Slutreplik: ”Att redovisa en intressekonflikt är inte att lämna över det journalistiska arbetet”

Replikerna (1,2) från Vetenskapsradions Magnus Gylje och Läkartidningens Åsa Uhlin väcker frågan om de läst vår debattartikel ordentligt. Båda upprepar väsentligen samma argument som de anförde i P1 medierna.

Gylje menar att Vetenskapsradion utöver sitt ambitiösa arbetssätt gör relevansbedömningar av experters intressekonflikter och redovisar sådana när det är relevant. Det är därför rimligt att pröva Gyljes påstående mot Vetenskapsradions faktiska publiceringar genom att titta närmare på avsnitt där de nya alzheimerläkemedlen diskuteras. (3, 4, 5)

I samtliga program hörs experter med kopplingar till de läkemedelsbolag vars läkemedel de “tycker till om” i programmet. Intressekonflikterna redovisas inte, trots att de är relevanta för den sakfråga som diskuteras.

Läkartidningens chefredaktör Åsa Uhlin bekräftar i sin replik en viktig del av vår utgångspunkt. Hon skriver att det är bra att en reporter frågar en läkare om ekonomiska kopplingar och att det, när uppgifterna är relevanta, är ett publicistiskt beslut att berätta om dem. Det ligger nära den princip vi argumenterar för. Men en sådan fråga kan rimligen inte vara den enda kontrollen. Journalisten behöver också göra egen efterforskning eftersom alla relevanta kopplingar inte nödvändigtvis uppges av den intervjuade. Möjligtvis är det också det som förklarar varför Läkartidningen tycks ha svårt att efterleva sina egna principer om redovisning av relevanta intressekonflikter. (6, 7)

Kanske till följd av en missuppfattning gör både Uhlin och Gylje en halmgubbe när de beskriver vårt förslag som en ”standardjävsdeklaration med en punktlista” eller ”stående jävslistor”. Det är inte vad vi har efterfrågat.

Vi efterfrågar inte en mekanisk redovisning av alla tänkbara kopplingar hos varje läkare som intervjuas. Vi efterfrågar transparens när en intressekonflikt är relevant för den sakfråga som diskuteras. Det är alltså inte journalisternas relevansbedömning vi vill ersätta. Det är den bristande transparensen vi vill komma åt.

Här finns ett märkligt drag i argumentet att transparens skulle innebära att för mycket ansvar läggs på mediekonsumenten. Att redovisa en relevant intressekonflikt är inte att lämna över det journalistiska arbetet till publiken. Journalisten ska fortfarande granska uppgifterna, ställa kritiska frågor och sätta expertens uttalanden i sitt sammanhang. Men det finns ingen anledning att hålla relevant information borta från publiken.

I slutändan handlar det om en enkel princip som gäller hela mediebranschen: låt journalisten göra sitt jobb, men låt också publiken få kännedom om intressekonflikter som är relevanta för att kunna värdera expertens trovärdighet. Frågan är inte vilka rutiner enskilda redaktioner har, utan vilken information publiken ska få när medicinska experter används som källor eller auktoriteter.

André Marx, allmänläkare
Shai Mulinari, docent i sociologi, Lunds universitet
Åsa Nilsonne, psykiatriker och professor emeritus
Alain Topor, leg. psykolog och professor emeritus
Barbro Bransome, allmänläkare
Johan Stiernstedt, psykiatriker och leg. psykoterapeut
Lars Englund, allmänläkare
Sven Ahnlund, allmänläkare
Elsa Ekelin, allmänläkare

7 lakartidningen.se/kultur/recensioner/civiliserad-kritik-av-psykiatrin-i-ny-bok/
6 lakartidningen.se/nyheter/tagen-pa-sangen-av-nt-radets-avradan/
5 www.sverigesradio.se/avsnitt/alzheimerforskaren-ser-ljust-pa-framtiden
4 www.sverigesradio.se/avsnitt/nya-typer-av-alzheimers-lakemedel-staller-krav-pa-varden
3 www.sverigesradio.se/avsnitt/darfor-splittras-forskarna-om-de-nya-medicinerna-mot-alzheimer-i
-sverige
2 www.journalisten.se/debatt/replik-inga-intervjupersoner-ska-bemotas-okritiskt-av-journalister
1 www.journalisten.se/debatt/replik-jag-tror-inte-pa-en-standardjavsdeklaration-med-en-punktlista