”Kommunikatörer! Sluta åka snålskjuts på våra utgivningsbevis!”
DEBATT Kommunikationschefer ska inte komma och klåfingra på våra utgivningsbevis och de publiceringar som tillhör det fria ordet.
Nyligen kunde vi läsa här i Journalisten att tidningen Civilingenjörens chefredaktör blivit av med sitt oberoende efter att utgivaransvaret flyttats över till kommunikationschefen.
Ledningen ville heller inte svara på varför. Eller publicera de egna medlemmarnas protest mot det som hänt i det numera censurerade medlemsbladet. En farlig och antidemokratisk utveckling.
Utgivningsbeviset har en lång och stolt historia. Förlagan infördes faktiskt redan 1766 för att de dåvarande två politiska partierna ”Hattarna” och ”Mössorna” skulle kunna kritisera kungen utan att riskera dödsstraff.
Sverige fick som första land i världen yttrandefrihet. Den skulle bidra till en friare debatt för det gynnade landets utveckling, ansåg kungen. Sedan dess har demokratin utvecklats och idag ska alla våga och få uttrycka sin åsikt. Det är också det som skiljer fria medier från en kommunikationskanal.
En tidning finns för att granska sin egen organisation så att medlemmarna faktiskt får vad de betalar för. Utgivningsbeviset ska garantera att journalister kan göra sitt jobb och därigenom trygga läsarnas rätt till objektiv information om vad som pågår.
En grundläggande kunskap som alla med plats i en ledningsgrupp bör kunna på sina fem fingrar. Speciellt i organisationer som säger sig värna om och arbeta för demokrati.
Ändå är just dessa tidningsägare framme och obstruerar utan att ens förstå hur allvarliga konsekvenser det kan få. De tittar avundsjukt på sina egna medlemmars tidning och vill använda den som megafon. In med tillrättalagda solskenshistorier om hur bra det går i arbetet.
Jag ber att få påpeka: Det är inte vad en tidning är till för! Kommunikationschefer ska inte komma och klåfingra på våra utgivningsbevis och de publiceringar som tillhör det fria ordet. Det är dessutom uppenbart att ni sällan känner till det medieetiska system med regler som ansvariga utgivare förbundit sig att följa.
I dagens samhälle översköljs vi med möjligheter att kommunicera. Olika sociala medier med uppdateringar, poddar och reels samt prenumererade nyhetsbrev är bara några exempel.
I dessa går det finfint att kommunicera vad helst en ledning har lust att berätta. Men en tidning bör vara och förbli fri. Kan det verkligen vara så svårt att begripa?
Isabella Iverus
Chefredaktör, Byggnadsarbetaren
