”Nu straffar Erdogan journalister som hjälper utländska journalister”
Krönika Orden ologiskt och förfärligt kan beskriva situationen för journalistiken i Turkiet bäst.
Den turkiska rättegången mot Joakim Medin, som skjutits upp tre gånger, äger kanske rum på torsdag (1 oktober) i Istanbul.
Kanske? Jo, Ankara använder uppskjutna rättegångar som ett vapen som håller journalister på halster. Vem vågar ägna sig åt kritisk journalistik när man redan riskerar ett långt fängelsestraff, inte tillåts lämna landet och kanske har anmälningsplikt hos polisen en gång i veckan?
Även utrikesjournalisten Joakim Medin drabbas av ständigt uppskjutna rättegångar. Joakim vill gärna ha en turkisk dom i rättegången så att han snabbt kan överklaga till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg. I och med att journalistik inte är brottsligt i Europa kommer han att frias varefter han slipper få en Interpolefterlysning.
Hur ser situationen för journalistiken ut i landet som åtalat Joakim Medin för det fabricerade brottet ”medlemskap i en väpnad terrororganisation och spridning av terrorpropaganda”?
Orden ologiskt och förfärligt kan beskriva situationen för journalistiken i Turkiet bäst.
Låt mig först förklara icke-logiken i Turkiet. Enligt domstol nummer 13 i Istanbul påstås Medin ha koppling till Kurdistans arbetarparti (PKK) som löst upp sig självt efter nästan 50 år och vars ledare, Abdullah Öcalan, Ankara för dialog med.
PKK existerar inte längre men det turkiska rättsväsendet slutar inte förfölja en svensk utrikesjournalist för kopplingar till PKK. 3 500 krigare inom PKK, som tagit till vapen mot den turkiska staten, ska snart få amnesti i Turkiet, men en svensk journalist som skrivit artiklar om kurder och Turkiet riskerar flera års fängelse.
Förfärligt? Ja, situationen för journalistiken och journalister blir bara värre och värre i Turkiet. 86 miljoner invånare matas dygnet runt via tre dussin tv-kanaler och lika många rikstidningar med hyllningar till Turkiets despotiske president Recep Tayyip Erdogan. Många ämnen är fortfarande tabubelagda. Nästan ingen journalist vågar skriva om folkmordet på kristna i Turkiet 1915, den turkiska ockupationen av Cypern 1974, kurdfrågan eller hbtqi-rättigheter.
I september inledde Erdoganregimen en stor jakt på hbtqi-aktivister. En av dem som greps i en morgonrazzia var den erkänt duktiga journalisten Tuğba Tekerek. Hennes ”brott”? Att ha skrivit om hbtqi-aktivisters situation i Georgien på webbplatsen för Kaos GL, som är Turkiets första officiella hbtqi-förening. Osant hävdar rättsmyndigheterna att Tuğba Tekerek är ”Instagram-representant” för Kaos GL.
Visst hatar Erdoganregimen hbtqi-rörelsen och alla journalister som skriver om den, men jag tror frihetsberövandet av Tuğba Tekerek handlar om att hon har arbetat med flera internationella medier, inte minst med svenska medier, och hyllas av många redaktioner.
Med gripandet av Tuğba Tekerek vill Erdoganregimen skrämma alla kompetenta och flerspråkiga turkiska journalister som hjälper sina utländska kollegor, ibland som tolk, ibland som fixare. Medan jag skriver denna krönika berättar en turkisk kollega för mig att hen på grund av förföljelser slutat hjälpa utländska kollegor och skriva för utländska tidningar. Hen utreds för flera fabricerade brott men är säker på att hen jagas för att ha bistått utländska redaktioner.
Nu när Erdogan tystat många inhemska journalister vill han även tysta utländska journalister. I och med att Erdogan planerar att kandidera ännu en gång till presidentposten våren 2028 kommer han att vilja tysta ännu fler journalister i och utanför Turkiet.
Gripandet av Tuğba Tekerek skvallrar om att rättegången mot Medin skjuts upp igen.
Jag hoppas att jag har fel.
