”Hotet mot journalistiken kommer från höger”
Ledare Det finns bara en sida i politiken som systematiskt ägnar sig åt att sprida misstro mot etablerade medier. En regering där SD ingår skulle innebära att den populistiska mediekritiken kan omsättas i faktisk politik.
Hotet mot journalistiken kommer numera från höger. Det är så det är och då måste vi journalister tala klarspråk om det. Vi ska inte linda in det, förminska det eller förvanska det med falsk balans som ”båda sidor”. Det finns bara en sida i politiken som systematiskt ägnar sig åt att sprida misstro mot etablerade medier, och vars aktivister hotar och trakasserar journalister.
Forskning bekräftar det som alla som vistats på sociala medier de senaste åren själva kunnat uppleva: den populistiska mediekritiken har blivit en högerpolitisk strategi. Den har två syften: att minska förtroendet för medierna och att skrämma enskilda journalister till tystnad.
I Sverige har det hittills inte gett några större avtryck i den förda mediepolitiken. Men i andra länder har det fått katastrofala följder. I Ungern har Viktor Orbán lyckats förvandla ungefär 80 procent av medierna till regimtrogna propagandamaskiner som skickat ut sina ”journalister”, ofta unga, välkammade män, för att provocera och förtala politiska fiender (inte helt olikt de svenska högeraktivister jag skrev om i min förra ledare).
När Ungerns nyvalda premiärminister Péter Magyar höll sin första presskonferens sade hans presschef så här: ”Tidigare på de här presskonferenserna fick propagandamedierna ställa de frågor som regeringen skrivit åt dem. De oberoende medierna fick inte ställa några frågor. Därför kommer vi nu att börja med de ungerska medier som fortfarande är oberoende och som har överlevt de senaste 16 åren.”
Ungern verkar alltså ta stora kliv mot att inte längre vara Ungern. Medan Sverige nu har goda chanser att bli Ungern. Företrädare för det största partiet i det svenska högerblocket har länge sett landet som ett föredöme. ”Eftersom Sverige inte är Ungern, eftersom vi inte sitter i regeringsställning (än) och eftersom media i Sverige inte fungerar som media i Ungern, är vi tvungna att anpassa oss till den verklighet som råder här”, skrev SD:s dåvarande partisekreterare Richard Jomshof för cirka tio år sedan.
Partiet har nu distanserat sig från Orbán, men inget talar för att det beror på hans hantering av medierna. Tonen mot de stora svenska medierna har inte mildrats, som när partiledaren Jimmie Åkesson kallade Kalla Faktas granskning Trollfabriken en ”gigantisk inhemsk påverkansoperation från det samlade vänsterliberala etablissemanget”.
Det är illavarslande att de övriga Tidöpartierna reflexmässigt försöker rättfärdiga eller släta över när Sverigedemokraterna agerar tveksamt. Om SD får makten över mediepolitiken, går det alltså inte att räkna med att andra partier skulle utgöra någon större motvikt. En regering där SD ingår skulle på längre sikt innebära ett allvarligt hot mot svenska medier, framför allt mot public service. Då kan det bli en nyvald svensk statsminister som om 16 år får inleda en presskonferens med att tacka de få oberoende medier som överlevt.
Ledarstick
Replik från Kvartal
Förra ledaren ”Kvartal lyfter högerextrema aktivister och kallar dem journalister” publicerades enbart digitalt. Kvartals Jörgen Huitfeldt svarade i en replik. ”Kvartal är en publicistisk plattform där enskilda profiler har betydligt större svängrum än vad journalister på en vanlig dagstidning har. Exempelvis får de vara så subjektiva de själva vill och är bekväma med”, skriver han bland annat. Läs ledaren och repliken här.
Glad sommar!
Det här är det sista numret av Journalisten före sommaren. Webben och nyhetsbrevet fortsätter i några veckor till. Nästa nummer av papperstidningen kommer den 17 september. Jag vill önska alla våra läsare, inte minst sommarvikarierna, en riktigt fin sommar!
