”Häpnadsväckande svensk nonchalans när FN kritiserar bristande öppenhet”

Det har snart gått åtta år sedan Kemikalieinspektionen nekade att lämna ut en begärd handling om ett dokumenterat skadligt bekämpningsmedel – insektsgiftet klorpyrifos. Det var bara början. Det överklagade beslutet upprätthölls av Kammarrätten. Högsta förvaltningsdomstolen nekade prövningstillstånd och så kunde historien sluta här.

Det gjorde den inte.

Ett för de flesta okänt FN-organ i Genève fann det svenska nekandet intressant. Århuskonventionens efterlevnadskommitté (ACCC, Aarhus Convention Compliance Committee), under FN:s Europakontor UNECE, tog sig an fallet. Fem år gick. Århuskonventionen stadgar i korthet att allmänheten har en utökad rätt till insyn i handlingar som rör miljön, särskilt vad gäller utsläpp i naturen, i det här fallet spridning av ett insektsgift. Hänsyn till kommersiella intressen kan inte motivera avslag.

Den svenska staten, under varierande regeringar sedan 2019, tyckte inte det var så mycket att orda om. Det fanns ingen anledning att ifrågasätta den svenska öppenheten. Min anmälan borde avvisas.

Efterlevnadskommittén hade en annan mening.

Sommaren 2025 slog kommittén fast att den svenska staten hade avvisat min begäran på felaktiga och ofullständiga grunder. Kommittén fann att Sverige inte har implementerat Århuskonventionen som man borde. Sverige fick bakläxa. Senast 2029 ska den då sittande regeringen ha redogjort för hur man nu efterlever den konvention man skrev under 1998 och som sedan 2003 också är bindande EU-lag (direktiv 2003/4/EG).

Historien kunde därmed sluta här för andra gången. De handlingar som Kemikalieinspektionen och svenska domstolar nekade att lämna ut släppte EU:s myndighet för livsmedelssäkerhet, EFSA, efter en månads betänketid. Insektsgiftet klorpyrifos blev i januari 2020 förbjudet i EU, i någon mån som en följd av uppmärksamhet i europeiska medier – dock inga svenska.

Poängen här är inte att Sverige har fått kritik och backning av ett FN-organ, även om det är intressant i sig. Poängen här är med vilket häpnadsväckande ointresse, gränsande till nonchalans, svenska handläggare, domstolar och regeringsförhandlare visat frågan. Och nu närmar vi oss nutid.

Sverige skulle senast i juni i år redogöra för svar på FN-kritiken. Det gjorde man inte. I augusti inkom den svenska staten med en ursäkt för att ha missat tidsfristen men meddelade att man visst skulle svara.

Nu kunde FN-organet i Genève och andra intresserade läsa vad regeringen har tänkt sig att göra: Fundera vidare och återkomma.

På 15 specificerade frågor om hur Sverige kommer att besvara kritiken är de upprepade svaren:

• ”Regeringen överväger för närvarande hur Efterlevnadskommitténs rekommendationer skall föras vidare.”
• ”Så snart Regeringen har haft tid att i tillfredsställande utvärdera möjliga åtgärder har vi möjlighet att redogöra för beslutade åtgärder.”
• Och: ”Ett slutgiltigt datum kommer att meddelas i sinom tid.”

Det vill säga, åtta år efter att ha feltolkat den öppenhetskonvention som Sverige har ratificerat, och mer än sju år efter att FN-organet tog sig an ärendet har Sveriges företrädare fortfarande inte tagit sig samman till ett annat svar än att man inte har haft tid.

Som svensk journalist i återkommande samarbete med europeiska kollegor framhåller jag ofta och gärna den svenska offentlighetsprincipen. Det gör det särskilt beklämmande att uppleva det manifesta ointresset från svenska myndigheters sida.

Detta är, menar jag, en viktigare fråga än att jag hölls på halster i ett detaljärende, men fick rätt till slut. I en tid när regelbaserade rättsordningar och konventioner sätts åt sidan borde det, lite högtidligt sagt, vara ett nationellt svenskt intresse att slå vakt om de regelverk man har varit med om att utforma och satt sitt namn under – också när man är oenig i de konkreta tillämpningarna.

Försvaret av öppenhet och den internationella rättsordningen börjar på hemmaplan.

Staffan Dahllöf
frilansjournalist

Dokumentation:
Tidslinje inklusive all korrespondens till och med 2025 är tillgänglig här:
https://unece.org/env/pp/cc/accc.c.2019.173_sweden
Det svenska svaret jag citerar ovan i egen översättning är ännu inte översatt till de officiella språken franska och ryska men kan läsas här:
https://unece.org/sites/default/files/2026-09/frPartyVIII.8r_plan_of_action_12.08.2026.pdf
Exempel på icke-svensk uppmärksamhet:
https://euobserver.com/106298/sweden-fails-to-comply-with-green-transparency-law-un-body-says/