Vardagsmötet: Jan Gradvall

Du tycker att Filters artiklar är stöpta efter en fast mall. Är det en allmän trend eller gäller det bara Filter?

– Jag vet inte om det är en trend, för inom bloggvärlden utgår man väldigt mycket från personligheten så där är det inte så. Men jag tycker att det är intressant att ta upp Filter, för alltid när man talar om god journalistik lyfter man fram Filter, vilket är rättvist på vissa sätt men i det här avseendet är de väldigt traditionella.

Skulle du vilja se ett återupplivande av det personliga tilltalet i New Journalism-skolan?

– Ja, det är väl en våt dröm för alla skribenter, som vill ha större utrymme och stor frihet. Visst. Och jag tycker att det ser lite lovande ut om man kollar i dagspressen, där man faktiskt ser en del länge texter även i dagstidningar. Trenden mot snuttar har vänt, eller det är åtminstone inte så mycket snuttifiering idag som för några år sedan. Man ser att långa texter kan vara ett försäljningsargument.

Somliga är trötta på att journalister framträder tydligt, intar kändis- eller popstjärneroll och gör sig viktigare än sina ämnen, hur ser du på det?

– Det håller jag verkligen med om. Men även inom new journalism var ämnet viktigast, det bara det att det speglades via personligheterna. Jag är lika trött som alla andra på gigantiska bildbylines och åsiktsmaskiner. Och Filter är trots allt en av de bästa magasinen, men jag tyckte det var en poäng att lyfta fram vad de saknar.

Var kritiken rentav ett sätt att göra dem uppmärksamma på deras behov av dig själv?

– Nä. För jag tror verkligen att de vill ha den där karaktären. Deras ton är ett medvetet val.

Har du någon favorittidning idag?

– Det känns som en kliché, men New Yorker är bra. Den har skribentprofiler som viker ut sig, formuleringsglädje och dräpande humor.