Gå direkt till textinnehållet

Stort genomslag för skolreporterns tredje bok

Emma Leijnses nya bok om den segregerade svenska skolan har fått stor uppmärksamhet. ”Det som är praktiskt möjligt och politiskt möjligt är helt olika saker”, säger hon.

I två decennier har skillnaderna mellan skolor ökat i Sverige, när elever allt mer delas upp utifrån socioekonomisk bakgrund. Sydsvenskans skolreporter Emma Leijnse ville gestalta det här genom att följa en klass där elevernas föräldrar är lågutbildade, och en med högutbildade föräldrar. Att hitta den första typen av klass var lätt, men inte den senare. När hon till slut fått ett ja från en lärare på en skola med toppresultat var rektorn ändå avvaktande.

Vad beror det på?
– De ansvariga för en skola vill ogärna säga att skolans goda resultat beror på elevunderlaget. Man vill inte ha en silversked i munnen, utan att framgång ska bero på att man gjort något bra. Men vilka elever en skola har är den absolut viktigaste förklaringen till resultaten på gruppnivå. Det jag frågade om passade inte in i deras story om sina skolor.

Reportageboken I en annan klass har fått stor uppmärksamhet i medierna. Den följer de två klasserna under hela mellanstadiet. För att kunna berätta så nära som möjligt valde Leijnse att anonymisera både skolor, elever och personal.

– Jag hade kanske inte kunnat skildra vissa elever på det sätt jag gör annars.

Emma Leijnse konstaterar i boken att den politiker som försöker blanda elevgrupper mer riskerar proteströster: ”[N]är det kommer till de egna barnen vill en förälder inte ta några risker. Svaga elever i grupp är ett hot och ska hållas på avstånd.”

– Det som är praktiskt möjligt och politiskt möjligt är helt olika saker, säger hon.

Vilken ingång missar svenska journalister i bevakningen av skolan?
– Efter tio år har jag lärt mig hur man frågar för att få veta om en budget innebär en satsning eller besparing på skolan. Det hade man önskat att fler lokalreportrar kunde, det hade blivit en mer relevant bevakning av skolan. De får gärna mejla mig! Jag kan skicka frågorna.

Att det under flera år insamlade materialet skulle bli en bok, hennes tredje om skolan, var ändå inte självklart. Emma Leijnse var inte lika sugen som hon brukar vara. Men så läste hon Marit Kaplas Osebol och fann inspiration.

– Hon har gjort om sina intervjuer till poesi! För min del var det ett tillräckligt stort steg från min vanliga journalistik att berätta kronologiskt i stället för tematiskt.

Hon gick också en ettårig bokskrivarkurs för författaren Monika Fagerholm.

– Det var skönt att ha henne som bollplank under vägen. Jag skickade inte in manus till förlaget förrän det var i princip färdigt.

Fler avsnitt
Fler videos