”Förtroendet för public service påverkas av propaganda”
Ledare Uppfattningen att public service är politiskt och vänstervridet behöver inte beror på att SVT och SR har misslyckats. Det kan lika gärna bero på att det finns andra aktörer som har lyckats.
I mina tidigare yrkesroller har SVT och SR varit konkurrenter, större, starkare och mer välmående. Men när jag följer händelseutvecklingen nu känns det bara orättvist. De ständiga attackerna, de minskade anslagsökningarna, de stora sparpaketen. I tider när deras journalistik behövs mer än någonsin.
Jag läser Förtroendebarometerns fråga där man ska placera mediernas nyhetsbevakning på en vänster-höger-skala och ser att SVT och SR uppfattas som mer politiska än kommersiella medier som Sydsvenskan och Göteborgs-Posten, och som mer vänster än samtliga medier förutom Aftonbladet. De medier som har som sitt uttryckliga uppdrag att inte vara politiska, och som inte har några ledarsidor som kan påverka bilden av dem, uppfattas alltså som MER politiska än privatägda medier. Vilket misslyckande! Men kanske är det inte public service som har misslyckats, utan någon annan som har lyckats?
Jag tror inte att det har så mycket att göra med nyhetsverksamheten idag. Dels tror jag att det handlar om de historiska varumärkena, det sägs ju skämtsamt att SVT2 bildades genom att man ledde in en Vietnamdemonstration från gatan in i tv-huset på Gärdet. Dels om det så kallade fientliga medier-fenomenet, att ju mer engagerad du är i en fråga, desto mer uppfattar du att medierna gynnar motståndarsidan. Men framför allt tror jag att det handlar om propaganda, dag ut och dag in hamrar starka, delvis anonyma, aktörer i sociala medier in att public service är politiskt och vänstervridet. Till slut börjar folk tro det.
Det innebär också att det får enorma proportioner när public service-journalister begår misstag, eller när reglerna tolkas på ett sätt som uppfattas missgynna högeropinionen. När Kulturnytts programledare Mårten Arndtzén nyligen fick ändrade arbetsuppgifter på grund av två meddelanden på X som uppfattades som högerlutande blev det en riksnyhet.
Ett av de senaste exemplen på hur bisarr propagandan i sociala medier kan vara är budskapet att SVT:s journalister skulle sympatisera med den iranska regimen, vilket skulle påverka bevakningen av kriget.
Samtidigt anser en del politiker och opinionsbildare att SVT och SR måste bli bättre på att tilltala den här gruppen människor med grava vanföreställningar, som också är de som har lägst förtroende för public service. I public service-utredningen står det att ”det ligger ett stort ansvar på företagen att nå de som i dag har ett lägre förtroende eller som saknar en relation till public service.”
Det måste därför vara lockande för public service-cheferna att försöka triangulera in dem, men jag tror att det är dumt. För det första är det nog omöjligt att vinna förtroende hos en grupp som ser medier och journalister som fienden, de har en världsbild som är svår att acceptera för en seriös redaktion. För det andra riskerar man att växla räckvidd mot förtroende. För oavsett var du finns på åsiktsskalan kan du försvinna till helt andra plattformar. För det tredje kan det leda till att public service-bolagen får precis det som kritikerna anklagar dem för att redan ha: en politisk slagsida, fast då åt höger.
–
Skämt i tv
Samtidigt som de svenska humorprogrammen har blivit klart bättre har det tvångsmässiga skämtandet spridit sig som en invasiv art över det övriga tv-utbudet. I Melodifestivalen kan en programledare inte längre visas i bild utan att behöva dra ett halvbra skämt. Det är nästan så att jag längtar tillbaka till tiden då alla humorprogram i SVT var dåliga och ingen ens försökte vara rolig i det övriga utbudet.
+
Årets stilister
Inte bara de nominerade i Journalistens tävling Årets stilist, utan alla som förgyller vår tillvaro med god stilistik förtjänar vår tacksamhet. I juryn har vi gått igenom drygt 40 kandidater och fått ta del av oerhört mycket bra texter, ljud och rörlig bild från både gamla favoriter och helt nya upptäckter.
Läs intervjuer med årets tre nominerade här:
Jonathan Bengtsson: ”Det här är så jävla pinsamt att prata om”
Katrine Kielos: ”Det mänskliga ordet viktigare än någonsin”
Christoffer Röstlund Jonsson: ”Jag flyttar kommatecken i oändlighet”
Kommentar till ledarartikeln o public service
Idag har vi ett ängsligt public service. När de anklagas för att vara vänstervridna så hukar de oroligt istället för att rakryggat stå upp för de demokratiska principer som public service grundas på. Hur kunde det bli ”vänster”?
Ett ängsligt public service vågar inte längre anlita journalister som har den minsta lilla politiska åsikt. Rädslan att uppfattas som partisk är för stor. Därför lyser okunskapen igenom numera när politiska reportrar läser upp färdigskrivna frågor och inte följer upp med självklara följdfrågor utan istället byter ämne och/eller går vidare till nästa fråga i manuset. Ty den som är politiskt ofärgad är ofta politiskt okunnig.
När Public service värderingar (länge självklara demokratiska principer som yttrandefrihet, allas lika värde m m) börjar klassas som vänster så säger det mycket om var de befinner sig som ”trummar” ut budskapet. Dvs långt utanför den demokratiska skalan så som vi länge lärt känt den i vårt land. Vi ser ju allt oftare att hela höger-vänsterskalan klassas som ”vänster”. Dvs även en höger-vinkling faller numera inom ramen för ”vänstervriden”.
Det är väl klart att det är ett stort misslyckande för SVT/SR. Eller misslyckande, de har väl aldrig ens försökt vara neutrala. Till exempel började man tidigt att använda sig av epitet som “främlingsfientlig” när man exempelvis talade om Sverigedemokraterna. “Främlingsfientliga Sverigedemokraterna vill…” Om andra partiet skulle ha behandlats på samma sätt så hade väl exempelvis Vänsterpartiet då varje gång partiet nämndes ha benämnts som “företagarfientliga” Vänsterpartiet, eller “bilhatande” Miljöpartiet anser att…
Det skulle aldrig någonsin förekomma i SVT:s eller SR:s rapportering. Men faktum är att det förstnämnda exemplet har förekommit massvis med gånger när man presenterat Sverigedemokraterna.
Sen blir de förvånade att Sverigedemokrater inte ser SVT och SR som neutrala och objektiva?
Det är väl bara att undersöka vilka partisympatier medarbetare har (anonymt) och börja jobba mot att medarbetarunderlag på SR/SVT speglar valutgång. Inklusive icke röstare, blankröstare, m.m.
Svårt är det inte.