”Nu får Sverige inte svika Dawit Isaak mer!”
Krönika Jag vet inte exakt vad vår utrikesminister gör för Dawit Isaaks frihet, men jag hoppas att hon inte sviker mannen som betalat ett alldeles för högt pris för sin journalistik och det fria ordet. Dawit Isaak är nu den journalist i världen som suttit längst i fängelse för sitt journalistiska arbete.
På söndag leder jag en manifestation på ABF i Stockholm. Den tredje maj är pressfrihetens dag och då uppmärksammar yttrandefrihetsorganisationer och medier från Stockholm till New York det fria ordet, yttrande- och pressfriheten.
I år bör vi varje dag uppmärksamma det fria ordet och fria medier överallt, eftersom antalet auktoritära länder ökar. Den som läser tidningen Journalisten regelbundet och ögnar igenom press- och yttrandefrihetsorganisationers hemsidor inser snabbt att situationen för det fria ordet blir bara sämre och sämre.
Jag ryste när jag läste årets Demokratirapport från det ansedda V-Dem-institutet vid Göteborgs universitet: tio nya länder, varav sex i Europa och Nordamerika, identifieras som länder som går i en auktoritär riktning. Yttrandefriheten försämrades i 44 länder i fjol och mediefriheten i USA är den sämsta på 60 år. En mening i rapporten har fastnat i mitt minne: ”De senaste 25 åren har yttrandefriheten varit det vanligaste målet för autokratiserande ledare att attackera”.
Och vem kan bäst symbolisera den globalt alltmer försämrade situationen för press- och yttrandefriheten under de senaste 25 åren? Utan tvekan den svenske journalisten Dawit Isaak som i september suttit exakt ett kvartssekel i en fängelsecell på två gånger tre meter i enpartistaten Eritrea som också kallas för ”Afrikas Nordkorea”. Därmed är det en svensk journalist som suttit längst i fängelse i världen för sitt journalistiska arbete.
Dawit Isaak har fängslats bara för att han har skrivit ett par regimkritiska artiklar i den eritreanska tidningen Setit som han var delägare i. Eritreas nyckfulle och despotiske president Isayas Afwerki tål inte den minsta kritik och låter fängsla alla som inte upprepar hans positiva narrativ om läget i Eritrea, trots att landet inte har haft några parlamentsval sedan självständigheten 1993 och varje år intar jumboplatsen i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex.
Trots att Dawit Isaak snart har varit frihetsberövad i 25 år nekas han åtal, rättegång, advokat och familjebesök. Eritreas ledare struntar i internationella konventioner när det handlar om Dawit Isaak. Som svensk medborgare har han till exempel rätt till svensk konsulär hjälp men Eritrea låter ingen svensk diplomat besöka sin svenske medborgare med motiveringen att ”Dawit är eritreansk medborgare”. Diktaturen i Eritrea har inte bara stulit 25 år av Dawit Isaaks liv, utan också hans svenska medborgarskap. Det är svårt att ta in.
Dawit Isaaks hemland Sverige har tyvärr inte engagerat sig tillräckligt för Dawit och har gömt sig bakom orden ”tyst diplomati”.
Men nyligen väcktes ett hopp inom mig ifråga om Dawit Isaaks frihet: Sveriges utrikesminister Maria Malmer Stenergard tilläts besöka Eritrea och träffade flera makthavare där. Jag hade givetvis förväntat mig att vår utrikesminister skulle ha besökt Dawit i fängelset men så blev det inte.
Jag vet inte exakt vad vår utrikesminister gör för Dawit Isaaks frihet, men jag hoppas att hon inte sviker mannen som betalat ett alldeles för högt pris för sin journalistik och det fria ordet.
Kurdo Baksi
journalist och författare
