Vad driver Lars Vilks?
Ett par hundra förväntansfulla journalister stod i salen under Late night show när Aftonbladets Åsa Linderborg skulle möta konstnären Lars Vilks i en debatt om yttrandefrihet.
Lars Vilks framstår dock allt mer som den mumlande konstnären som aldrig vill förklara sina metoder, eller egentligen ta någon debatt. Låt oss ta det från början.
Janne Josefsson eldade på publiken redan när han berättade hur upprörd han var över att han träffat ett par kända svenska journalister under kvällen som ifrågasatte hela initiativet att bjuda in den kontroversiella konstnären som står under ständig bevakning av Säpo.
”Hur kan etablerade journalister ifrågasätta hans yttrandefrihet? Är inte det konstigt” sa Josefsson och uppmanade journalisterna som tyckte så att kliva fram och ta debatten.
Åsa Linderborg har ifrågasatt Lars Vilks konstprojekt under flera års tid och hade laddat upp med en rad argument och frågeställningar. Hon skulle gå i döden för Vilks rätt att uttrycka sig. Men det betyder inte att hon förstår honom.
”Jag tycker Lars Vilks förenar det bästa med det sämsta. Han vågar väldigt lite eftersom han inte vill förklara sin rondellhund” menade Linderborg och panelen fortsatte pressa Vilks för att han aldrig tog ställning i den fråga som ständigt omger honom. Är han rasist? Hatar han muslimer? Han syns på möten med English Defence League som jämför muslimer som råttor.
Janne Josefsson och Belinda Olsson fortsatte försöken att tränga in Vilks i ett hörn. Medan Vilks mest satt där och lät vattnet rinna av honom som en gås. Allt är ju, som bekant, ett konsprojekt.
”De (English Defence League) använder aldrig våld, det är yttrandefrihet och en åsikt man har” menade Vilks.
”Jag har sagt att islam är en religion som måste moderniseras. Man får komma ihåg att man vinklar detta också (i media om English Defence League), det är klart det är aggressivt”, fortsatte han.
Sen satt han mest still (igen). Tog upp en kamera och fotograferade publiken medan Åsa Linderborg fortsatte ta debatten på allvar och försökte prata yttrandefrihet.
”Det är viktigt att prata i alla sammanhang, om det här är ett ständigt konstverk där du aldrig reagerar över någonting så händer det ju inget? Om allt du gör betraktas som konst så betraktar jag dig som en medlöpare” menade Linderborg.
”Det som sker gynnar mitt konstprojekt, exempelvis nu att Linderborg kallar mig Sveriges fegaste konstnär. Jag har svårt att ta saker personligt. Projektet med rondellhunden började 2007 och har inte tagit slut sedan dess. I Danmark uppfattas jag inte alls på samma sätt som här hemma, jag håller mycket föredrag där. Men jag är lite för kontroversiell för att bli en bra förebild för yttrandefriheten. Jag är inte intresserad av det här med kritik mot islam. Jag har bara hamnat här”, sa Vilks.
En sak kunde de dock enas om. Det hade blivit mer fokus på personen Lars Vilks än på det dödshot som ständigt omger honom. Där någonstans dog debatten ut.
Någon debatt med publiken inblandad blev det heller riktigt aldrig, kanske var det den sena timmen eller så blir erfarna grävare blygare än man tror inför att prata inför publik?
