnuftigt, det blir väldigt komplicerat att veta materialets bakgrund, till exempel om när det las ut på nätet första gången och om det har publicerats i en bok. Men lite drastiskt kan man säga att som jurist ska man inte klaga, vi kommer att få fler kniviga gränsdragningsfrågor att ta ställning till.

Fler avsnitt
Fler videos