Gå direkt till textinnehållet

SRs Naila Saleem har väntat i 18 månader på visum till Indien

”Det har blivit svårare att få visum sedan regeringsskiftet 2014”, säger hon till Journalisten.

I sin utrikeskrönika i Sveriges Radio i går torsdag berättade Naila Saleem om svårigheterna att få journalistvisum till Indien. Hon ansökte om visum i mars 2021 och har varken fått ja eller nej på ansökan.

– På senare år har det blivit svårare, egentligen sedan regeringsskiftet 2014. Jag hade problem även 2018, men det löste sig till slut. Varje land måste ju själv besluta om sina processer, det gör vi i Sverige också, så det är inget konstigt. Men nu har det tagit väldigt lång tid. Det är inte bara jag som drabbats. Fler journalister har fått vänta på visum längre än brukligt men några har glädjande nog också fått viseringar, säger Naila Saleem till Journalisten.

Hur påverkar det journalistiken?
– Det blir svårt att hålla samma intensitet och tempo och vissa saker måste man helt enkelt vara på plats för att kunna bevaka. Det är inte så enkelt att man kan bevaka allting med telefonintervjuer eller digitalt. Jag sitter ju inte och häckar på ett hotell i Delhi när jag rapporterar från Indien, utan jag reser ut i landet och vissa platser ligger ganska avlägset, man kan behöva åka bil en hel dag och de rösterna är svåra att få hemifrån. Att inte kunna resa till sina bevakningsländer blir ju generellt sätt en utmaning i arbetet på flera plan.

Vi rapporterade tidigare i veckan om en kashmirisk journalist som nekats utresetillstånd från Indien. Du får inte komma in i landet. Är det en växande repression mot journalister och medier i landet?
– Det är en svår fråga att svara på. Om du ställer den till Reportrar utan gränser kommer de säkert att svara ja – Indien har ju tappat placeringar i deras pressfrihetsindex de senaste åren. Det beror bland annat på flera mord och attacker mot journalister och att de skyldiga ännu inte straffats. Samtidigt tycker jag att frågan om en växande repression mot journalister kräver ett mer komplext svar.

Hur är det då?
– Det indiska medielivet är pulserande och färgstarkt. Det finns en uppsjö av kanaler och tidningar och den indiska journalistiken kan vara väldigt hård. Det går ofta drev som är mycket uppskruvade och får de svenska journalistdreven att blekna i jämförelse. Det finns en massa publicistik som inte håller sig inom ramarna för vad vi i Sverige skulle tycka var god publicistisk sed. Den indiska regeringen gör olika försök att reglera detta och får då kritik för att den inskränker mediefriheten.

– De journalister som har det tuffast i Indien är lokaljournalisterna. De utsätts ofta för påtryckningar, hot och ibland även attacker från kriminella organisationer, från företagsledare och andra lokala makthavare och ibland även från politiker.

I slutet av sin utrikeskrönika berättar Naila Saleem att en av hennes indiska vänner föreslagit en kreativ lösning på visumproblemet: att hon ska gifta sig med en indier. Krönikan avslutas därför med en kontaktannons där Naila Saleem (på skämt förstås) söker en indisk man för giftermål:

”Middle aged divorcee and fiercly independent woman seeking Indian national for marriage. You are emotionally and financially stable, open to all religions, family oriented of course and honey if you don't know how to make a decent daal – don't bother sending your CV!”

Har du fått några erbjudanden?
– Haha, nej. Jag har inte fått något frieri än, jag väntar fortfarande. Det är väl inte så troligt att det kommer något heller, säger Naila Saleem.

Fler videos
Fler avsnitt